Rökträning II

 
Ja, då har Leia också blivit "rökare". Idag var det alltså dags för hennes första möte med rökpatron, och hon förvånade mig verkligen. Jag hade nästan sett fram emot lite galna bilder att kunna visa upp för er.. :D Men det blev inte särskilt mycket med det, för hon var ärligt talat ganska obrydd.
 
Lite knorr och spänd hållning blev det, men hon var snabbt framme och undersökte. Trots att röken blåste omkring både från och på henne fortsatte hon att röra sig mot den och ville snabbt testa att gå igenom.
 
"Jag vågar nog försöka..."
 
"Oups, läbbigt!!"
 
Man får alltid vara förberedd på noll-till-hundra när man ber hästen att gå över/genom något otäckt, det kan vara allt från vattenmattor till bommar till presenningar till vattenpölar till, i det här fallet, rök. Många hästar står och "laddar upp" för att sedan spränga igenom. Viktigt då är att man är beredd och omedelbart ber hästen att gå tillbaka samma väg. Jag vill att hästen genast saktar ned, vänder sig och funderar på vad som hände. Låter man hästen bara springa iväg framåt får hen inte chans att reflektera och lär sig sannolikt att i framtiden springa igenom problem. Som jag skrivit förut - en tänkande häst är en säker häst.
 
Tillbaka samma väg igen..
 
 
Det krävdes inte mycket för att Leia skulle våga stå inne i röken. Hon bjöd till och med på ett par trick, vilket ju är ett tecken på att hon var trygg. Kul! Det var alltså inte alls vad jag hade väntat mig, så jag blev positivt överraskad. Även om jag nu då inte har några vidare spännande bilder att visa er.. ;)
 
Nästa steg blir att introducera henne för eld. Det ska också bli intressant. Antingen tar hon det med ro precis som röken, eller så blir det lite mer att jobba med. Man vet aldrig riktigt i förhand med Leia, hon är både stencool och en liten fegis på samma gång. :)

Leia 14 september

 
Här kommer bildbomb! Efter att ha varit lite ur fas en period är jag och Leia äntligen påväg tillbaka och verkar just nu vara inne i en riktig kanonbubbla. Vi fortsätter med arbetet för hand och nu börjar det verkligen hända grejer med trampet. Från att det varit lite slumpmässigt om hon fått till det rätt enstaka gånger till att hon faktiskt förstår vad det handlar om och framför allt - tycker det är kul att visa upp vad hon kan! Det är fortfarande hellre än bra som hon gör det och många gånger ser det ut lite som hej-kom-och-hjälp-mig, men hon har verkligen utvecklats enormt.
 
Här följer en hel drös bilder från dagens arbete med just tramp. Alla i vänstervarv.. ;)
 
Om det hade handlat om att sprattla med frambenen hade Leia varit mästare!
 
Det finns inget bättre än att få höra att man är duktig häst.
 
Mycket kli när man är duktig såklart.
 
 
Vi avslutade med att jag äntligen fick skjuta lite båge från hennes rygg! Vi hade ett litet äventyr i våras första gången jag skulle skjuta, och efter det har hon inte alls varit peppad på att bli bågskyttehäst. Men nu har vi tränat lite och idag var det alltså dags för "eldprovet". Inga problem alls! Lite spänd var hon, men hon börjar inse att inget otäckt kommer hända. Det blir nog krigshäst av henne också så småningom. ;)
 

Besök från USA - visning II

Besök från USA - visning

 
Jag kom på att jag hade lite ovisade bilder från förra veckan. Vi fick besök hela vägen från USA och jag och hästarna fick visa upp hur vi arbetar tillsammans. Här är första delen, från när jag och Conny visade.

Leia den 17 augusti - ridning

 
Vi kämpar envetet vidare med den där kluriga bärigheten. Slutligen sitter alla Leias olika delar ihop som de ska - nu gäller det bara att lära sig att arbeta med dem korrekt.. och det är lättare sagt än gjort. Hela hennes exteriör arbetar emot henne, med den långa ryggen och långa bakbenen. Hon är heller ingen sån häst som "showar" genom att sätta sig på bakdelen och använda kraften så, utan hon är mer typen som krullar ihop nacken och sprattlar runt med frambenen. Och så har vi mig ovanpå alltihop som är uppvuxen på en liten stark ponny som vänder på en femöring. Det är ingen helt lätt utmaning vi har med andra ord.
 
