Oväntad stress

 
Idag var jag med om något väldigt intressant med Conny, något som inte hänt många gånger på våra tio år tillsammans. Han stack med mig.
 
Vi tog vår vanliga runda till galoppbanan för att han skulle få springa bort en del av sin begynnande kalaskula. Hans dagsform var lugn och behaglig och han galopperade på i ett avslappnat tempo med låg nacke. När vi kommit en bit in på andra varvet och var precis i början av en lång raksträcka såg jag hur vi mötte någon med en hund ett par hundra meter bort. Jag galopperade vidare en liten bit till, och saktade sedan av för att hinna samla ihop mig själv och häst och min egen hund innan mötet.
 
Conny hade stenkoll på de mötande men brydde sig såklart inte över huvud taget - det ska mycket till för att Conny ska lyfta på ögonbrynen. Och en människa med hund har vi ju sett tusentals gånger förut, så det här var inget konstigt alls.
 
Ja, tills de var kanske trettio meter ifrån oss. Då spände han upp nacken och visade "fara!" med alla sina signaler. Det var något nytt, tänkte jag, och försökte förmedla att allt var ok. När hunden med dess människa var ungefär tio meter från oss gjorde Conny en helomvändning och drog iväg i full galopp, helt blockerad. Det ska som tur är mycket till för att rubba min balans när jag sitter på honom, så det var relativt enkelt för mig att bara sträcka mig fram, ta tag i grimman och vända runt honom. Vi red tillbaka, tittade ett par sekunder på monstren och passerade sedan förbi. Han trippade lite på tå precis när vi gick förbi, men sedan var det som att det aldrig hänt.
 
Väldigt oväntat och jag kan för mitt liv inte förstå vad det var som hände! Har aldrig varit med om att jag inte kunnat tyda en reaktion eller komma fram till orsaken till varför han reagerat som han gjort förut. Kanske var det bara så enkelt att han absolut inte hade väntat sig att möta någon på galoppbanan, vi har trots allt aldrig stött på någon där förut under alla våra rundor. Och han var fullkomligt stencool både på dit- och hemvägen.
 
Ja, det är sånt här som kan hända när man har med levande, tänkande, kännande individer att göra. Och som jag skrev var det en väldigt intressant upplevelse att vara med om. Det ska bli spännande att se om det här var en engångsgrej, eller något som har satt sig lite djupare. To be continued!

Första skjut-sessionen

Leias första möte med bågen, i våras. När jag provsköt från marken var hon fullkomligt obrydd, men efter att ha blivit rädd när jag sköt uppsuttet ville hon inte ens veta av bågen längre.
 
Äntligen! Vi närmar oss målsnöret! Igår sköt jag flera pilar från Leias rygg, i alla gångarter dessutom.
 
Även igår började hon med spändhet inför kogret. Det var inte så mycket stress när jag bara höll i det, men när det kom upp på sadeln ville hon springa på. Det fick hon gärna göra för mig, då jag tycker att det är bättre att hon inser att det inte hjälper innan jag hoppar upp. Det handlar alltså inte om att hon ska ge upp eller få någon typ av inlärd hjälplöshet, utan bara, som jag skrivit förut, tänka efter och försöka finna en lösning. Om hon fått testa sin idé att springa och kommit på att det inte kommer leda till något önskvärt (i hennes fall att pilarna slutar rassla), då är risken mycket mindre att hon testar det nästa gång hon blir rädd. Vilket är väldigt trevligt för mig om jag sitter på henne, speciellt om jag har händerna upptagna med bågen eller rider utan huvudlag.
 
Några varv på volten i "panikspring" tog hon, men kom snabbt på att det var bäst att hålla sig stillsam. När det värsta lagt sig fick hon gå efter mig medan jag plockade fram hönätet jag skjuter på och fixade med lite annat. Hon märkte att jag var cool och därför lugnade hon också snart ner sig. När jag väl började skjuta fick hon stå bredvid mig och gå runt lite bäst hon ville medan jag avfyrade pil efter pil. Även här vill jag att hon själv ska komma på att det är stanna som är önskvärt, snarare än att jag behöver säga till henne att stå still. Jag vill inte att hon står och bygger upp en spänning som sedan exploderar när hon rör på sig (till exempel när jag vill börja skjuta i rörelse sedan). Hon har lite tendenser att bygga upp en oro inom sig, och därför tycker jag att det är bättre att hon "dansar runt" lite och visar upp att hon är spänd, för då blir det också tydligt när spänningen lägger sig. (Här kan man dra paralleller till till exempel sadelvänjning - det är inte ovanligt att hästen står stilla när man sadlar för att sedan explodera när man ber om rörelse.) Så jag fortsatte att skjuta utan att ta så mycket notis om henne. Och ja, någon minut senare stod hon lugnt bredvid mig. Då var det dags att sitta upp.
 
