Askims Fältrittklubb

 
Igår hade Askims Fältrittklubb en klubbdag och jag var inbjuden som hemlig gäst för att hålla en clinic/uppvisning. Med mig hade jag min kollega och bästa vän Conny, som på ett alldeles strålande sätt hjälpte till att demonstrera och förmedla min filosofi.
 
Vi promenerade runt en del på området innan visningen och när det började närma sig släppte jag Conny i paddocken så att han skulle kunna strosa runt lite om han ville... Bara det att han med raska steg genast travade iväg mot ridhusporten som stod öppen - och ridhuset i sin tur var öppet ut på andra sidan också. Spännande!! ;) Men han tog bara en kort vända i ridhuset innan han återvände till paddocken och snabbt kom till mig igen.
 
Därefter lämnade han inte min sida på den timmen vi lekte, tränade, visade och berättade. Han var fantastiskt duktig! Jag har inte direkt min komfortzon mitt i rampljuset så här, men med Conny vid min sida blir det hundra gånger lättare. Och det blev en riktigt bra visning, jag fick fram mitt budskap och publiken verkade nöjd.
 
Tack Askim för att vi fick komma, och tack Conny för att du är en sådan klippa!
 
 

Leia den 9 juli del 3

Dödslyftet - smidigt när man har en lite större häst men kräver lite teknik.. ;)
 

Leia den 9 juli del 2

Leia den 9 juli

Dygnet har för få timmar

 
Här är det fullt upp! Jag jobbar på med att få upp bilderna från häromdagen och de nya Lina tog på Conny och mig idag, men bokningar, hemsidefix och träningsjobb ligger högre upp på listan. Så det kommer när det kommer helt enkelt - här är två bilder från idag i alla fall. :)

Smakprov från gårdagen

 
Lite bilder från gårdagens pass med Leia, fotat av Lina Malmqvist. Fler kommer!

Vid havet II

Klipaus är det viktigaste!
 
Leias fina grimma kommer från PlayLoveLearn, som jag även är återförsäljare åt.

Vid havet


Nu kom den - värmen, och det med besked! Att jobba som hästtränare i 35 graders värme kan bli lite tufft stundtals, men jag ser det samtidigt som ett privilegium att jag får vara ute i det vackra vädret på arbetstid. Igår hade jag eftermiddagen ledig, så jag beslöt mig för att ta med Leia ner till havet och plaska.
 
Det är ju det där med skomakarens barn, ha ha... Om ni bara visste hur ofta jag blir anlitad för att hjälpa till med lastproblem eller vid akutlastningar, och det är något jag tycker är fantastiskt roligt. Det blir något så konkret att jobba med. Så man skulle ju kunna tänka sig att jag lasttränar mina egna hästar både framlänges och baklänges, men näää... ;) Vi tävlar aldrig, jag tackar sällan ja till uppvisningar och kursar gör vi högst ett par gånger per år. Så det blir inte någon vidare kontinuitet på åkandet, och därmed inte heller lastandet.

Speciellt inte för Leia, eftersom det alltid är trotjänaren Conny som hänger med när vi ska prestera på något sätt. Senast Leia åkte transport var för hela tre år sedan, när vi var vid stranden förra gången... Hon har aldrig varit särskilt förtjust i att åka. Under våra första år tillsammans lade jag ner en del jobb på lastträningen, då jag ville känna att jag KAN lasta och åka iväg akut om det skulle behövas. Då blev det bokstavligen en del lastning både framlänges och baklänges, och allt gick väldigt smidigt. Men så har vi alltså inte varit iväg på länge, och därför är lastningen nu inte så smidig som jag skulle önska. Tolka mig rätt, Leia gick in på kanske fem minuter efter lite pepptalk, så det är ingen katastrof, men jag är perfektionist och gillar inte när saker inte flyter på bra. :)

Så nu får transporten stå framme över sommaren, så har vi lite att jobba med!

