Leia kan också

 
Då har jag fått testa mina nya färdigheter med Leia också och vad ska man säga... Gör piloten rätt gör hästen rätt. :)
 
Jag har alltid haft svårt att rida Leia. Jag är så inkörd på Connys korta, breda ponnyrygg med naturligt undertramp och mycket eget driv och det är verkligen raka motsatsen att rida på Leia - en lång rygg, långa bakben, en stor tung bog och ingen naturlig kapacitet för dressyr rent fysiskt. Däremot är hon väldigt rolig att jobba med mentalt, då hon vill så mycket och tycker att dressyr är väldigt roligt. Även om hon tycker att det är en väldigt bra idé att ignorera att hon har två bakben och mest springa runt i rollkur helt på egen hand (frieser)...
 
Så för vår del har det mest blivit dressyr från marken, och ridning utan träns eller ut i skogen. Jag har väntat med att ta tag i riden dressyr tills hon fått lite bättre koll på kroppen när jag står bredvid och kan visa. Och om det lönat sig!
 
Nu har vi haft två fantastiska pass den senaste veckan och hon är en fröjd att rida. Skolorna fungerar bra, hon har en jämn böjning i båda varv och idag lyckades vi med slutor i galopp. Vilken känsla! Det här är alltså damen som inte kunde galoppera åt höger när hon kom till mig och som alltid haft problem med fyrtakt och på tok för tung bog.
 
Åh vad det är roligt att rida nu! Jag hoppas kunna få lite bilder eller film snart, så att jag får se hur det ser ut också. :D

Jag har ridit fel i hela mitt liv.

Nej, riktigt så drastisk behöver jag kanske inte vara, men jag har fått en riktig aha-upplevelse!
 
Hela helgen spenderade jag nere på Stall Haväng där Arne Koets från Tyskland var och höll kurs. Jag är ju en riktig sucker för old school dressyr och dessutom allt som har att göra med tornerspel, beriden stridsteknik och liknande. Däremot är jag inte helt imponerad av hur sånt många gånger utförs... Man tappar lätt fokusen på hästens bästa och det som ursprungligen varit en utsökt demonstration av samarbete på hög nivå blir istället en intern kamp mellan häst och ryttare.
 
Därför var det enormt uppfriskande att sitta och lyssna på Arne. Han var inte rädd att plocka fram "kakburken" till hästarna och fokuserade på att hästen ska kunna, vilja och våga både mentalt och fysiskt.
 
Jag blev tillfrågad att delta till häst, men valde att avstå och bara titta på den här gången. Först och främst vill jag inte utsätta hästarna för något jag i förväg inte vet om det kommer att passa oss, och så var jag osäker på om vi ligger på en tillräckligt hög nivå i dressyren för att kunna vara med. Conny har ju sina skador och Leia är knappt riden dressyr alls, mest jobbad från marken.
 
Ridsuget ökade för varje minut som jag satt och tittade på de andra som tränade, och jag kände hundra gånger om att vi absolut hade kunnat vara med. Jag plockade i alla fall med mig enormt mycket inspiration och igår fick jag äntligen möjlighet att testa mina nya kunskaper på Conny.
 
Wow. Wow. Tänk vad lite det krävs! Conny väger sju gånger så mycket som mig men ändå visar det sig att jag blockerat honom från att göra det där som vi haft så stora svårigheter med genom åren. Bara genom att sitta på ett visst sätt. Min ambition har alltid varit att försöka bli så följsam som möjligt, sitta stilla på ryggen och aldrig röra tyglarna annat än när det varit absolut nödvändigt. Det har jag blivit riktigt bra på - jag sitter som gjuten på honom och känner aldrig att jag behöver hålla i mig för att hålla balansen. För större delen av det vi gör (det vill säga ut och galoppera i skogen) är detta utmärkt. Han kan springa på och röra sig fritt under mig utan att jag stör.
 
Men så är det galopparbetet i dressyren som vi alltid haft svårt med, och det är också något jag accepterat att vi alltid kommer ha problem med. Han är ju trots allt skadad i bakbenen, har en dålig rygg och har dessutom spatt. Så han HAR inte potential att nå den absoluta toppen, men tydligen har jag hindrat honom från att nå precis så långt som han klarar med sina förutsättningar.
 
Slutor och diverse andra sidförande rörelser har alltid varit något Conny tyckt varit hemskt otäckt. Vi har genom åren jobbat på det så att jag hjälpligt kunnat be honom ta några språng sidleds, men det har aldrig varit tal om någon vidare samling eller avslappning i arbetet. Dels är det kroppen som strular och så har han haft mycket mentala svårigheter med just galopparbetet, som fortfarande sitter i till viss del.
 