Så här såg det ut när jag sköt första pilen uppsuttet i våras.
 
Vi red omkring en liten stund, rasslade med pilarna och testade att trava lite. Inga problem. Jag plockade upp bågen och viftade runt med den vilket hon först tyckte var otäckt. Nackdelen med en häst som är van att ridas med pinnar... Saker jag håller i när jag rider är vanligtvis menade att ge någon form av signal, så hon trodde förstås att jag gav tusen olika kommandon när jag flaxade runt planlöst med bågen. Men även här fick hon testa sig fram, och snart skrittade hon lugn utan att bry sig om bågen som rörde sig runt huvudet. Stannade henne, spände bågen ett par gånger och bökade runt med pilen. Spände igen, siktade, och släppte... En liten nick med huvudet gjorde hon, men det var allt. Mycket belöning såklart!
 
Det dröjde inte många pilar innan hon insåg att skott = belöning. Nu var skjutandet vänt till en positiv signal snarare än något man ville fly ifrån! Och efter detta var det inte svårt att gradvis gå vidare till att skjuta i skritt.. trav.. galopp. Vid första skottet i trav kände jag hur hon reagerade och var påväg att sprätta iväg. Men det var bara en hundradels sekund, sedan valde hon att tvärstanna och vänta på belöning istället. Man ser det knappt på filmen. Vi tar det en gång till... en tänkande häst är en säker häst. :)
 
Jag är väldigt stolt över min fina Leia. Det gick långt över förväntan idag! Mitt mål var att kunna spänna bågen i galopp mot slutet av veckan, men inte släppa några pilar. Så nu har vi massor av dagar på oss att bara glida runt!
 
En kort film från dagen. Innan jag började filma hade jag alltså skjutit en del stillastående, men resten är "first time". Fantastiska reaktioner från hennes sida! Och när man tänker på att precis allt vi gör här var otroligt jobbigt för henne för bara ett par dagar sedan - allt från att ha bågen i handen till att dra en pil ur kogret till att spänna bågen till att plocka pilarna ur hönätet - då blir jag ännu mer stolt! Hon är en superstjärna!
 

Rökträning II

 
Ja, då har Leia också blivit "rökare". Idag var det alltså dags för hennes första möte med rökpatron, och hon förvånade mig verkligen. Jag hade nästan sett fram emot lite galna bilder att kunna visa upp för er.. :D Men det blev inte särskilt mycket med det, för hon var ärligt talat ganska obrydd.
 
Lite knorr och spänd hållning blev det, men hon var snabbt framme och undersökte. Trots att röken blåste omkring både från och på henne fortsatte hon att röra sig mot den och ville snabbt testa att gå igenom.
 
"Jag vågar nog försöka..."
 
"Oups, läbbigt!!"
 
Man får alltid vara förberedd på noll-till-hundra när man ber hästen att gå över/genom något otäckt, det kan vara allt från vattenmattor till bommar till presenningar till vattenpölar till, i det här fallet, rök. Många hästar står och "laddar upp" för att sedan spränga igenom. Viktigt då är att man är beredd och omedelbart ber hästen att gå tillbaka samma väg. Jag vill att hästen genast saktar ned, vänder sig och funderar på vad som hände. Låter man hästen bara springa iväg framåt får hen inte chans att reflektera och lär sig sannolikt att i framtiden springa igenom problem. Som jag skrivit förut - en tänkande häst är en säker häst.
 
Tillbaka samma väg igen..
 
 
Det krävdes inte mycket för att Leia skulle våga stå inne i röken. Hon bjöd till och med på ett par trick, vilket ju är ett tecken på att hon var trygg. Kul! Det var alltså inte alls vad jag hade väntat mig, så jag blev positivt överraskad. Även om jag nu då inte har några vidare spännande bilder att visa er.. ;)
 
Nästa steg blir att introducera henne för eld. Det ska också bli intressant. Antingen tar hon det med ro precis som röken, eller så blir det lite mer att jobba med. Man vet aldrig riktigt i förhand med Leia, hon är både stencool och en liten fegis på samma gång. :)

En tänkande häst är en säker häst

 
Igår fick Leia ännu lite "riddarträning". Bågen börjar bli ok, även om hon fortfarande kan bli lite spänd. Något som dock var än värre än själva skjutandet var faktiskt kogret med pilarna, ljudet när de rör sig var fasansfullt otäckt tyckte Leia. Vi har hittills fokuserat på båge + en pil, men igår var det dags att introducera kogret också.
 