 
På stranden hade vi det riktigt trevligt. Leia var lite svettig efter åkningen och drog till sig en massa vidriga bromsar, så det var såklart en källa till en del frustration, men förutom det så var det mer eller mindre som att vi varit på hemmaplan. Tredje gången på stranden (och senast var alltså för tre år sedan) och första gången i halsring utanför gården. Fantastiska lilla häst!
 
Hon gillar verkligen att vara vid havet. Hon som brukade frukta vatten som själva döden. ;)
 
Den där jycken alltså...
 
Sämre hållning är det svårt att ha, men jag tyckte ändå att den här bilden var så himla härlig. :)
 
Att ligga ner på stranden var också nemas problemas! Gullehäst. Vi är ju som sagt i princip bara "hemma", så hon har inte fått se så värst mycket av världen lilla Leia. Därför blir jag så imponerad när hon tar det mesta med en axelryckning.
 

Leia den 23 juni del två

 
Ytterligare några bilder från vårt blöta träningspass i tisdags. Det tar sig med den där ridningen! Hade jag varit den typen av ryttare som spenderade minst fyra dagar på banan per vecka hade vi kanske kommit lite längre på dessa fem år, men nu tycker ju vi båda att det är trevligare att röra oss ute i skog och mark. Vi tar det i vår takt! Och det är faktiskt först nu när Leia nått ordentligt vuxen ålder som jag känner att hon är redo att börja kunna ta in lite mer avancerad dressyr. Tidigare har det varit svårt nog att hålla koll på de där långa benen och den tunga bogen utan att jag dessutom sitter på och rör till det, så jag har istället njutit av att stå vid sidan och hjälpa till med guidningen från marken.

Leia den 23 juni

 
Min härliga, positiva, kraftfulla Leia!
Hon går från klarhet till klarhet. Det är en verkligt befriande upplevelse att träna med henne, för jag går in med ett blankt papper varje gång. Det går absolut inte att ha en förberedd och bestämd plan, för man kan aldrig veta vad Leia är på för humör. Och det finns ingen som kan tvinga Leia att göra något hon inte vill. Så en kurs i flexibilitet har hon verkligen gett mig! Och jag har fått lära mig den sanna innebörden av att få min idé att bli hästens idé (eller vice versa.. :))
 
När det kommer till träning av den här typen, som jag faktiskt inte har något direkt namn på, handlar det mest om att bara ha roligt tillsammans, se vad vi kan lära oss och förhoppningsvis få lite motion på kuppen. Löslongering har Leia varit bra på mer eller mindre från dag ett, men något vi fått jobba mycket med är att bibehålla motivationen och intresset. Blir det för långrandigt springer hon hellre och ställer sig i demonstrativt i något hörn. Och går man för fort fram blir hon osäker och vill inte vara med mer...
 
Så här gäller det att hitta en bra balans. Menlösa cirklar i all oändlighet är det värsta vi kan göra, men blandar man in lite skolor, olika höjd på formen, gångartsskiften, varvbyten, varierande storlek på volten och så vidare, då blir det plötsligt stimulerande och intressant för oss båda. Det finns mycket man kan hitta på - allt som krävs är fantasi.
 
Som ni kan se har hon börjat bli röd igen på sina ställen, ett resultat av att jag varit borta en del och inte har haft möjlighet att ge henne sina tillskott. Förhoppningsvis mörknar hon igen nu när hon återigen får dem regelbundet!
 
 
I våras lärde Leia sig att stegra och kicka ut ett av frambenen samtidigt. Det gjorde en stor skillnad för hennes förståelse för hur hon ska arbeta med kroppen i stegringen. Hon har ju så mycket vikt på sina framben på grund av den stora bogen, vilket såklart försvårar stegringen. När hon ska sträcka ut frambenet måste hon välva ryggen på ett annat sätt och få upp manken ordentligt, vilket resulterar i en lättare stegring.
 
Så här ser en "dålig" stegring ut nu för tiden. Definitivt framsteg mot hur det brukade se ut en "trött" dag. :)
 

Conny den 3 mars

Jag fick lite bilder från vårt ridpass igårkväll. Både jag och Conny var lite möra i kroppen efter passet dagen före, så det blev mest lite mjukgörande arbete. Men han visade ändå upp fina exempel på vår nya avslappning/böjning, så här kan ni se lite bilder på det. Det ska bli så roligt att fortsätta utveckla detta i takt med att han smalnar av, blir helt återställd och bygger upp styrkan igen!
 