Men vi har roligt när vi experimenterar omkring. Leia älskar dressyr och försöker alltid så gott hon kan. På det kommer man långt! Och det räcker egentligen att jag jämför med hur det såg ut förra sommaren, så inser jag att vi ändå tagit ett par stora kliv framåt.
 
Uppsamling innan galoppfattning. Lite kort i halsen men hon får ändå med sig rygg och bakdel hyfsat.
 
Mindre bra försök till samling... Så här ser det ut när Leia tappar bärigheten. Nacken blir överböjd, ryggen blir en hängmatta och bakbenen har inte alls förstått vad vi pysslar med. Det här är tyvärr ingen helt ovanlig arbetsform för speciellt frieserhästar, men det är inte en form jag anser vara önskvärd.
 
Karamellpaus såklart.

Dödslyft gone wrong. Haha, så otroligt fult! Såhär ser det ut när Leia är lite väl ivrig att slänga omkring på sin matte, och nämnda matte inte är tillräckligt snabb att hoppa upp. Då fastnar man lite sådär halvvägs.
 
 
Ett av dagens bättre försök till samling. Hon har en naturligt bärig hållning, god takt och arbetar helt okej med ryggen. Det kan bli oändligt bättre men som sagt - det här är början.
 
Vi har även tagit upp inlärningen av stegra uppsuttet. Såhär kan det se ut när Leia provar sig fram.
 
Hon har blivit overkligt vacker, min lilla "fula ankunge". Och jag får säga att de röda topparna passar henne. Eldhästen.. ♥
 
Tripp trapp trull!
 

Leia den 17 augusti - uppvärmning

 
Det känns ju onekligen som att hösten är på väg..! De senaste dagarna har vi haft äkta västkustblåst och regn och rusk. På ett sätt får jag säga att det är ganska mysigt. Jag är en sån där som ser charmen i alla årstider och nu har jag varit redo för hösten ett tag - även om det såklart alltid är lite vemodigt när sommaren går mot sitt slut.
 
Dagen har i alla fall följt temat med regn och blåst men nu på eftermiddagen fick vi uppehåll ett tag, så då passade jag på att träna lite med Leia. Vi har återupptagit dressyren uppsuttet och häromdagen hade vi ett riktigt kanonpass. Jag fick till och med känna på våra första piaffsteg. Visst var det knackigt och inte särskilt balanserat, men piaff likväl. Därmed inte sagt att vi är på piaff-nivå än, definitivt inte. Men det är alltid trevligt med lite smakprov på vad man strävar mot. :)
 
I alla fall, jag fick blodad tand och idag blev det alltså dressyr igen. Leia hade möjligtvis lite träningsvärk, för hon var inte riktigt på alerten. Men överlag hade jag en fin känsla i passet och det var roligt att få lite nya bilder på uppsutten dressyr!
 
... men de ska ni få vänta lite på, för här kommer först bilderna från vår uppvärmning.
 
Sluta. Ja, skolan sluta, inte att ni ska sluta.. ;)
 
 
Det är viktigt för Leia att, oavsett vad vi ska göra senare, få rasta av sig lite löst innan vi sätter igång det "riktiga" arbetet. Där får vi chans att komma på samma spår, hon kan få ur sig eventuella frustrationer och allmänt bara "skaka igång maskineriet".
 
Jag har sällan en vidare strukturerad plan för det här. Leia får stolla omkring bäst hon vill så är jag där och förstärker om hon bjuder på beteenden jag vill befästa. Det blir mycket löslongering, formgivning i frihet, lite skolor och såklart en hel del bensprattel. "Spanskt whatever" brukar vi kalla det, för det är inte riktigt varken spansk skritt eller spansk trav eller spansk galopp utan ja - lite whatever. Inte så jäkla specifikt. ;)
 
Det är inte ovanligt att den där lilla blondinen i bakgrunden bara "råkar" dyka upp utanför paddocken när jag tränar med Leia eller någon annan häst.
 
"Spanskt whatever". ;)
 

Eldlekar

 
Idag har vi gjort något som det var ett par år sedan vi gjorde sist.. nämligen lekt med eld! Jag känner att ni redan förstått att jag inte riktigt är som de andra barnen med mina hästar - så jag tror inte jag behöver ge någon förklaring till varför jag ska ha eld runt dem. Det är kul, helt enkelt. Ännu en sak att träna på.
 
