Det har börjat.

Igår, den förste mars, stod jag ute och höll lektioner medans det snöregnade vågrätt. Det kändes inte som att vi var inne på den första vårmånaden, direkt. Men! Det ÄR bannemig vår nu, oavsett vad. För idag dök det allra största, säkraste vårtecknet upp, och nu är det oundvikligt, våren är här.
 
 
Conny har börjat fälla.
 
 
 
Inte sådär att han släpper lite hår när man borstar honom - alltså han går in för det. Man sneglar lite på honom och plötsligt kastar han bara hår ifrån sig i en fullkomlig fluffattack och så är ens svarta byxor inte alls svarta längre, nej man är täckt från topp till tå liksom. När Conny har börjat fälla kan man säga vad man vill, men då är våren över oss och så är det bara. Jag klagar inte!
 
Vi körde lite dressyr i paddocken och Conny var så fantastisk att jag knappt visste var jag skulle ta vägen. Jag menar, vi har väl ridit på banan två eller tre gånger sedan i november någon gång, men här bara hoppar jag upp och han lägger ribban skyhögt direkt.
 
Vi har jobbat mycket med skritten, att få böjning och avslappning samtidigt. Han har inte riktigt kommit till att komma ner med nacken och när jag bett om böjning har han bara vänt sig i halsen utan att runda överlinjen. Och har jag bett om mer böjning för att "komma igenom" har han bara vält inåt på volten istället. Men idag var det som att polletten trillade ner och voltarbetet med fin form, böjning och rörlighet i bogarna satt som en smäck.
 
Traven har alltid varit hans starkaste gångart men speciellt nu när han varit skadad har höger varv varit svårare. Vi har haft lite samma dilemma som i skritten - jag får antingen riktigt fin avslappning eller väldigt mycket böjning och tendens att falla inåt på bogen. Även detta var som bortblåst idag. Och skulle han ändå bli lite hög i formen kunde jag bara med innersticken be om mer böjning och då tog han det med avslappning. Vilken seger!
 
Men den högsta vinsten kom ändå i galoppen och jag sitter fortfarande med ett leende från öra till öra. Galopp har varit det vi jobbat avsevärt mest med genom åren. Först var det rent mentala problem vi hade, jag bad om galopp och tre sekunder senare tuggade jag grus. När vi tagit oss förbi bockningarna blev han istället en stjärnkikare på elitnivå. Sedan hittade vi avslappning men då blev han istället fyrtaktig och ordentligt flack... Och det är det vi jobbat med nu i några år. Han är ju en skadad häst i grunden så att han har svårt är ju inget konstigt, men han mår också som bäst när vi håller igång.
 
Han tar numer galoppen på väldigt stort allvar och tycker ärligt talat själv att han är riktigt fancy.. Vilket jag självklart håller med om ;) men jag har inte kunnat påverka så mycket med böjning och allt sånt. Han har jobbat på, tagit i för kung och fosterland och verkligen gjort sitt bästa, men när jag försökt inverka har han antingen försökt så mycket att han tappat takten eller blivit orolig för att han inte förstått. Idag, när jag lade till sticken mot innerbogen, svarade han med att lyfta sig, forma runt insidan och ta i ännu lite till på rätt sätt. Även där kändes det som att polletten äntligen trillade ner och vilken känsla det var! Ännu roligare var att det funkade precis lika bra i båda varv. Vilken häftig känsla att galoppera med kraft och avslappning i ett, stoppa och göra ett enkelt byte ut i det andra varvet, behålla form och takt och sedan byta tillbaka igen. Conny superstjärnan! Jag tror nog att han fortsätter försöka överbevisa mig om att jag inte ska låta Leia ta över den här biten. ;)
 
 
Leia och jag övade lite med bågskyttet. Hon är fortfarande aningens reaktiv och blir lite orolig både av ljudet av pilarna + när jag spänner bågen, men hon var idag helt lös och stannade ändå hos mig. Det handlar egentligen bara om att jag måste lägga ner lite mer tid på att faktiskt ha med bågen, så att det blir vardagsmat för henne. Men varje gång tar det bara ett par minuter, sedan kan jag skjuta i galopp om jag vill det, så hon vänjer sig fort.
 
Vi körde också lite tränslös dressyr. Första passet sen jag blivit lite mer strukturerad från marken och visst märktes det skillnad. Jag försökte verkligen anstränga mig att rida henne precis som Conny, trots att jag lätt ändrar mig helt för att anpassa mig till henne. Men Leia-anpassning blir väldigt lätt att vi bara åker omkring, ha ha... Och jag insåg ju att hon faktiskt förstår en väldig massa av de signaler jag använder till Conny, bara det att hon är några storlekar större och därför har svårare att få ihop det med kroppen. För att inte tala om att jag i grund och botten är en riktig ponnyryttare...
 
I alla fall, det var en härlig session och hon bjöd mig på mycket trevligt så jag är nöjd. Ser fram emot att jobba vidare med båda mina superhästar!

Astrid
Postat 2015-03-03 / 16:43:28.

Läste rubriken och tänkte direkt "oooh! Conny fäller, nu är det vår!" hehe

Svar: Hahaha ååhh :)
Norah Kohle {Horse Balance}


Kommentera inlägget här:



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:



Välkommen!

Mitt namn är Norah Kohle och jag kommer från Kungsbacka där jag driver företaget Häst i Balans. Jag jobbar med både mina egna hästar och mina elever för att finna harmoni och balans mellan häst och människa, så att samvaron blir trygg och spännande för båda parter.

Har tre hästar vid namn Conny, Coolman och Leia som du kan läsa mer om på deras respektive sidor.

Vill du träna för mig?

Till mig är du välkommen oavsett om du är intresserad av ridning, markträning, körning, trickträning etc. Inriktning är för mig inte det viktiga, utan att skapa en förståelse mellan individerna vilket sedan kan utvecklas åt det håll man önskar.

På min hemsida kan du läsa mer om mig och de tjänster jag erbjuder. Än en gång, varmt välkommen hit och hör gärna av dig om du har frågor!

Hemsida | Facebook | Instagram


Follow on Bloglovin

RSS 2.0