Det kommer en kort filmsnutt också i ett senare inlägg. Vill ni inte vänta på det kan ni tjuvkika på min Facebook-sida.
 
Olika varianter av följa med avslappning och böjning.
 
Det bästa som finns är helt klart att ställa sig med mulen mellan knäna och bli klappad! Säger hästen som förr blev förnärmad bara man funderade på att klappa honom.. :)
 
En riktigt bra arbetsform i skritt för Conny! Det ser inte så "fancy" ut, men det är precis det här han behöver.
 
Samma här, det ser inte så mycket ut för världen, men som vi jobbat på detta. Så snart Conny inte förstår åker huvudet upp och han blir spänd, så att bibehålla mjukheten i böjning har inte varit lätt. Men se så duktig han är!
 
Ha ha... Han ser ju mest ut som en köttbulle på språng. :) Lite mör i kroppen som sagt, då blir samlad galopp svårt för gubben. Är ändå imponerad av hans fina galopparbete trots trötta muskler!
 
Man hade kunnat önska en mer välvd överlinje, men med tanke på hur Connys "höga form" sett ut tidigare är detta klart godkänt.
 
Lite böjning i galopp också.

Leia den 22 februari

Följa med böjning och avslappning.
 
... och i trav.
 
Backa med lätthet och positivitet.
 
Karameller till duktiga hästar!
 
Leias räser-à-la-ponny kan vara det sötaste någonsin.
 
Jag har alltid trogen publik när jag grejar i paddocken...
 
Bergsgeten.
 
Spagat - äntligen mot klassisk bugning! Det har varit väldigt svårt för Leia att veta hur hon ska göra med kroppen, men nu börjar det lossa.
 
Mer karameller.
 
Buga.
 
Kompliment Leia-special...
 
Ligga ner i gruset verkar inte vara läbbigt längre, utan tvärtom ganska mysigt.
 
Spela död... Fast döda hästar tjuvkikar inte, Leia!
 
Sitta tjusigt är Leias paradgren.

Äntligen!!

Igår var det äntligen dags, Conny skulle få ta en liten galopp med mig. Som vi längtat, båda två! Han har ju gått ute i stor hage under hela sin konvalescens och har därmed lekt och galopperat fritt trots att han varit i vila. Men det blir ju lite annat att få ge sig ut i skogen och galoppera på mjuka grusvägar... Och vi njöt! Han var otroligt lugn och balanserad, eget driv framåt men med en tydlig broms när jag bad om det. Såå härligt! Nu hoppas hoppas hoppas jag för allt vad jag är värd att han håller sig frisk framöver, så att vi kan börja bygga upp styrka och uthållighet igen.
 

Ett vildhjärta

 
Dagen har utan tvekan varit en av de vackraste på länge. Strålande sol, magisk dimma och ett par minusgrader. Självklart var vi tvungna att klämma in tid för lite fotografering!
 
Det märks att min gode herre är taggad på att få komma igång igen. Det är mycket beteenden och konster som erbjuds till höger och vänster.. :) och det är så himla härligt, för det är raka motsatsen mot hur han var när vi först möttes. Jag har alltid sett Conny som något av en skojare, men han tog många år på sig att våga öppna upp och faktiskt visa lite mer personlighet. Därför värdesätter jag fortfarande alla små "hyss" han har för sig - just för att han är Conny och alla hans egenheter betyder så mycket för mig. Hur han lyfter överläppen och slänger med huvudet om man klappar honom på mulen. Hur han skakar huvudet åt alla håll så att manen flyger när man ska rätta till mössan, för att han chansar om jag möjligtvis bad honom att nicka eller ruska på sig. Hur han plötsligt får något ofantligt malligt över sig och trippar in i en ganska tafflig passage, som jag aldrig kan låta bli att belöna för att han ser så vansinnigt stolt ut när han gör det. Hur han smyger upp bakom mig och pillar mig i ryggen när jag står och mockar, för att pocka på uppmärksamhet på sitt alldeles egna försynta vis.
 
