Ingen skönridning kanske

Idag blev det lite lösdressyr med Conny. Som jag redan tjatat om nu lite för mycket så fäller han som allra mest vilket påverkar på flera sätt - bland annat är han lite trött. Så vi passade på att fokusera på avslappningen idag, och inte försöka göra det så tekniskt. Därför struntade jag i vägval, lät det passera att han hängde lite på innerbogen och la inget stort fokus vid varken takt eller tempo. Det jag ville få fram var en avslappning i övergångarna mellan trav och galopp, eftersom han gärna blir lite hackig.
 
Ganska slarvig ridning, med andra ord. ;) En annan effekt av fällningen är att det bildas som ett litet lager lösa hår på Connys rygg, vilket jag ju sedan sitter på. Detta i sin tur resulterar i att det blir himla vingligt och jag som sitter som klistrad på honom i vanliga fall, glider runt som en trasdocka. Det hjälper inte direkt till med precisionen! Så framöver får det nog bli ett litet schabrak på honom.
 
Bjuder på en kort film från dagen. Som sagt, ingen "skönridning" direkt - men det kan väl vara intressant att se det också ibland... Nu ska jag boka in träning på galoppbanan en gång i veckan! Dags att komma igång på riktigt.
 
(Och angående musiken, så tog jag det som var lättast till hands. Stäng gärna av den om ni vill lyssna på något annat. ;))
 

Klickerträning med Leia del 2

Nästa del av vårt första möte med klickern.
 
Efter en kort paus gick vi ut i sandhagen istället och jag ville nu se om jag kunde börja shejpa fram ett liggande. Jag hade inga tankar om att nå liggandet samma dag utan var bara intresserad av att se hur det skulle utvecklas. Så jag började sortera bort andra beteenden (genom att ignorera dem) och förstärkte enbart såna som eventuellt skulle kunna leda till ett läggande - lyfta hovar, så småningom krafsningar, sänkt nacke osv.
 
Ligg är enbart inlärt genom positiv förstärkning, Leia bjöd på det bara några dagar efter att jag fått hem henne och då var det bara för mig att belöna. Men i takt med att vi lärt oss en massa andra tricks har ligg-kommandot fått bli rätt tydligt och hon har hittat tricks hon hellre gör. Hon lägger sig med lätthet när jag ber henne och är positivt inställd till tricket, men jag ville nu förstärka det ännu mer.
 
Efter kanske en kvart gick hon över från att enbart bjuda på separata beteenden som i kombination kan bli ett läggande, men utan att faktiskt tänka på ligg, till att börja trampa runt och man såg att hon förstod vad jag bad om. Jag belönade ivrigt och sen dröjde det faktiskt bara några minuter tills hon la sig ner. En så smart tjej!
 
När hon väl lagt sig ner var det sedan inte särskilt långt till ligga på sidan och sätta sig. Alla våra trick är ju belöningsbaserade och hon älskar trickträningen, så där har vi ju redan kommit en bra bit på väg. Men jag är övertygad om att klickerträningen kan skjutsa oss långt framåt.
 

Klickerträning med Leia del 1

Under en tid nu har det växt fram en liten önskan i mig om ett nytt projekt - jag skulle vilja testa "klickerträning 100%" med Leia. Jag har alltid haft ett gott öga för positiv förstärkning men jag mixar det med negativ förstärkning, tryck/eftergift. Det har fungerat bra för mig och mina hästar är nöjda med det. Men då jag aldrig provat att enbart fokusera på positiv förstärkning, har jag inga egna erfarenheter av det (med häst). Och det vill jag ha!
 
För drygt två år sedan lekte jag och Leia med lite freeshaping, det vill säga att jag inte gav några signaler utan enbart belönade rätt beteende. Detta resulterade i trick så som att gå upp på piedestal, gapa på kommando och dra filt av ryggen. Leia tyckte att det var jätteroligt, och jag med! Så nu ska jag försöka plocka bort all negativ förstärkning ur även övrig träning med henne och enbart satsa på klickerträningen. Jag är nyfiken på hur vi ska utvecklas.
 