Vi började med en fin sidledsgalopp-kind-of genom hela paddocken.. :) Dålig idé detta, tyckte Leia. Men precis som jag skrev igår behöver hon en lätt knuff för att kunna ta sig genom rädslan, så jag hängde bara med och fortsatte att hålla fram kogret. Så snart hon stannade försvann även det otäcka ljudet, och efter ett par upprepningar började hon förstå hur det låg till.
 
Då spände jag helt enkelt fast kogret vid sadeln. Det är definitivt ingenting jag skulle rekommendera hur som helst, för jag tycker det är viktigt att snabbt kunna avlägsna det otäcka om det skulle behövas. Men nu känner jag ju Leia och vet hur hon fungerar, så jag tog beslutet att göra så. Hon var okej med att det lät när hon stod stilla, men kunde fortfarande bli osäker när hon rörde på sig. Jag hann inte riktigt gå med i hennes tempo för att ge henne en chans att vänja sig, så detta kändes som en bra lösning. När hon rör sig låter pilarna, när hon stannar blir det tyst automatiskt.
 
Det tog inte lång tid för Leia att klura ut hur hon skulle "styra" monstret. Ett par varv på volten i trav så var hon sedan helt obrydd för skramlet av pilarna. Viktigt att inte missa att testa från alla håll och vinklar dock! När vi bytte varv var pilarna plötsligt på andra sidan än jag, så då behövdes lite repetition. När det var ok satte jag pilarna på andra sidan sadeln, och även där fick vi börja om. Men varje gång krävdes det väldigt lite för att hon skulle börja tänka och försöka förstå hur hon skulle göra för att ta sig igenom probemet. En tänkande häst är en säker häst!
 
Vi avslutade med att dra pilar ur kogret (också otäckt ljud) samt att skjuta ett par från sidan av henne. Det är ännu inte så att jag skulle sätta mig upp och göra det från ryggen hur som helst, men vi är på god väg!
 

Vill du vara med och träna i Jönköping?

Nu på söndag den 28 september kommer jag till Clinic Arena i Tenhult, ca 10 km utanför Jönköping. Jag har nu varit på Clinic Arena och haft träningsdagar ett antal gånger och det brukar bli hur trevligt som helst! Det är en fin och väldigt lugn anläggning. Mina "stammisar" brukar snabbt boka upp träningstiderna, men på grund av skador hos både häst och människa har jag nu två lediga tider att erbjuda. En timme kostar 650 kr (inkl reseersättning och ridhushyra) och vi lägger upp träningen helt efter dina önskemål. Trickträning, ridning utan huvudlag, problemlösning, lastning, lösträning - du bestämmer!
 
Vill du vara med? Kontakta mig! Jag nås lättast på mail: info@norahkohle.se.
 

Rökträning

 
Häromdagen fick jag och Conny träna med rök igen. Det var nu tredje gången han fick bekanta sig med rökpatroner och första gången för mig själv att hantera dem. Patronerna ser ut såhär och jag använder sorten som är till för att användas i känslig miljö, med andra ord är den ofarlig att vistas i.
 
De är inte helt lätta att tända, så jag fick stå ett bra tag med tändaren för att få fart på röken. När det tillslut tog fyr blev Conny förvånad och småsprang en liten bit bort. Men det var bara för mig att kalla på honom så kom han tillbaka. Patronen ryker i ca fyra minuter, så man har inte särskilt lång tid på sig. De första minuterna var Conny misstänksam, men tog det ändå med ro precis som tidigare gånger. När jag tände patron nummer två brydde han sig inte alls och stod mer eller mindre och sov mitt i röken.
 
Det är intressant det där, hur olika hästarna tar sig igenom osäkerheter. Conny behöver mest bara en lugnande hand, ett bevis från min sida att allt är ok och att han inte behöver vara rädd. Får han bara lite tid på sig tar han det mesta med ro.
 
Leia är en sån häst som behöver arbeta aktivt med sin rädsla, hon behöver få undersöka och vrida och vända på problemet för att kunna hantera det. Vi har tagit oss igenom en hel del osäkerheter tillsammans, allt från lastning till sadeltvång till spolning till prasselrädsla och nu senast bågskyttet. Gemensamt för allt är att hon inte bara kan stå och fundera på om hon vill närma sig, utan behöver en lätt "knuff" i rätt riktning. Ett initiativ från min sida att våga undersöka. Osäkerheten kan sitta i ett litet tag, men hon är blixtsnabb på att greppa hur hon ska klara av det. Får hon lära sig att det otäcka försvinner om man står still, ja då står hon också still trots att hennes instinkter säger till henne att fly. Det har varit guld värt många gånger. När hon fastnade i staketet och var så intrasslad med båda bakben samt svans att det hade kunnat gå precis hur illa som helst, då var jag väldigt tacksam att vi varit tvungna att jobba med så mycket rädslehantering. Leia var totalt livrädd men stod trots det som ett ljus och lät mig bit för bit få loss henne.
 