Ja, såna där småsaker som gör Conny till just Conny. Han är både den absolut lydigaste hästen jag känner men samtidigt ett vildhjärta i grunden som aldrig riktigt kommer att tämjas. Och det är väl precis den kombinationen som gör att jag är så tokig i honom.. :)
 
Vill ni se fler bilder i stil med den här nedan kan ni besöka min lite mer personliga blogg, eller kika in på min facebooksida.
 

Leia den 22 november

 
Här är resten av bilderna från gårdagens pass med Leia, när vi värmde upp inför hoppningen. Vi jobbar med böjning i voltarbetet, både från marken och uppsuttet, för att få en bättre stadga i ridningen utan huvudlag. Leia böjer sig gärna åt alla möjliga håll och kanter samtidigt, så utmaningen ligger i att försöka sortera ut alla kroppsdelar och utföra det hela med någon form av balans och struktur.
 
Jag försöker att variera mig med vilka redskap jag använder i träningen. Vi har kört mycket utan någonting alls på sistone, vilket verkligen har varit nyttigt för oss båda. Här tog jag hjälp av två pinnar, för att kunna vara lite mer specifik med vilken kroppsdel jag ville påverka. Viktigt att komma ihåg är ju att utrustning kan bytas ut, utökas och plockas bort men kvar finns alltid jag och hästen... Och det är det som i mina ögon bör stå i fokus.
 

Den flygande holländaren

 
Idag har jag och Leia gjort något som verkligen inte hör till vanligheterna - vi har hoppat!
 
Låt mig först och främst berätta våra förutsättningar. Hoppat i paddock, med riktiga hinder och allt det där, det har vi gjort ungefär en eller två gånger förut och det var minst två år sedan. Och med hoppning menar jag typ att välta sig över ett ensamt litet sockerbitshinder med mycket möda och glada tillrop.
 
Ridit i paddocken, det har varit väldigt sparsamt med det den här hösten. Förutom våra uteritter har jag kanske ridit henne två eller tre gånger "på riktigt". Vidare så var det väl i våras någon gång som vi senast tränade på ridning utan huvudlag.
 
Så ni förstår, vi är verkligen inte "preppade" för någon hoppning.. :) Men vad gör det! Vi har definitivt inga seriösa mål med hoppningen - Leia är trots allt så långt ifrån någon hopphäst man kan komma och för det mesta tycker hon ärligt talat att det är ganska meningslöst hela kalaset. Men någon gång ibland får man roa sig lite, och då kan det se ut ungefär såhär. Mycket nöje. ;)
 
Ha ha.. det gäller att börja på en realistisk nivå.
 
Det roliga med Leia är dock att ju högre hindret är, desto bättre hoppar hon. Det är precis som att hon inte riktigt förstår att hon faktiskt måste lyfta på benen förrän det ligger på lite höjd.
 
Så efter ett par testsprång höjde vi upp till ungefär en meter.
 
Vi hoppar nog hellre än bra många gånger, båda två..
 
Det där med avståndsbedömning är inte Leias starkaste sida...
 
Men när vi väl får till det ser det ju inte så pjåkigt ut! Roligt är det i alla fall!

Ont i tassen

 
Conny har tyvärr gått och blivit halt. Jag vet inte riktigt vad som har hänt eller vad felet är, men jag både tippar och hoppas på en hovböld. Det är ju inte särskilt dramatiskt - det gör väldigt ont och ser hemskt ut, men brukar bli bra så fort den kommit ut. Jag ger det ett par dagar till, men sedan får vi såklart kalla på veterinär om det inte reder ut sig.
 
Han är som tur är vid gott mod ändå och vill gärna visa att han kan jobba trots hältan. Så för att ge honom någon sorts stimulans blev det lite eldträning häromdagen, där han bara behöver vara stilla och se världsvan ut. Det gör han bra!
 
