Leia den 23 juni del två

 
Ytterligare några bilder från vårt blöta träningspass i tisdags. Det tar sig med den där ridningen! Hade jag varit den typen av ryttare som spenderade minst fyra dagar på banan per vecka hade vi kanske kommit lite längre på dessa fem år, men nu tycker ju vi båda att det är trevligare att röra oss ute i skog och mark. Vi tar det i vår takt! Och det är faktiskt först nu när Leia nått ordentligt vuxen ålder som jag känner att hon är redo att börja kunna ta in lite mer avancerad dressyr. Tidigare har det varit svårt nog att hålla koll på de där långa benen och den tunga bogen utan att jag dessutom sitter på och rör till det, så jag har istället njutit av att stå vid sidan och hjälpa till med guidningen från marken.

Varje häst är en konstnär!

 
Inuti varje häst bor det en fantastisk, kreativ konstnär som bara väntar på att blomma ut. Mitt jobb som hästtränare är att inspirera - inspirera varje individ till att bli självsäker nog att våga försöka, experimentera, skapa och stråla. Varje häst är unik och måste tillåtas att skapa sitt eget personliga konstverk.
 
Leia är en oerhört kreativ individ som älskar att prova själv och få känna att hon kan. Men hon är inte den som gör bara för att göra - uppmuntran av olika slag är viktigt för henne. I form av godis eller beröm från min sida. Inom trickträning och egentligen allt vi gjort från marken har hon alltid varit väldigt självsäker och har inte varit rädd att ta för sig. Inom ridningen däremot, där har hon inte varit lika framåt. Av den anledningen la vi lösridningen på hyllan under ett par år, hon fann helt enkelt inget nöje i det och hon var inte på den våglängden att hon ville/kunde ta för sig tillräckligt. Någon form av ram, även om den bestod av av en grimma och löshängande tyglar, gjorde att ridningen blev trygg och intressant för henne. På senare tid har vi tagit upp lösridningen igen med goda resultat, hon har varit mer framåt och har gillat arbetet. Även om hon fortfarande inte skapat några konstverk utan mer så att säga låtit mig hålla i penseln.
 
Under årens lopp har jag fått se glimtar av all den potential Leia sitter inne på, hon har visat mig vilken vacker dansare hon kan vara när vi lekt sida vid sida och jag har längtat efter den dag hon skulle låta mig uppleva det från ryggen. Nu har den dagen kommit!
 
Igår och idag hade vi två helt fantastiska ridpass, jag lyckades knäcka koden till att öppna upp kreativiteten även när jag sitter på ryggen och Leia fullkomligt strålade. Hon skapade! Två decimeter högre blev hon och värdigheten när hon bar upp sig själv som en drottning var så påtaglig att det enda jag kunde göra var att ropa ut det ena "Ååhh!!! Braaa!!" efter det andra. Vilken känsla! Som jag har väntat! Så fort jag hoppat av längtar jag efter nästa ridpass - precis som det ska vara. :)

Leia den 23 juni

 
Min härliga, positiva, kraftfulla Leia!
Hon går från klarhet till klarhet. Det är en verkligt befriande upplevelse att träna med henne, för jag går in med ett blankt papper varje gång. Det går absolut inte att ha en förberedd och bestämd plan, för man kan aldrig veta vad Leia är på för humör. Och det finns ingen som kan tvinga Leia att göra något hon inte vill. Så en kurs i flexibilitet har hon verkligen gett mig! Och jag har fått lära mig den sanna innebörden av att få min idé att bli hästens idé (eller vice versa.. :))
 
När det kommer till träning av den här typen, som jag faktiskt inte har något direkt namn på, handlar det mest om att bara ha roligt tillsammans, se vad vi kan lära oss och förhoppningsvis få lite motion på kuppen. Löslongering har Leia varit bra på mer eller mindre från dag ett, men något vi fått jobba mycket med är att bibehålla motivationen och intresset. Blir det för långrandigt springer hon hellre och ställer sig i demonstrativt i något hörn. Och går man för fort fram blir hon osäker och vill inte vara med mer...
 
Så här gäller det att hitta en bra balans. Menlösa cirklar i all oändlighet är det värsta vi kan göra, men blandar man in lite skolor, olika höjd på formen, gångartsskiften, varvbyten, varierande storlek på volten och så vidare, då blir det plötsligt stimulerande och intressant för oss båda. Det finns mycket man kan hitta på - allt som krävs är fantasi.
 
Som ni kan se har hon börjat bli röd igen på sina ställen, ett resultat av att jag varit borta en del och inte har haft möjlighet att ge henne sina tillskott. Förhoppningsvis mörknar hon igen nu när hon återigen får dem regelbundet!
 
 
I våras lärde Leia sig att stegra och kicka ut ett av frambenen samtidigt. Det gjorde en stor skillnad för hennes förståelse för hur hon ska arbeta med kroppen i stegringen. Hon har ju så mycket vikt på sina framben på grund av den stora bogen, vilket såklart försvårar stegringen. När hon ska sträcka ut frambenet måste hon välva ryggen på ett annat sätt och få upp manken ordentligt, vilket resulterar i en lättare stegring.
 
Så här ser en "dålig" stegring ut nu för tiden. Definitivt framsteg mot hur det brukade se ut en "trött" dag. :)
 



Välkommen!

Mitt namn är Norah Kohle och jag kommer från Kungsbacka där jag driver företaget Häst i Balans. Jag jobbar med både mina egna hästar och mina elever för att finna harmoni och balans mellan häst och människa, så att samvaron blir trygg och spännande för båda parter.

Har tre hästar vid namn Conny, Coolman och Leia som du kan läsa mer om på deras respektive sidor.

Vill du träna för mig?

Till mig är du välkommen oavsett om du är intresserad av ridning, markträning, körning, trickträning etc. Inriktning är för mig inte det viktiga, utan att skapa en förståelse mellan individerna vilket sedan kan utvecklas åt det håll man önskar.

På min hemsida kan du läsa mer om mig och de tjänster jag erbjuder. Än en gång, varmt välkommen hit och hör gärna av dig om du har frågor!

Hemsida | Facebook | Instagram


Follow on Bloglovin

RSS 2.0