Jag ska inte säga att Conny är sådär väldigt imponerad av eld. Stöter vi på en brasa när vi är ute, ja då går han förbi utan problem. Han är ju ganska cool överlag. Däremot, när elden sitter på en pinne som rör sig runt honom och det ryker och fräser, då får man vara lite på sin vakt. Så jag började på längre avstånd, tände elden och lät honom se vad som pågick. Det är viktigt att hästarna känner att de får överblick innan man trycker upp saker i "ansiktet" på dem!
 
 
Som ni ser har jag inte en massa utrustning för att hålla Conny fast med, utan han är helt fri att gå när han önskar. Det är Hans val att vara med!
 
Efter en liten stund var det inga problem att gå med elden intill honom. Visst var han fortfarande på sin vakt, men han tålde det. En äkta krigare! Jag kunde svepa staven framför, lågt och högt och över och vid sidorna om honom. Han fick "jaga" den för att känna att han var i kontroll och tillslut verkade han känna att "ok, jag fattar, inga problem".
 
 
Då var jag såklart tvungen att sitta upp en liten stund också. ;) Och då kändes det faktiskt som att han blev ännu coolare. Som att han insåg att staven var en del av mig, inget hot utifrån. Vi tar det i små steg så idag skrittade vi bara runt ett par varv. Ett par små stegringar fick det bli för bildernas skull också. Nästa gång hoppas jag kunna tända båda sidor av staven samtidigt, sedan kan vi börja leka på riktigt! Och så ska väl Leia få bli bekant med elden så småningom också...
 

Leia den 11 juli - lek på fältet

 
Dagen avslutades med att vi gick ner på fältet och stökade runt ett tag. Vi hade verkligen tur med vädret - till skillnad från övriga dagar var det en lätt bris och knappt några flygfän över huvud taget. Det uppskattar både jag och framför allt Leia, som annars blir väldigt påverkad av dem.
 
I alla fall, Leia bjöd på sina mest spektakulära konster och krumbukter och det var tydligt att hon njöt över att får stoja omkring. Ja jag behöver väl egentligen inte säga så mycket, det räcker nog att titta på bilderna av hoppetossan.. :)
 
Än en gång, alla bilder är tagna av Lina Malmqvist och jag tackar hjärtligast för riktigt trevligt umgänge och proffsiga bilder!
 

Leia den 11 juli - ridning del två

Leia den 11 juli - ridning del ett

 
Alla bilder är tagna av Lina Malmqvist.
 
Efter uppvärmning från marken var Leia snäll nog att slänga upp mig och så körde vi lite träning uppsuttet också. Här använder jag två stickar och mixar mer mellan positiv och negativ förstärkning. Ridning utan träns har Leia faktiskt tyckt varit en ren pest tidigare. Hon förstod inte syftet alls utan blev bara omotiverad och seg. Något som jag hade väldigt svårt att förstå! Men då hon uppenbarligen inte trivdes med det la vi det på hyllan ett tag. Sedan 2012 någon gång har vi därför främst arbetat med dressyr från marken samt enstaka uteritter då och då. I augusti förra året tränade vi något pass, och nu i vår har det blivit kanske två-tre gånger.
 
Så vi är inte direkt välsmorda på lösridnings-fronten, det kan man inte påstå. Just därför är jag både förvånad och främst stolt att Leia är så himla, otroligt duktig! Allt jag ber om bara sitter. På bilden här nedan ser ni en sluta. Jag visste inte ens att hon kunde sluta uppsuttet, framför allt inte utan huvudlag..?
 
 
Något annat hon plötsligt också bara kan är spanskt sprattel i galopp. Det har vi försökt oss på tidigare, men Leia har inte förstått hur hon ska få till det. Det var svårt nog att bara röra sig framåt i någon form av galoppliknande gångart!
 
Nu är det inga jättelyft heller (tur det!) men hon förstår helt klart att det funkar att sprattla även med mig på ryggen.
 
 

Leia den 11 juli - markträning

 
Alla bilder är tagna av Lina Malmqvist.
 