Som skrivet förut rekommenderar jag inte att man involverar eld i träningen om man inte är säker på vad man gör. Låt snarare bilderna stå som en inspiration för vad man kan uppnå med en stor dos tålamod, tillit och fantasi! :)
 

Hoppetossan Leia

 
Lite bilder från häromdagen. Hon är så söt, min studsboll!
 
Idag körde vi ett rent och skärt lekpass utan någon som helst struktur och planering. Vi började med löslongering, sida vid sida och lite sidvärtsrörelser, men det gick snabbt över till att bara rusa runt som två dårar i paddocken. Leia är inte riktigt typen som far runt planlöst egentligen, men idag hade hon mycket energi som bara sprutade ur alla fyra hovar.
 
Som jag pratat om tidigare jobbar jag mycket med min egen energi och brukar försöka hålla mig på en låg kroppslig energinivå för att ge hästen utrymme att "blomstra". Så det är lite ovant för mig också att "släppa loss", men det är såklart nyttigt att gå utanför ramarna då och då. Och väldigt bra träning att kunna växla mellan hög sprallig energi och låg intensiv!
 
Efter att jag släppt ut Leia i hagen ställde jag mig och mockade i ligghallen, och hon var väldigt enträgen med att pocka på min uppmärksamhet. Plösligt kom hon spatserande förbi mig i spansk skritt, ett ögonblick senare hade hon klättrat upp på en stubbe och därefter ställde hon sig bredvid mig och flemade. Jag tar det som ett tecken på att hon uppskattade dagens pass. :)
 

Nästa steg i riddarhästens utbildning

 
Så har Leia haft sin eld-debut också. Hon har stått i hagen vid sidan om och sett när Conny tränat med eld, men förutom det har hon inte haft någon närmare kontakt. Som alltid är det spännande innan man vet hur hästen kommer att reagera, även om jag var ganska säker på vad för reaktioner Leia skulle bjuda på. Och det blev inga direkta överraskningar - friesernacke, knorrande och några misstänksamma steg undan. Efter att den första förvåningen lagt sig började hon snabbt närma sig elden på eget bevåg och försökte verkligen lista ut vad hon förväntades göra. Men vi tar det från steg ett!
 
Det är viktigt att man tar det steg för steg. Rök är en bra början, och det var ju inga större problem senast vi testade. Jag var också noga med att visa henne tydligt vilken nivå vi låg på idag. Det vill säga, att jag inte ville ha henne vidare känslig utan mest att hon skulle stå stilla. Med min energi kan jag förmedla om mitt "viftande och flaxande" faktiskt betyder något eller om det är något hon bara ska ignorera. Jag kan därför ena dagen använda pinnen för att ge henne signaler, för att nästa dag bara ha den i handen utan att be om en reaktion. Det krävs lite träning för att bemästra sin energi och kroppspråket på så sätt, men när man väl lärt sig det har man ett starkt redskap i träningen!
 
 
Hon fick gärna kolla in staven lite kort innan vi satte igång, men jag fick sedan vara uppmärksam på vad jag förstärkte. Hade jag berömt när hon nosade på staven hade hon tagit det som en signal till att vi idag gjorde "targeting", det vill säga att hon skulle sätta mulen mot den. Och det vore ju lite dumt när jag sedan skulle sätta eld på den.. ;)
 
Så efter första nosningen berömde jag enbart passivitet, alltså när hon inte gjort något alls. Jag kollade sedan av att hon var ok med att jag svängde med staven både runt och över henne, och att hon förstod att hennes uppgift helt enkelt var att ignorera allt jag gjorde.
 
 
När elden väl satt igång fick hon "jaga" den ett par varv. Om hon får känna att elden nästintill flyttar sig för henne är det tvärtemot vad hon antar ska hända, och det bygger självförtroende. Omvänd psykologi är ofta till stor nytta!
 
Därefter blev det åter lite jobb med att ta udden av känsligheten. "Jag vill ingenting, du kan bara slappna av och stå stilla". Hon hajade fort vad det var frågan om och skötte sig överhuvudtaget bara strålande! Och så kan jag inte låta bli att än en gång säga hur otroligt tjusig jag tycker att hon är.. :D Flammorna matchade snyggt mot hennes eldröda slingor!
 
