#rockasockorna




En dansande Leia

Nu händer det grejer med prinsessan Leia minsann! Vilken skillnad det blir så fort jag tar tag i mig själv och strukturerar upp träningen. Nu har vi kört ett par pass för hand där jag fokuserat på longeringsarbetet och det går fort framåt. Vi har jobbat mycket med slutan för att komma åt samling men det har också lätt blivit att hon vikt sig i mitten och lagt all vikt fram istället. På sistone har jag istället jobbat mer med skolskritt (diagonal tvåtaktig skritt) och använt en väldigt "mild" sluta bara för att hålla bakdelen på plats. Och voilá! Nu står jag på någon meters avstånd och Leia jobbar med tramp hur fint som helst. Tidigare har hon haft svårt att inte "ramla" iväg på longen när jag bett om mer samling, men då vi nu tagit det ur skritt kan hon lättare hålla ihop sig själv. Och som jag njuter av att se henne försöka! Hon är byggd med en framdel och en bakdel och en hängmatta i mitten så samling kommer inte naturligt för henne, men hon har en vilja av stål. Ibland blir det att hon studsar iväg i något galoppsprång, ibland slänger hon med huvudet, ibland hoppar bakdelen uppåt, ibland gör hon någon form av bergsget och ibland sätter hon det klockrent och dansar in i en piaff. Hon ger inte upp utan fortsätter våga försöka och blir så nöjd, så nöjd när hon märker att jag är belåten med henne. Hon har en attityd som säger "titta vad jag kan!" och det gör allt arbete så väldigt mycket lättare - och roligare.
 
Våra nya verktyg har också möjliggjort att vi kan börja kika lite på galopp för hand. Galoppen har vi ju lekt en hel del med tidigare och hon bjuder på allt man kan tänka sig. Men just en organiserad, samlad galopp, det har inte varit lätt. Det går såklart inte över en dag så galoppen ser fortfarande ut som rätt mycket kaos. Men vi är på väg mot rätt riktning!
 
Igår när jag skulle hämta Leia i hagen för att hon skulle få mat spårade det ur och både hon och Conny bjöd upp till show. Det kan jag såklart inte säga nej till så här har ni lite fjanterier från oss. I slutet är även ett kort klipp från idag när vi jobbade med stegringen.
 

Solskenshistorier

Oj vad det rullar på! Jag är helt snurrig i skallen av att försöka strukturera upp min vår och sommar - många pusselbitar som ska passas ihop och en hel del jobb på längre avstånd som behöver planeras. När jag startade mitt företag för fyra år sedan trodde jag att jag bara skulle träna lite hästar.. Jag ler lite när jag tänker på det - för jisses vad det är mycket runt omkring som tar upp tid och energi.
 
Jag har dessutom varit lite sjuk ett par dagar så mina egna hästar har blivit lite lidande. Igår tog jag en promenad med Coolman och Iso. Jag själv har en hel del skavanker i lite olika leder, Coolman är snart 27 år gammal och Iso håller precis på att återhämta sig efter en skada. Så det var ett kraftfullt gäng som var ute och gick. ;) Men vi hade det himla mysigt där ute i skogen med solen som sken (♥) och fåglarna som sjöng ovanför oss.
 
 
Idag körde Leia och jag ett pass i arbete för hand. Riktigt roligt! "Småpill" är något jag verkligen behöver bli bättre på, det är lätt att istället flyta ut och börja leka med allt det "roliga" istället. Men idag höll jag fokus och var verkligen noga med böjning, bogkontroll, längning av halsen och allt vad det är. Leia är verkligen otroligt tacksam att arbeta för hand för hon tycker att allt är kul. Oavsett om det är fancy grejer i full fart och fläkt eller att stå stilla och skifta vikten från ben till ben. Jag hade gärna åkt iväg och tränat lite med henne för någon som har mer koll på läget, för man hamnar lätt i samma gamla vanor. Och ett yttre öga är ju aldrig fel. Men det är ju det där med att ta tag i saker.. :)
 