Freeshaping med Leia hösten 2011.
 
För att vara tydlig - jag har fortfarande absolut ingenting emot negativ förstärkning. Det är en stor del av min hästfilosofi och kommer högst troligt att fortsätta att vara det. Men nu vill jag satsa på positiv förstärkning och utvärdera det, tillsammans med Leia.
 
Igår påbörjade vi vår nya resa. Jag laddade fickorna med godis, placerade klickern i vänster hand och sedan var det bara att sätta igång. Leia är inte inklickad, så jag började med att bara klicka och ge godis för att hon skulle förstå kopplingen. Mitt "klick" har tidigare varit ordet "bra", eller det har blivit det utan att jag tänkt på det. Vilket resulterat i att när vi till exempel tränat dressyr och jag berömt henne med ett bra, har hon genast stannat och väntat på godis. Inte helt praktiskt. ;) Det blir också inkonsekvent för henne eftersom hon inte kan veta när "bra" kommer att resultera i belöning.
 
Det går ju alldeles utmärkt med en muntlig klicker, men jag vill ha en fysisk klicker i handen. Detta för att förhindra att jag plötsligt börjar ge en massa signaler med kroppspråket - har jag en klicker i vägen hjälper det mig att hålla mig passiv.
 
När jag märkte att Leia reagerade när hon hörde klickern, började jag vänta ut fler beteenden från henne. Till en början var det väldigt enformigt och hon gjorde samma saker om och om igen. Men sedan hände något, och det var riktigt intressant. När ett beteende - till exempel att vinka - inte gav utdelning längre, vände hon bort huvudet eller blev bara helt stilla. En del hästar reagerar så när de "får slut på bränsle" och helt enkelt går in i viloläge. Men trots att Leia stod helt stilla fullkomligt sprakade det om henne och det var väldigt tydligt att hon funderade för fullt. Sedan hade hon tänkt klart och kom med en hel rad nya beteenden.
 
Detta är del 1, det vill säga det finns minst en del till som kommer så småningom. Den är också väldigt intressant!
 
Jag har lämnat ljudet på och försökt att klippa bort så lite som möjligt. En del av er kommer säker att tycka att det är en dötråkig film, men jag tycker att den är intressant att titta på. Det är så tydligt hur Leia växer efterhand och blir alltmer påhittig.
 
Kan ni se när hon börjar förstå klickern? Kan ni se vilka beteenden hon bjuder på?
 

Beridet bågskytte

Ja, då kan man ju säga att jag nu testat på beridet bågskytte också. Jag har enbart skjutit i någon månad än så länge, och inte från hästryggen (har enbart spänt bågen för att få lite bilder). Eftersom jag inte haft någon måltavla att skjuta på har jag inte tyckt att det varit lönt, då det är så lätt att pilarna försvinner i gräset. Men nu är min tavla klar, så nu var det inget som hindrade mig längre!
 
Idag är en sån där ljuvlig vårdag, en av de första där solen verkligen värmer. Hästarna stod och solade sig när jag kom, och det räckte nästan att jag tittade på Conny så överfördes minst en tredjedel av hans päls till mig. Fällningsperioden... det är lite älska-hata känslor på den.
 
När jag skulle bära ut tavlan till fältet behövde jag gå genom två grindar i hästarnas hage då vi har flera avspärrningar för att stimulera rörelse och för att kunna skifta betet. Då hästarna stod och sov alla tre öppnade jag grindarna innan jag hämtade tavlan, så att jag inte skule behöva stanna och göra det samtidigt som jag kånkade på den.
 
Ja visst... När jag kommit ut på fältet och ställt ned tavlan vände jag mig om och såg hela gänget komma spatserande genom grindarna. Sedan bar det iväg. Avspärrad hage är ju bara hur spännande som helst! En svart, en röd och en luddig for iväg så att leran sprutade och sedan for de runt non-stop i flera minuter. Tillslut lugnade de ner sig och kom en efter en fram till mig för att hälsa så att jag kunde eskortera dem tillbaka till sin riktiga hage. Det är inte mycket som slår att se sina hästar sådär totalt vårrusiga! Speciellt inte då Coolman är snart 26 och Conny nästan uppe i 20. Det finns minsann massor av krut i dem.
 