På dessa bilder ser ni lite av vad jag och Leia leker med just nu. Som jag skrivit har vi gått över till att helt och hållet jobba med positiv förstärkning och det betyder bland annat att jag inte längre har en stick i handen. Den har praktiskt taget bott där i sex år så det känns aningens konstigt att jobba utan den... Men Leia är en fantastisk lärare och det känns lättare för var gång. Själva poängen är ju att jag inte ska behöva göra så mycket... ja, förutom att berömma då. :)
 
 
En övning jag lägger stor vikt vid är arbete från sidan med kontakt. Kalla det longering på nära håll, ledning, vallning... Jag har själv inget bra ord. Jag går i alla fall i höjd med hennes bog eller rygg och strävar efter en mjuk kontakt, böjning mot mig men samtidigt lätthet i bogen. Kontakten och böjningen har Leia lätt för men hon hänger lätt inåt och tränger längre och längre in på volten istället för att snarare flytta sig lite utåt.
 
Här arbetar vi med att balansera backning och sidförande flytt. När jag känner att hon tränger för mycket på mig ger jag signalen för sakta av/stanna/backa och ber henne samtidigt att flytta sig sidleds ifrån mig. Detta resulterar i en ännu bättre böjning och smidighet i bogen. Nästa steg är såklart att jag inte ska behöva påminna henne om detta, utan att hon håller sig "rätt" av sig själv. Det är kul att se hur mycket det har gått framåt sen jag släppt all teknik och bara jobbar med att hitta känslan!
 
Sträck ut handen.. möts på halva vägen.. det är all den utrustning som behövs. :)
 
 
Här ovan ser ni en mer aktiverad skritt som är påväg att övergå i trav. Så snart Leia hör ljudsignalen för trav sänker hon nacken, svingar in med bakbenen och förbereder sig för taktändring. Ibland tar det längre tid, upp mot ett par varv, innan hon faktiskt går upp i trav, men hon får ta den tid hon behöver för att förbereda sig.
 
Jag brukar säga att Leia är född med två ben för mycket.. :) Så försöker man stressa henne att byta gångart blir det lätt pannkaka av hela kalaset. Hon behöver lite utrymme att sortera ut alla ben och stora hovar och komma på hur hon ska röra sig för att det ska fungera. Om tanken hinner arbeta klart innan kroppen ska prestera får slutresultatet en betydligt högre kvalitét!
 
 
Intressant skillnadsbild på trav i vänster respektive höger varv. I vänster varv får hon med sig bakdelen, aktiverar ryggen och orkar bära upp hela tunga kroppen på ett hälsosamt sätt. Ber jag om samma "action" i höger varv resulterar det i extrem böjning av nacken, hon kopplar ifrån framdelen från bakdelen och glider iväg sidleds.
 
Vad vi behöver jobba på här är bakdelskontroll på voltarbetet. Som jag skrev flyttar hon lätt utåt, och på så sätt behöver bakbenen mest bara följa med. Genom att göra t ex slutor på volt måste hon få kontroll över bakbenen och det i sin tur kommer hjälpa henne att förstå hur hon ska arbeta med kroppen även i höger varv. Jag ska se hur det funkar att öva slutor helt löst... annars får jag nog plocka fram kapson och pinne åtminstone ett litet tag när vi övar på detta. När det handlar om rent fysiska svårigheter eller rentav låsningar är det väldigt svårt att hjälpa hästen utan att på något sätt kunna visa "såhär kan du göra". Det går! Men kan ta en väldig tid innan hästen förstår vad man är ute efter och när det gäller kroppen vill man ju helst inte att hästen behöver gå alltför länge "fel".
 
Tretaktsgalopp - vänster bak och höger fram kommer att landa ungefär samtidigt.
 
"Dålig" fyrtaktsgalopp - höger fram kommer att landa före vänster bak.
 
"Bra"/"bättre" fyrtaktsgalopp - vänster bak kommer att landa före höger fram.
 
"Gissa-min-gångarts-galopp".. ;) - höger bak är ute på egna äventyr.
 
 
Till sist ett gäng bilder på olika kvalité på galoppen. Som ni ser är hon mångsidig den där Leia... Galoppen är hennes absolut svåraste gångart då den har klurigast takt att hålla koll på. Förr i tiden hade hon bara ett läge - fyrtakt där frambenet tog mark före bakbenet. Med andra ord en ganska passtaktig galopp. Nu mer är hon helt klart mer tretaktig och de gånger hon blir fyrtaktig är det oftast med en "bättre" fyrtakt - där båda bakben tar mark före frambenen. Detta är något man kan lära in när hästen är tillräckligt skolad men nu är det ju inte riktigt därför Leia gör det. Hon experimenterar bara. MEN det faktum att hon faktiskt mer och mer går ifrån den sämre fyrtakten är ju ändå ett bevis på någon form av fysisk utveckling. :)
 