Andra hästar fixar inte alls att bli "påtryckta", utan behöver få mycket tid att jobba med sig själva en bit bort från det otäcka. När de väl byggt upp självförtroendet och kommit fram till att de vågar, då är problemet ofta spårlöst försvunnet på nolltid. Och så finns det ju hästarna som till varje pris SKA ta sig fram till/över/under/genom det läskiga utan några som helst påtryckningar från sin människa. En sådan kan man istället behöva hjälpa att coola ner sig och ta det ett steg i taget.
 
Intressant, som sagt. Jobbar ni med någon särskild rädsla hos er/hästen för närvarande, och hur arbetar ni med det i så fall?

Vi njuter av svensk höstnatur

 
Lite bilder och filmklipp från dagens rundor. Känns inte så värst jättespännande att uppdatera bloggen med "ja, och, idag red vi ut igen.." varje dag, så därför är aktiviteten här inte så väldans hög. För det är mer eller mindre rider ut som vi gör. Conny och jag har lagt all "träning" på hyllan för närvarande, vi bara myser med varandra och har det jäkligt gott. Leia tränas en del för hand, men det blir mycket uteritter för henne också. Underbart! Men inte lika intressant att skriva om.
 
Jag vet inte, bloggen går ju lite på halvfart kan man säga. Har ni några idéer om vad jag kan göra för att hålla den mer levande? Tips på saker att skriva om eller visa? Var gärna med och påverka!

Träningsdag Ängelholm

Skånefolk! Den 5 oktober kommer jag till Ängelholms Ryttarförening för en träningsdag. Det är privatlektioner som står på schemat och jag har ännu lite tider lediga. Vill du komma igång med trickträning? Är du sugen på att börja rida utan huvudlag? Har du problem av något slag med din häst? Jag är öppen för förslag och kan hjälpa dig på flera olika plan.
 
Timpriset för träningar denna dag ligger på 700 kr, och då ingår både reseersättning samt ridhushyra. Är du intresserad av att boka är du varmt välkommen att höra av dig via mail info@norahkohle.se, så hjälper jag dig. Vi hörs!
 

Leia 14 september

 
Här kommer bildbomb! Efter att ha varit lite ur fas en period är jag och Leia äntligen påväg tillbaka och verkar just nu vara inne i en riktig kanonbubbla. Vi fortsätter med arbetet för hand och nu börjar det verkligen hända grejer med trampet. Från att det varit lite slumpmässigt om hon fått till det rätt enstaka gånger till att hon faktiskt förstår vad det handlar om och framför allt - tycker det är kul att visa upp vad hon kan! Det är fortfarande hellre än bra som hon gör det och många gånger ser det ut lite som hej-kom-och-hjälp-mig, men hon har verkligen utvecklats enormt.
 
Här följer en hel drös bilder från dagens arbete med just tramp. Alla i vänstervarv.. ;)
 
Om det hade handlat om att sprattla med frambenen hade Leia varit mästare!
 
Det finns inget bättre än att få höra att man är duktig häst.
 
Mycket kli när man är duktig såklart.
 
 
Vi avslutade med att jag äntligen fick skjuta lite båge från hennes rygg! Vi hade ett litet äventyr i våras första gången jag skulle skjuta, och efter det har hon inte alls varit peppad på att bli bågskyttehäst. Men nu har vi tränat lite och idag var det alltså dags för "eldprovet". Inga problem alls! Lite spänd var hon, men hon börjar inse att inget otäckt kommer hända. Det blir nog krigshäst av henne också så småningom. ;)
 

Besök från USA - visning II




Välkommen!

Mitt namn är Norah Kohle och jag kommer från Kungsbacka där jag driver företaget Häst i Balans. Jag jobbar med både mina egna hästar och mina elever för att finna harmoni och balans mellan häst och människa, så att samvaron blir trygg och spännande för båda parter.

Har tre hästar vid namn Conny, Coolman och Leia som du kan läsa mer om på deras respektive sidor.

Vill du träna för mig?

Till mig är du välkommen oavsett om du är intresserad av ridning, markträning, körning, trickträning etc. Inriktning är för mig inte det viktiga, utan att skapa en förståelse mellan individerna vilket sedan kan utvecklas åt det håll man önskar.

På min hemsida kan du läsa mer om mig och de tjänster jag erbjuder. Än en gång, varmt välkommen hit och hör gärna av dig om du har frågor!

Hemsida | Facebook | Instagram


Follow on Bloglovin

RSS 2.0