Jag har nu precis kommit hem från dagens jobb och jag måste bara skriva ett par meningar om det också. Jag kom till det här ekipaget första gången för sex veckor sedan och vi har träffats ca en gång i veckan sen dess. Det är en fantatiskt fin liten ponny med sin unga ryttarinna. Det hade uppstått lite fel i kommunikationen vilket ledde till att ponnyn började visa aggressivitet. Vårt första möte handlade först och främst om att inte bli uppäten, nersparkad eller översprungen... Det var rent ut sagt ganska mycket kaos. Nu har de jobbat på under några veckor, fokuserat på en positiv träningsinställning och var gång jag ser dem blir jag varm i hjärtat! Ponnyn som tidigare skrek med alla medel att han inte tänkte tolerera något mer har nu en mild blick i ögonen, jobbar med en glädje som genomsyrar kroppen och varje gång han vänder upp mot sin människa släpper han ut ett dovt litet gnägg. Inga tendenser till hugg eller sparkar och även matte har blivit ordentligt trygg och säker på sig själv och ponnyn. Det är milt sagt en fröjd för ögat. Historier som denna är det som driver mig - vilken ära att få följa såna här resor!
 
Jag avslutar det här inlägget med ett klipp från igår. Iso och Coolman på promenad - för charmigt för att vara sant!
 

Ridning - handsfree

En kort filmsnutt på Conny och mig från i tisdags. Min standardutrustning när jag rider är två stickar, och jag får ibland frågan varför. Det är så enkelt som att ju fler signaler hästen kan - desto fler signaler finns det att blanda ihop och missförstå. Mina stickar gör det lite lättare för Conny (och mig) att särskilja på styrning, sidförande, böjning, broms och så vidare. Men det är självklart viktigt att jag inte är beroende av stickarna för "basic" ridning! Som kloka Maria Gramén säger - utrustning kan bytas ut men kvar är alltid jag och hästen...
 
Så här har ni oss, "au naturel". ;)
 

Conny den 3 mars

Jag fick lite bilder från vårt ridpass igårkväll. Både jag och Conny var lite möra i kroppen efter passet dagen före, så det blev mest lite mjukgörande arbete. Men han visade ändå upp fina exempel på vår nya avslappning/böjning, så här kan ni se lite bilder på det. Det ska bli så roligt att fortsätta utveckla detta i takt med att han smalnar av, blir helt återställd och bygger upp styrkan igen!
 
Det kommer en kort filmsnutt också i ett senare inlägg. Vill ni inte vänta på det kan ni tjuvkika på min Facebook-sida.
 
Olika varianter av följa med avslappning och böjning.
 
Det bästa som finns är helt klart att ställa sig med mulen mellan knäna och bli klappad! Säger hästen som förr blev förnärmad bara man funderade på att klappa honom.. :)
 
En riktigt bra arbetsform i skritt för Conny! Det ser inte så "fancy" ut, men det är precis det här han behöver.
 
Samma här, det ser inte så mycket ut för världen, men som vi jobbat på detta. Så snart Conny inte förstår åker huvudet upp och han blir spänd, så att bibehålla mjukheten i böjning har inte varit lätt. Men se så duktig han är!
 
Ha ha... Han ser ju mest ut som en köttbulle på språng. :) Lite mör i kroppen som sagt, då blir samlad galopp svårt för gubben. Är ändå imponerad av hans fina galopparbete trots trötta muskler!
 
Man hade kunnat önska en mer välvd överlinje, men med tanke på hur Connys "höga form" sett ut tidigare är detta klart godkänt.
 
Lite böjning i galopp också.

Det har börjat.

Igår, den förste mars, stod jag ute och höll lektioner medans det snöregnade vågrätt. Det kändes inte som att vi var inne på den första vårmånaden, direkt. Men! Det ÄR bannemig vår nu, oavsett vad. För idag dök det allra största, säkraste vårtecknet upp, och nu är det oundvikligt, våren är här.
 
 
Conny har börjat fälla.
 
 
 
Inte sådär att han släpper lite hår när man borstar honom - alltså han går in för det. Man sneglar lite på honom och plötsligt kastar han bara hår ifrån sig i en fullkomlig fluffattack och så är ens svarta byxor inte alls svarta längre, nej man är täckt från topp till tå liksom. När Conny har börjat fälla kan man säga vad man vill, men då är våren över oss och så är det bara. Jag klagar inte!
 
Vi körde lite dressyr i paddocken och Conny var så fantastisk att jag knappt visste var jag skulle ta vägen. Jag menar, vi har väl ridit på banan två eller tre gånger sedan i november någon gång, men här bara hoppar jag upp och han lägger ribban skyhögt direkt.
 
Vi har jobbat mycket med skritten, att få böjning och avslappning samtidigt. Han har inte riktigt kommit till att komma ner med nacken och när jag bett om böjning har han bara vänt sig i halsen utan att runda överlinjen. Och har jag bett om mer böjning för att "komma igenom" har han bara vält inåt på volten istället. Men idag var det som att polletten trillade ner och voltarbetet med fin form, böjning och rörlighet i bogarna satt som en smäck.
 