Foto av Lina Malmqvist

 
Två bilder till från senaste dagarnas fotograferingar. Jag kommer att posta resten av dessa bilder på Ailim, så håll lite koll där om ni vill se fler. :) På mitt förra inlägg fick jag en kommentar om kulturellt anslag som jag tyvärr inte minns vem det var som skrev. Jag råkade dessvärre radera den tillsammans med mitt svar, men då det är ett viktigt ämne har jag skrivit lite om mina tankar här. Läs gärna! Det sista jag vill är att någon ska bli kränkt eller tro att jag vanhedrar en kultur, medvetet eller ej. :)
 
Nu ska jag sätta mig och ta tag i Leia-bilderna, så att de också kommer upp någon gång. Trevlig lördagskväll!

Produktiva dagar


 
 
Igår var jag nere i Skåne över dagen på jobb. Tillbaka hem tog jag med mig Lina, som stannat tills idag för att fotografera mig och hästarna. Och vilka bilder..! Med grabbarna har vi tagit indianinspirerade bilder och med Leia blev det "vanliga" träningsbilder. Det är inte ofta man gör flera olika fotograferingar och verkligen hittar äkta guldkorn ur alla!
 
Här är ett par smakprov så länge. Fler bilder kommer efterhand som jag hinner redigera dem. Trevlig helg sålänge!

Hästarna i september -13

 
Lite bilder från september förra året då hela dysfunktionella familjen var igång och skapade kaos. Haha, nä, skämt åsido, men det är lite att hålla reda på med tre fullkomligt olika hästar som alla vill fullkomligt olika saker. :D
 
Dessa bilder togs till min nya hemsida som jag planerade att bygga. Ja, detta var alltså i september för nästan ett år sedan... Och min hemsida ser ännu precis likadan ut. Men nu har jag faktiskt tagit tag i det och nu försöker jag mig på WordPress. Jag tror att det kan bli himla mycket enklare att använda det istället för att koda helt som jag gör nu, men ÅH! Vad frustrerande det är innan man lärt sig något. Jag är van vid att kunna få allt precis som jag vill ha det och när det plötsligt bråkar tillbaka, då blir man lite purken... Men det löser sig väl så småningom.
 
Idag är sista dagen innan en intensiv jobbsommar drar igång. De närmsta tre veckorna är fullständigt fullbokade, efter det har jag lite ledigt och reser då bort i knappt en vecka, sedan är det back to work igen. Så vi får se hur mycket tid det blir över till träning av mina egna hästar och framförallt att dokumentera och blogga om det. Det blir lite som det blir helt enkelt! Så vet ni alla fall om och varför det är lite tyst ifrån mig. :)
 

En herrans massa år sedan

 
Det här är jag och Conny för sex år sedan. Här hade vi känt varandra i fyra år, med andra ord lika länge som jag och Leia känt varann nu.
 
Jag minns fortfarande den där kokheta kvällen i mitten på juni år 2008. Jag minns att jag var helt uppfylld av allt det magiska jag och Conny skapade tillsammans, och att jag sprang tillsammans med honom där på fältet tills mina lungor var på väg att sprängas. Sedan satte jag mig lutad mot hans framben och vilade medan han betade av det torra gräset.
 
Under en ganska lång tid var dessa några av mina absoluta favoritbilder. Jag tyckte att vi såg så himla seriösa och proffesionella ut. Konstigt egentligen, när känslan jag mindes var avslappnad glädje? Självklart kan man vara avslappnad och glad och seriös och proffesionell på samma gång, det är inga som helst problem. Men det är ändå en intressant reflektion att det var just det jag plockade ut och uppskattade med dessa bilder...
 
Som jag skrivit förut lägger jag idag mer värde i de små detaljerna som inte nödvändigtvis syns utifrån, men som känns med hela hjärtat. Och därför kan jag fortfarande uppskatta dessa bilder - just därför att de för mig personligen speglar en sån härlig start på vår relation, min och Connys. Tänk om vi bara vetat vad som skulle ligga framför oss på vår väg tillsammans..

Honzahelg - fjärde passet

Conny böjer inåt för innersticken.
 
Fjärde och sista passet ägnades åt att repetera det vi gjort på förmiddagen och att få tillbaka arbetet på rakt spår. Eftersom vi nu lärt Conny att vända inåt för tryck från inre sticken, resulterade det alltså i att han bara gjorde mindre och mindre volter när jag la på tryck. Vilket är bra och helt okej för det var ju så vi tränat! Men jag måste ju kunna gå rakt fram också.
 