För att återgå till bågskyttet tänkte jag alltså nu testa uppsuttet med Conny. Jag är som sagt fortfarande väldigt ny med bågen, så mitt mål var att kunna skritta runt lite stillsamt och få in några träffar. Men det visare sig att jag satt ribban lite väl lågt! Conny skötte sig alldeles strålande och brydde sig inte det minsta om att jag sköt (surprise surprise...) så vi ökade gradvis hastigheten.
 
Jag har fortfarande mycket mentala låsningar efter alla turer med Conny, så för mig är det ingen självklar sak att bara kunna be om galopp på ett öppet fält. Det har inte hänt något på otroligt länge, men det sitter som sagt i mig. Jag hittar lätt svårigheter i vår omgivning - så som nedförsbacke åt fel håll, eventuella dragningar åt vissa riktningar och så vidare. Fältet vi var på idag var ett typiskt "hey baberiba"-fält för Conny i det förflutna. Men jag bestämde mig för att satsa, och det var såklart inga konstigheter. Conny är en sådan klippa nu för tiden, så han tog bara en lugn galopp och började till och med erbjuda lite olika former.
 
... och sen var det bara att skjuta!
 

Snö

I den här filmen leker jag, Conny och Leia i snön för ganska precis tre år sedan. Här hade jag mer börjat hitta mig själv som hästmänniska och det syns på filmen. Jag hade fortfarande lång väg att gå (och har det nu också) men jag kände mig mycket mer trygg och säker på min sak.
 

En titt i arkivet

Det finns bilder och filmer från det förflutna man kan gå tillbaka till gång på gång och njuta av, och så finns det såna man kanske inte är riktigt lika nöjd med. Den här filmen som är ganska precis fyra år gammal är en sådan. Jag sitter mest och undrar vad det är jag håller på med och vad jag vill förmedla till hästarna, och en och annan tanke i stil med "tänkte jag nu-ska-vi-se-hur-många-låtar-vi-kan-klämma-in-i-en-och-samma-film?" Men trots det har jag sparat den på min kanal för det kan ändå vara lite kul att ha kvar. Främst för att se utvecklingen, men också för att jag var så himla nöjd och glad. Det jag och hästarna gjorde då var fortfarande ganska magiskt för mig. Och så var det den bästa och härligaste vintern i Sveriges historia!
 

Leia igår / 5 februari

 
Då Leia alltså också var med ute på äventyr i skogen, var hon antagligen på ungefär samma nivå som Conny kroppsligt igår. Så hon fick också ett avslappnat dressyrpass, fast från marken istället. Eftersom jag ändå hade med mig kameran ställde jag upp den och lät filmen gå medan jag tränade, om det skulle råka bli något att visa.
 
Vi hade inte vårt mest spännande pass någonsin - inte så konstigt då det som sagt alltså mest var uppmjukning. Hon bjöd på fina slutor vid longeringen och dessutom ett par fina steg mot tramp, men träningsvärken lyste igenom. Paddocken var dessutom inte helt rolig att vara i, då snön smält och fryst på i flera omgångar och därmed var vädligt packad.
 
Jag har med andra ord inte alltför mycket intressant att varken skriva om eller visa, men jag klippte ihop de korta bitar som fastnade på film. I vanlig ordning kunde vi ju inte hålla oss helt till dressyr, utan var tvungna att fjanta oss lite också...
 
 
Ni missar väl inte att alla klipp filmade med kameran istället för telefonen, går att se i HD-kvalitét. Så blir de åtminstone lite skojigare.
 
Efter träningen gick Leia i vanlig ordning lös tillbaka till stallet. Medan jag gick bort till bilen och la in kameran passade hon på att gå en liten sväng på gårdsplanen och undersöka. Hon är himla söt där hon smyger omkring och jag skulle bra gärna vilja veta vad hon tänker på!
 