Traven har alltid varit hans starkaste gångart men speciellt nu när han varit skadad har höger varv varit svårare. Vi har haft lite samma dilemma som i skritten - jag får antingen riktigt fin avslappning eller väldigt mycket böjning och tendens att falla inåt på bogen. Även detta var som bortblåst idag. Och skulle han ändå bli lite hög i formen kunde jag bara med innersticken be om mer böjning och då tog han det med avslappning. Vilken seger!
 
Men den högsta vinsten kom ändå i galoppen och jag sitter fortfarande med ett leende från öra till öra. Galopp har varit det vi jobbat avsevärt mest med genom åren. Först var det rent mentala problem vi hade, jag bad om galopp och tre sekunder senare tuggade jag grus. När vi tagit oss förbi bockningarna blev han istället en stjärnkikare på elitnivå. Sedan hittade vi avslappning men då blev han istället fyrtaktig och ordentligt flack... Och det är det vi jobbat med nu i några år. Han är ju en skadad häst i grunden så att han har svårt är ju inget konstigt, men han mår också som bäst när vi håller igång.
 
Han tar numer galoppen på väldigt stort allvar och tycker ärligt talat själv att han är riktigt fancy.. Vilket jag självklart håller med om ;) men jag har inte kunnat påverka så mycket med böjning och allt sånt. Han har jobbat på, tagit i för kung och fosterland och verkligen gjort sitt bästa, men när jag försökt inverka har han antingen försökt så mycket att han tappat takten eller blivit orolig för att han inte förstått. Idag, när jag lade till sticken mot innerbogen, svarade han med att lyfta sig, forma runt insidan och ta i ännu lite till på rätt sätt. Även där kändes det som att polletten äntligen trillade ner och vilken känsla det var! Ännu roligare var att det funkade precis lika bra i båda varv. Vilken häftig känsla att galoppera med kraft och avslappning i ett, stoppa och göra ett enkelt byte ut i det andra varvet, behålla form och takt och sedan byta tillbaka igen. Conny superstjärnan! Jag tror nog att han fortsätter försöka överbevisa mig om att jag inte ska låta Leia ta över den här biten. ;)
 
 
Leia och jag övade lite med bågskyttet. Hon är fortfarande aningens reaktiv och blir lite orolig både av ljudet av pilarna + när jag spänner bågen, men hon var idag helt lös och stannade ändå hos mig. Det handlar egentligen bara om att jag måste lägga ner lite mer tid på att faktiskt ha med bågen, så att det blir vardagsmat för henne. Men varje gång tar det bara ett par minuter, sedan kan jag skjuta i galopp om jag vill det, så hon vänjer sig fort.
 
Vi körde också lite tränslös dressyr. Första passet sen jag blivit lite mer strukturerad från marken och visst märktes det skillnad. Jag försökte verkligen anstränga mig att rida henne precis som Conny, trots att jag lätt ändrar mig helt för att anpassa mig till henne. Men Leia-anpassning blir väldigt lätt att vi bara åker omkring, ha ha... Och jag insåg ju att hon faktiskt förstår en väldig massa av de signaler jag använder till Conny, bara det att hon är några storlekar större och därför har svårare att få ihop det med kroppen. För att inte tala om att jag i grund och botten är en riktig ponnyryttare...
 
I alla fall, det var en härlig session och hon bjöd mig på mycket trevligt så jag är nöjd. Ser fram emot att jobba vidare med båda mina superhästar!



Välkommen!

Mitt namn är Norah Kohle och jag kommer från Kungsbacka där jag driver företaget Häst i Balans. Jag jobbar med både mina egna hästar och mina elever för att finna harmoni och balans mellan häst och människa, så att samvaron blir trygg och spännande för båda parter.

Har tre hästar vid namn Conny, Coolman och Leia som du kan läsa mer om på deras respektive sidor.

Vill du träna för mig?

Till mig är du välkommen oavsett om du är intresserad av ridning, markträning, körning, trickträning etc. Inriktning är för mig inte det viktiga, utan att skapa en förståelse mellan individerna vilket sedan kan utvecklas åt det håll man önskar.

På min hemsida kan du läsa mer om mig och de tjänster jag erbjuder. Än en gång, varmt välkommen hit och hör gärna av dig om du har frågor!

Hemsida | Facebook | Instagram


Follow on Bloglovin

RSS 2.0