Jag har inte så mycket att säga, vi fick till ett par riktigt fina öppnor på rakt spår där Conny hela tiden sökte sig inåt på volten igen. Vilket är precis vad man vill, för då får man bättre vändning av bogen och lateral flexions.
 
Både högre och lägre form funkade plötsligt.
 
Det är så himla roligt att titta på bilderna och verkligen se skillnaden. Vi har alltid haft så mycket svårare i högervarvet, och nu kan vi plötsligt göra öppnor på volt utan att varken släpa nosen i backen eller kika efter stjärnorna. Vi har verkligen en lång väg kvar att gå och är på intet sätt något exempel för hur det "bör" se ut, men vi är på väg!! Och det bästa av allt, jag känner verkligen att jag har verktygen att arbeta vidare med det här på egen hand.
 
Vid sista passets slut gav Honza oss olika hemläxor och berättade vad han tyckte om med varje ekipage. Han sa till oss att han verkligen gillade vår avslappning i traven och att vi utvecklats mycket på kort tid. Det är roligt att höra, när vi verkligen startat på minus och kämpat oss uppåt till nuvarande nivå! Jag fick också höra i efterhand att han tydligen sagt att Conny har "great potential", vilket såklart också är jätteroligt att han tycker.
 
 
Conny traskade med mig löst ut ur ridhuset, väntade nöjt utanför transporten medan jag öppnade och gick sedan på så snart jag fällt ner lämmen. Någon som nog skulle tycka det vore skönt att få komma hem och sova i sin egen hage..!
 
Jag själv har hört Honzas röst som ett eko i huvudet sen vi kom hem. You see different picture now. Laterale flexione. That's it white pony! Let him stretch, let him stretch... My superstar!! Zuschauers. Honza BlaBla. Allt med en väldigt distinkt tjeck-engelska med inslag av lite av varje..
 
Nu ska vi träna på som bara den, och så hoppas jag kunna delta på nästa kurs i oktober!
 
När man varit duktig ponny blir det kli på magen.
 

Honzahelg - tredje passet

 
Så blev det söndag och vi var inne på sista kursdagen. På förmiddagspasset meddelade Honza att han bestämt sig för att vi skulle skippa lateral flexions stillastående och istället använda oss av öppnor för att få välvning av nacken. Så vår första övning blev att rida längs spåret i öppna och lägga volter i varje hörn samt mitt på långsidan.
 
Jag fick låna Honzas barbackapad för att testa, och det märktes att den påverkade. Vad konstigt att rida med något annat än bara schabrak..! Snacka om att vi är skogsmullar alltså, en liten pad och allt blev jättekonstigt. Jag som dessutom kämpade med min egen sits efter gårdagens lärdomar hade det inte helt lätt där ett tag.
 
Men så småningom kom jag in i det och kunde fokusera mer på vad Conny gjorde. Det kändes inte kanon, han var inte stressad men vi kom heller inte åt den där avslappningen vi var ute efter. Han knallade på längs spåret, gjorde volter när jag bad om det och öppnor när jag bad om det, men det kändes inte som att vi fick till det helt.
 
Honza såg detta också och hjälpte oss. Vi skulle försöka ta med oss det vi lärt oss på marken upp till ridningen, det vill säga att få mer samlad energi mot sticken istället för att glida iväg sidleds när jag la på tryck. Han peppade oss och där kom det!! Conny tryckte sig inåt mot sticken, välvde nacken både lateralt och vertikalt och vi fick öppna på volten. Vilken känsla!!
 
 
Det blev verkligen en otroligt stor skillnad. Jag fick rida på en liten volt med yttre sticken under knät och fokusera bara på att få Conny avslappnad och runt innersidan. Därefter skulle jag lägga på tryck på innerbogen, och därmed be Conny att vända in bogen på volten och göra öppna. Det var svårt men det gick! Och det finns ett knep... det kallas Vodka! ;)
 
Nej, ni behöver inte bli oroliga. Det handlar bara om känslan man ska ha i övningen. Jag vet verkligen inte hur jag ska förklara det här utan att få det att låta konstigare än det redan gör - men det hjälper faktiskt! Det ska väl till en tjeck för att få det att verka vettigt.. ;)
 
Men fy vilken sits, Norah.. Pad eller inte pad, det är ingen ursäkt. Det där får vi jobba på!