Härlig vårvinterdag!

Nu har vi haft två riktiga vårvinterdagar här på västkusten, med strålande sol och tillräckligt varmt att skippa jackan, åtminstone ett tag. När jag kom till stallet idag stod mina tre hästar med sidorna mot solen och bara njöööt. Sedan dröjde det ca en halv sekund innan Leia upptäckt mig, och kom knallande för att hälsa. Jag fick ett riktigt charmigt leende!
 
 
Medan jag mockade ligghallen stod hon i vanlig ordning med som sällskap med tusen frågor ("Vad gör du, vad gör vi? Varför samlar du bajs i skottkärran? Är vårt bajs värdefullt? Kan man kanske stå i skottkärran? Jag har testat det några gånger men den välter alltid, men nu kanske det funkar! Titta vad fina konster jag kan! Kan jag få godis? Oj nämen, nu kan jag nästan svära på att jag såg signalen för vinka. Kolla, jag vinkar! Godis kanske? Inte? Skulle en flemning passa bättre? Jag kan allt du ber om!").
 
När jag gick vidare in i stallet för att packa deras hönät, lät jag dörren ut till lösdriften stå öppen så att Iso kunde springa ut och in som han ville. Efter en kort stund kom Leia lunkande på sitt nyfikna, frimodiga sätt. Men istället för att knalla raka vägen in i stallet och se för sig av höet, stannade hon precis vid tröskeln och betraktade mig. Duktig häst! Det är himla skönt när hästarna vet vad som gäller, det blir så mycket trevligare för alla.
 
En kompis till mig var med hos hästarna för ett tag sedan, och sa "Vet du vad jag har tänkt på, ni som håller på med sånt här är egentligen riktigt lata!". Och det är ju en väldigt korrekt iaktagelse. Jag orkar inte hålla på med alla "ritualer" många hästmänniskor har för mig, utan ser istället till att lära hästarna vad jag eftersträvar. Det vill säga, jag vill inte behöva trängas in och ut ur boxarna/lösdriften, jag vill inte behöva bråka för att få låna hästarnas hovar, jag vill inte behövas släpas efter på promenader, jag vill inte behöva binda upp hästarna eller passa dem stenhårt för att de ska stå still i stallgången, jag vill inte behöva kämpa för att få hoppa upp och så vidare. När hästarna är med på mina villkor kan jag också släppa kontrollen på många områden och det ger hästarna en väldigt stor frihetskänsla.
 
Stallbesöket avslutades med en härlig ridtur runt fälten. Conny och Iso sprang ikapp på grusvägarna och Coolman tränade på konsten få-i-sig-så-mycket-gräs-som-möjligt-utan-att-stanna. Något han är imponerande duktig på!
 
 
Även om det är synd att snön försvinner är det riktigt härligt med den lilla försmaken av våren vi får. Den här mellanperioden mellan kyla och värme är ju också perfekt för att rida ute, då fälten inte hunnit bli leriga och grusvägarna är härligt uppmjukade. Håller det i sig får jag nog ta någon av hästarna på en riktig galopptur på skogsvägarna snart!

Framåtbjudning

Ny snö! Med andra ord nytt, fräscht underlag, så att det går att vara på vägarna igen. Så jag, Conny och Iso tog en härlig tur på ungefär en timme. Conny njöt för fulla muggar av den mjuka snön under hovarna och var riktigt framåt. Det märktes att han tyckte det var skönt att få möjlighet att sträcka ut ordentligt. Han har ju som sagt haft det lite jobbigt med sina fötter under hösten och vintern, och därför inte tyckt det varit så bekvämt att röra sig på grusvägarna. Vilket inte är konstigt alls, med tanke på hur lite vi var ute. Hovarna fick inte möjlighet att jobba och kunde därmed inte stärkas.
 