 
Elden ovanför huvudet var lite läbbigt. När vinden tar tag i flammorna fräser det rejält, så jag förstår att hon reagerade. Som jag skrivit förut får hon gärna testa att agera utåt, för att se att det inte hjälper något. Hon får lära sig att "träna" det otäcka - står man still kan man få det att försvinna.
 
Det var kul att se hur mycket hon funderade under passets gång. Det blev tydligt att vi jobbat en del med just miljöträning det senaste, då hon verkligen satte på sig sin "tänkarmin" och försökte klura ut vad hon skulle göra. Hon provade att gå iväg ett par gånger, men när jag bara följde efter lugnt med elden gick hon snabbt över till att stå stilla istället.
 
Det var en bra första introduktion med elden. Jag ser fram emot att jobba vidare, och ta med staven upp på ryggen!
 

Rök blir till eld

 
I helgen hade vi Lina Malmqvist här som tog många helt fantastiska bilder på mig och hästarna. På lördagskvällen stod en "eldfotografering" på schemat, vilket skulle bli väldigt intressant då Conny bara sett eld ett par gånger tidigare. Och då alltid i små flammor i dagsljus. Nu hade vi en eldstav med stora brinnande lågor i varje ände, och när mörkret sänkte sig upplevdes de som än mer kraftfulla.
 
Vi började med en rökpatron, vilket Conny nu börjar vänja sig vid. Röken är väldigt oberäknelig och blåser fram och tillbaka lite hur som helst, vilket man såklart kan bli misstänksam mot. Men nu är det inte mer än att han tittar till lite, och har därefter inga som helst problem att stå över patronen om det skulle vara så.
 
Så var det dags för elden. Jag har nu en ny typ av veke som brinner bättre, större, längre och mer högljutt. När elden tog fart på riktigt visade Conny lätt osäkerhet (i form av ett höjt huvud och spetsade öron), men inom någon minut var han cool igen. Som jag skrev häromdagen räcker det oftast för mig att visa att allt är ok, så lugnar han sig också.
 
 
Jag kunde svinga staven runt honom, rida med den och hålla den både högt och lågt. När vi tog galopp och elden började fräsa ordentligt av fartvinden vinklade han inte ens ett öra. Conny är hur häftig som helst! Och bilderna likaså.. :)
 
Observera att jag INTE rekommenderar att "leka med eld" om man inte är väldigt säker på vad man ska göra. Jag har vänner som arbetar med det här professionellt som hjälpt mig med bra material, eldsäkerhet och hantering av eldstav. Vill man träna med sin häst är rökpatroner en bra och säker början, därefter kan det räcka gott och väl att låta hästen se en marschall eller mindre eldkorg. All typ av miljöträning förbereder hästen bättre för nya upplevelser - även sådana som inte har med varandra att göra. Får hästen upptäcka att du kan reda ut alla situationer och alltid lyckas hjälpa honom/henne att känna sig säker, lägger ni en bra och stadig grund inför framtida störningar.
 
Tidigare inlägg


Välkommen!

Mitt namn är Norah Kohle och jag kommer från Kungsbacka där jag driver företaget Häst i Balans. Jag jobbar med både mina egna hästar och mina elever för att finna harmoni och balans mellan häst och människa, så att samvaron blir trygg och spännande för båda parter.

Har tre hästar vid namn Conny, Coolman och Leia som du kan läsa mer om på deras respektive sidor.

Vill du träna för mig?

Till mig är du välkommen oavsett om du är intresserad av ridning, markträning, körning, trickträning etc. Inriktning är för mig inte det viktiga, utan att skapa en förståelse mellan individerna vilket sedan kan utvecklas åt det håll man önskar.

På min hemsida kan du läsa mer om mig och de tjänster jag erbjuder. Än en gång, varmt välkommen hit och hör gärna av dig om du har frågor!

Hemsida | Facebook | Instagram


Follow on Bloglovin

RSS 2.0