Öppna utan vodka..
 
Vi fick bevisa att vi kunde göra volter utan att vara beroende av stickarna.

Conny vänder inåt på volten mot sticken.
 
Vodka!
 
Åh vilken känsla jag hade efter söndagens förmiddagspass! Conny är verkligen ingen lätt häst att rida dressyr på, den där balansen mellan styrka och energi och avslappning och harmoni är svårare än man kan tro. Han är liksom inte den som showar och har sig i onödan, utan allt handlar om att få honom att förstå och bli motiverad att göra vad man ber om. Och Honza visste precis hur han skulle plocka fram det bästa hos oss.

Honzahelg - andra passet

 
Lördag eftermiddag och dags för pass nummer två. Efter en snabb check från marken kom jag fram till att Conny var väldigt balanserad och valde därför att köra uppsuttet istället för att fortsätta med markträningen.
 
Jag förklarade vad vi kämpar med för Honza och vad jag har funderat på. Som jag skrivit förut är det inte lätt att få både avslappning och energi med Conny, med andra ord blir han antingen otroligt lång-låg och väldigt rak eller överböjd sidleds men i övrigt helt oformad. Vi fick visa upp att jag kunde påverka honom bättre med grimman, och sedan fick vi göra samma utan huvudlag.
 
Förklarar vad vi behöver jobba på.
 
Visar hur det ser ut med grimma...
 
.. och utan.
 
När Honza fått se vilken nivå vi låg på bad han mig att värma upp på egen hand och så skulle han återkomma senare.
 
Viktigast för mig är alltid att Conny är avslappnad. Han har upplevt sin beskärda del av stress i livet och ingen prestation är värd något om han inte är avslappnad när han gör det. Så jag fokuserade enbart på att rida runt i manegen, göra volter och få samma avslappnade känsla som vi har när vi tränar hemma. Han var absolut inte stressad, men inte fullt så "djup" som han kan vara.
 
Honza noterade detta och med några enkla instruktioner fick jag ändrat min sits för att bättre kunna hjälpa honom. Så snart jag rättade till mitt eget misstag smälte Conny ner och blev mjuk som en smörklump! Jag är naturligt svankig så det är viktigt för mig att verkligen tänka på att sjunka ner i sitsen. Honza tyckte också att jag skulle sänka ner mina händer mot bogen till, vilket skulle bidra till min avslappnade sits.
 
Under vårt första ridpass handlade det i princip bara om att finna avslappningen. Jag fick Emilias låt Big Big World dedikerad till mig så varje gång jag hör den ska jag tänka på att inte vara en Barbie utan tung och stark.. ;) Vi fick också jobba med våra lateral flexions, alltså böjning av huvudet sidleds. Det är också något vi har svårt med. Conny böjer duktigt och gör vad jag ber om, men vi får aldrig till att han välver nacken även vertikalt. Återigen... det blir antingen väldigt lågt eller väldigt överböjt. Vi stretade på men till slut kom Honza fram till att han skulle fundera och komma med en lösning till nästa pass dagen efter.
 
 
Det blev ett väldigt harmoniskt, lugnt första ridpass. Jag kände verkligen stor skillnad när jag ändrade min sits, och är glad att det blev uppmärksammat. Jag har upplevt att min balans blivit sämre på sista tiden, så jag hoppas och tror att det här kommer hjälpa till.
 
Efter träningens slut tog vi en lugn ridtur ner till sjön så att Conny skulle få sträcka lite på benen innan han fick gå in i boxen för natten. Han är ju en vildhäst i själ och hjärta så det känns väldigt onaturligt för honom att behöva stå instängd på nätterna. Av den anledningen är jag lite extra stolt över honom som hållt sig så cool under helgen!
 

Honzahelg - första passet

 
På lördag förmiddag var det dags för vår första träning med Honza. Vi startade på marken, så att jag och Conny skulle få en chans att "snacka ihop oss" och reda ut eventuella spänningar. För oss skogsmullar är det ju en ganska rejäl skillnad att komma in i ett stort ridhus med publik, andra hästar och en galen tjeck med speaker..!
 