Men. Idag var alltså vägarna mjuka och han hade inga begränsningar. Vid varje raksträcka eller uppförsbacke spetsade han öronen och sedan for han iväg efter Iso! Eftersom Conny har den personlighet han har är det ofta svårt att hitta en balans mellan "taggad" och "stressad". De två går lätt hand i hand för honom. Antingen är han lugn och trygg och känner inget behov av att galoppera snabbare än medelfart, eller så är han stressad och springer på som att han är jagad. Men idag hade han äkta framåtbjudning och kunde samtidigt finna ro i att springa utan att stressa. Dagar som denna är härliga!
 
Utsikt från en rund, lurvig och ganska smutsig rygg:
 
 
Som jag skrivit förut är jag inte helt säker på vad som uppskattas att jag skriver om. Jag har inte möjlighet att leverera långa tanke- eller träningstexter varje dag. Är det då bättre att blogga mer sällan och varva med bilder från olika fototillfällen, eller uppskattas även glimtar ur vardagen, som denna?

Får jag lov?

Att rida är enligt mig ingen rättighet vi har, utan ett privilegie man kan få av hästen om man är värd det. Att bjuda upp en människa på ryggen är ett stort steg för flyktdjuret hästen, och inget man borde missbruka. Hästen är inte född till att bära oss, även om de levt i människans tjänst i tusentals år.
 
Uppsittning är i allra högsta grad relaterat till själva ridningen och hur den går till säger ofta mycket om vad hästen tycker om att bli riden. Behöver man slänga sig på i farten eller måste tvinga in hästen i ett hörn eller till och med ha någon som håller i medan man sitter upp, är det ofta tecken på att hästen egentligen inte är helt nöjd med situationen. En häst som är nöjd med att bli riden står lugnt eller erbjuder till och med ryggen för ryttaren.
 
Troligtvis inte det mest graciösa som skådats, men här ser man hur Leia hjälper mig att sitta upp genom ett "dödslyft". Vill hon inte ha mig på ryggen kommer jag helt enkelt inte upp!
 
Steg ett är givetvis att vara ärlig mot sig själv och ställa sig frågan - vill min häst verkligen bli riden, eller har jag lärt mig att anpassa mig till situationen och skynda mig upp? Vet man om att man har ett problem är man redan halvvägs till målet.
 
Därefter gäller det att rannsaka ridningen. Hur ser den ut egentligen och vad tycker hästen, på riktigt? Behöver man varje dag ta sig igenom en massa svårigheter säger det sig självt att det inte är särskilt kul för varken en själv eller hästen. Ibland kan det vara så enkelt som att man på framskrittningen till paddocken eller ridhuset måste passera ett gäng läskiga brevlådor som gör hästen stressad, därefter kan ridningen vara hur harmonisk och trevlig som helst. Alltså, vad upplever hästen precis efter att man suttit upp?
 
För mig är det viktigt att jag ska kunna vara dunder-tydlig med att jag kommer att sitta upp, jag ska kunna röra mig i slow motion så att hästen verkligen förstår vad som är på gång men ändå står still. Såhär ser det ut när jag ska sitta upp på Conny. Som ni ser ber jag honom inte att komma mot mig - han erbjuder själv ryggen och bjuder upp mig.
 
Nyare inlägg


Välkommen!

Mitt namn är Norah Kohle och jag kommer från Kungsbacka där jag driver företaget Häst i Balans. Jag jobbar med både mina egna hästar och mina elever för att finna harmoni och balans mellan häst och människa, så att samvaron blir trygg och spännande för båda parter.

Har tre hästar vid namn Conny, Coolman och Leia som du kan läsa mer om på deras respektive sidor.

Vill du träna för mig?

Till mig är du välkommen oavsett om du är intresserad av ridning, markträning, körning, trickträning etc. Inriktning är för mig inte det viktiga, utan att skapa en förståelse mellan individerna vilket sedan kan utvecklas åt det håll man önskar.

På min hemsida kan du läsa mer om mig och de tjänster jag erbjuder. Än en gång, varmt välkommen hit och hör gärna av dig om du har frågor!

Hemsida | Facebook | Instagram


Follow on Bloglovin

RSS 2.0