Jag har svårt att återge vad Arne pratade om utan att kunna visa, men i korta drag handlade det om att sitta upp ordentligt, forma sitsen på ett sätt där man blir lätt att "flytta på" för hästen och framförallt att förvänta sig att hästen kan.
 
 
Ovanstående bild visar hur jag hittills har suttit - i en position där jag så lite som möjligt försökt rubba Connys "genomrullning" och kunnat ha väldigt mjuka händer. Men vi har aldrig kommit till någon högre samling och sidleds har som sagt varit väldigt svårt.
 
Igår var min strategi istället att sitta upp ordentligt, låtsas att Conny var en högt utbildad dressyrhäst och rida på ordentligt. Bak med ytterskänkeln, upp med händerna och skulderbladen sträckta långt bakåt. Och plötsligt galopperade vi rakt åt sidan och gjorde den ena tjusiga slutan efter den andra. Vad hände?!?! Jag förstod knappt vad som pågick. Tänk vilken enorm skillnad vi kan göra på våra hästar! Det bästa av allt - Conny han var så nöjd, så nöjd. "Jag KAN ju Norah, titta!!" verkade han säga. Tillslut kunde jag bara slänga mig av, dra av tränset och låta honom beta på fältet. Han förstod att jag var glad. ;)
 
Kort och gott så i situationer där Conny använder mer påskjut än bärkraft, till exempel när vi är ute och motionerar i skogen, så funkar min "hänga-med-sits" alldeles utmärkt. Men för att han ska orka lyfta sig i framdelen och bära ordentligt med bakbenen, då måste jag skifta min vikt och göra vad jag kan för att han ska kunna få upp ryggen ordentligt.
 
Wow! Jag är fortfarande helt i chock.
 
Nedanstående illustration demonstrerar ungefär vad jag menar och vad Arne berättade. Jämför man med min sits här ovanför liknar den mer den röda pilen - svårare att rubba och få följsam. Bak med axlarna, mer uppsträckt och skänkeln i ett bättre läge, så hamnade jag med i linje med den gröna pilen och blev lättare för Conny att bära upp.
 
Intressant, riktigt intressant! Jag längtar efter att få testa med Leia också!
 

Grattis Leia!

Idag blir min stiliga tös hela åtta år - hon är nu officiellt vuxen. Fast i mina ögon lär hon nog alltid vara "bebis", även om hon definitivt mognat de senaste åren. Tänk vilken liten, oproportionerlig, klumpig, barnslig och fulsöt liten häst hon var när hon kom till mig tre år gammal. Den fula ankungen definitivt, för hon växte upp till en stor, ståtlig och vacker svan!

Vi firade dagen med kladdig lucernsörja (jag kan dessvärre inte sträcka mig till att kalla det tårta) och en riktigt mysig skogspromenad. Premiären i halsring! Vi har tagit kortare promenader helt löst men ut i skogen har vi aldrig gett oss utan grimma förut. Jag vet inte varför jag inte testat halsring tidigare, för det var lätt som en plätt. Inga konstigheter alls! För några år sedan var vi ute och promenerade enormt mycket. Leia ville inte lämna gårdsplanen ens och varje promenad kantades av tvärstopp var tredje meter där hon inte ville gå längre. Så tryggheten ute i skog och mark har vi fått jobba en hel del på. Idag minns jag knappt hur det var - Leia knatar på oavsett om jag går bredvid eller sitter på och hon tar sig förbi det mesta.

Så det där med att skippa grimman var egentligen bara ett naturligt nästa steg på vägen. En trevlig seger för oss, även om det inte var så otippat!




Välkommen!

Mitt namn är Norah Kohle och jag kommer från Kungsbacka där jag driver företaget Häst i Balans. Jag jobbar med både mina egna hästar och mina elever för att finna harmoni och balans mellan häst och människa, så att samvaron blir trygg och spännande för båda parter.

Har tre hästar vid namn Conny, Coolman och Leia som du kan läsa mer om på deras respektive sidor.

Vill du träna för mig?

Till mig är du välkommen oavsett om du är intresserad av ridning, markträning, körning, trickträning etc. Inriktning är för mig inte det viktiga, utan att skapa en förståelse mellan individerna vilket sedan kan utvecklas åt det håll man önskar.

På min hemsida kan du läsa mer om mig och de tjänster jag erbjuder. Än en gång, varmt välkommen hit och hör gärna av dig om du har frågor!

Hemsida | Facebook | Instagram


Follow on Bloglovin

RSS 2.0