Men Conny var sitt vanliga, coola jag. En äkta klippa med andra ord! Honza ville se vilken nivå vi låg på, så vi fick börja med att visa upp det vi tränat på under tidigare kurser. Det var ju alltså ett år sedan sist, ett år där vi tränat otroligt sparsamt, och under ett år hinner man hitta på en massa nya fasoner och glider mer och mer ifrån det man fick med sig på förra kursen. Jag som dessutom är halvdöv på ena örat har ganska svårt att plocka upp allt jag hör ur högtalarna - och Honzas minst sagt originella engelska bidrar.. :) - såg nog aningens virrig ut där de första minuterna när jag gjorde ungefär allt annat än det han bad mig om. Haha! Men efter att vi fått reda ut en del begrepp var han nöjd med oss och det visade sig att vi inte gjorde särskilt mycket fel trots allt.
 
 
Vad jag främst var ute efter var att få lite mer "power" i markträningen och verktyg för att få med den här kraften upp i ridningen sedan. Det visade sig att jag inte behöver vara rädd för att be om mer och att Conny faktiskt svarar på precis det sätt han "borde". Han är ju en väldigt känslig häst och är rätt så lättmanövererad. Detta gör att när jag ber om mer energi, blir det lätt att den energin används till att flyta utåt istället. Han lämnar mig väldigt sällan, men glider gärna sidleds och runt mig istället för att samla upp energin. Men, efter att Honza sa till mig att våga hålla kvar lite längre och be om mer, löste sig det på en handvändning.
 
Honza pratar i ett och man får mycket både plus och minus. Han är verkligen inte rädd för att poängtera det han inte gillar, men kan två sekunder senare vråla "YES MY SUPERSTAR!" när han tycker att man fick till det. Han mixar även den direkta träningen med långa föreläsningar, historier ur hans eget liv och konkreta exempel. Jag håller absolut inte med om allt han gör och säger, men han vet verkligen hur han ska motivera och inspirera sina elever. Och framförallt kan han få en att känna att ingenting är omöjligt!
 
Mr. Honza har väldigt varierade träningsmetoder.
 
Efter vårt första pass kände jag verkligen hur jag fått en Aha-upplevelse och var riktigt taggad på att fortsätta. Jag kände att med enkla medel kunde jag nu se vägen framför oss och förstod hur vi skulle jobba för att ta oss vidare, både från marken och uppsuttet.
 
Från att lätt ha hamnat lite vid sidan av mig när jag bad om mer energi, använde Conny nu detta mot mig och det resulterade i mer samling. Nu var nästa steg att få samma resultat när jag satt på ryggen!
 

Honzahelg - uteritt

 
Då var jag åter hemma, har haft en god natts sömn i min egen säng och har en ledig förmiddag framför mig innan det är dags att sticka och jobba. Jag har dryga tusen bilder från helgen att rensa och redigera, så jag har min sysselsättning klar för mig. Conny tyckte det var underbart att vara tillbaka på hemmaplanen igårkväll och galopperade rakt ut på fältet tillsammans med de andra hästarna. Nu ska han få återhämta sig ett par dagar och så ser jag sedan fram emot att ta tag i träningen igen!
 
De första bilderna är från den underbara uteritten vi hade i fredagskväll. Jag som har ungefär grusvägar och lite fler grusvägar att rida på hemma njöt för varje steg vi tog i den helt fantastiska naturen i Hällekis. Munkängarna doftade av ramslök och Vänern skymtade mellan träden titt som tätt. Som jag längtat efter att få sträcka ut i galopp på en riktig skogsstig!
 
Ni som sett filmerna om Arn kanske känner igen Kinnekulle? Det var här scenerna om Axevalla ting spelades in.
 
Tidigare inlägg Nyare inlägg


Välkommen!

Mitt namn är Norah Kohle och jag kommer från Kungsbacka där jag driver företaget Häst i Balans. Jag jobbar med både mina egna hästar och mina elever för att finna harmoni och balans mellan häst och människa, så att samvaron blir trygg och spännande för båda parter.

Har tre hästar vid namn Conny, Coolman och Leia som du kan läsa mer om på deras respektive sidor.

Vill du träna för mig?

Till mig är du välkommen oavsett om du är intresserad av ridning, markträning, körning, trickträning etc. Inriktning är för mig inte det viktiga, utan att skapa en förståelse mellan individerna vilket sedan kan utvecklas åt det håll man önskar.

På min hemsida kan du läsa mer om mig och de tjänster jag erbjuder. Än en gång, varmt välkommen hit och hör gärna av dig om du har frågor!

Hemsida | Facebook | Instagram


Follow on Bloglovin

RSS 2.0