Smackningar - vad ger det egentligen?

Jag sprang över en gammal text jag publicerat på ett annat ställe tidigare. Den känns fortfarande relevant, så jag delar den här också. :)
 
Det finns en sak jag noterar lite oftare än annat hos nya elever – smackningar. Eftersom vi människor är en pratande art, känns det naturligt för oss att kommunicera genom ljud. Vi smackar lite i tid och otid, gärna och ofta. Men hjälper smackningen egentligen, och vad är det vi säger till våra hästar i form av smackningarna?
 
Hästar kommunicerar huvudsakligen inte genom rösten, utan via kroppspråk och energier. Men de har ett par olika läten; i huvudsak skriande, brummande, gnäggning, knorrande samt frustning.
 
Skriandet används som en markering. Det kan vara ett sto som markerar till en hingst/valack att hon vill bli lämnad ifred, eller som en signal vid nya möten som betyder ungefär ”Iih, detta är både spännande och frustrerande!”. Brummandet är hästars vänskapliga hälsning. Det kan handla om två kompisar som återförenas, ett sto som pratar med sitt föl eller en hälsning när man närmar sig i hagen/boxen. Gnäggningen är gäll och kan höras på långt avstånd. Den används i huvudsak då hästen är separerad från sin flock och försöker kommunicera med dem. Att hästen knorrar är ett tecken på eventuell fara. Genom knorrningen/fnysningen rensar hästen sina luftvägar och blir redo att agera, det är också ett sätt att varna flocken. Slutligen, frustningen är ett tecken på välmående. Hästen kan frusta när spänningar släpper, när han äter eller leker.
 
Men inget av dessa ljud driver hästen framåt. Så hur kommer det sig att vi använder smackningar i det syftet?
 
 
Om jag får lov att spekulera, så tror jag att det är så enkelt som att människan kommit på att hästen ökar på för olika ljud. Vi har sedan lärt oss vad vi kan göra för ljud genom munnen, och smackningen är uppfunnen. Man behöver oftast inte heller lära hästen vad smackningen betyder, av någon anledning förstår de ändå.
 
Men jag kan inte säga att smackningen är särskilt effektiv i alla lägen. Jag ser ofta människor som försöker tagga igång sina hästar med diverse smackningar och viftningar, sällan med gott resultat. Ändå fortsätter vi att smacka och smacka – för vi tänker att det hjälper.
 
Jag tror absolut att man kan lära hästar vad olika ljud betyder. Om jag tar mina egna hästar som exempel travar de för ”tt, tt, tt” med tungan i gommen och galopperar för ett pussljud. Men detta handlar om ren inlärning, ingenting som kommer naturligt.
 
Smackningen däremot, vad gör den? Jag skulle säga att via smackningarna kan vi uppmuntra den tankebana hästen är inne på just nu. Det är därför vissa hästar svarar suveränt på smackningen, medan andra ignorerar den fullständigt.
 
Säg att vi har en väldigt framåt häst, som helst skulle springa dagarna i ända. Dess tankar är alltid inställda på rörelse framåt. En smackning uppmuntrar dessa tankar, och hästen ökar. En mer bekväm häst däremot, har oftare tankarna inne på att stå stilla. Rörelse är ingenting som kommer naturligt. Smackar vi åt en sådan häst, uppmuntrar vi egentligen tankarna på att röra sig långsammare! Så genom att vi driver på med kroppen men smackar med munnen, ger vi hästen två budskap. Vårt kroppspråk talar till hästens kropp, våra läten talar till hästens tankar…
 
Vi kan ta ryggningen som ett exempel. Man hör sällan folk smacka åt sina hästar då de försöker backa dem, helt enkelt därför att vi är så inställda på att smacka = öka framåt. Och det är alldeles riktigt, de flesta hästar undviker helst backningen om de kan därför att den är jobbig. Smackar vi då vi försöker backa en motsträvig häst, kommer vi uppmuntra tanken framåt. Har vi däremot lärt in backningen på ett sätt så att hästen VILL backa, kan vi utan problem använda smackningen för att be hästen anstränga sig lite till.
 
Ett annat exempel är inkallning. Det är inte helt ovanligt att man smackar för att få hästen att komma till en. Problemet är bara – vi smackar alldeles för tidigt. Smackningen kan vara ett utmärkt redskap för att lära hästen att komma snabbare, men grunden måste sitta först! Först när hästens tankar är fullständigt inställa på att komma till oss, kan vi uppmuntra genom att smacka.
 
Återigen – vårt kroppspråk talar till hästens kropp. Våra smackningar talar till hästens tankar. Se till att dessa två signaler säger samma sak!

Julia Forsbacka
Postat 2014-10-10 / 06:24:08. URL: http://forcebacka.blogg.se/

Vad fint skrivet!Tänkvärt!
Jag har också tänkt flera gånger på det här med smackningar, speciellt på ridskolor och liknande, vad det har för funktion egentligen. Jag är själv inte lärd att "rida med smackningar" och undrar om jag hört någon ridlärare "lära ut" det. Konstig grej egentligen, vart kommer allt smackande ifrån?
Jag "klickar" däremot med tungan, någonting som jag lärt min häst att gå framåt för. Förhoppningsvis förstår hon vad jag menar :P

Svar: Ja det är verkligen en bra fråga. Har man lärt hästen vad det betyder och att det faktiskt är EFFEKTIVT, ja då ser jag inget som helst problem med det. :)
Norah Kohle {Horse Balance}

cassandra
Postat 2014-10-10 / 06:40:35.

Amazing!!!:-D

Svar: :)
Norah Kohle {Horse Balance}


Kommentera inlägget här:



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:



Välkommen!

Mitt namn är Norah Kohle och jag kommer från Kungsbacka där jag driver företaget Häst i Balans. Jag jobbar med både mina egna hästar och mina elever för att finna harmoni och balans mellan häst och människa, så att samvaron blir trygg och spännande för båda parter.

Har tre hästar vid namn Conny, Coolman och Leia som du kan läsa mer om på deras respektive sidor.

Vill du träna för mig?

Till mig är du välkommen oavsett om du är intresserad av ridning, markträning, körning, trickträning etc. Inriktning är för mig inte det viktiga, utan att skapa en förståelse mellan individerna vilket sedan kan utvecklas åt det håll man önskar.

På min hemsida kan du läsa mer om mig och de tjänster jag erbjuder. Än en gång, varmt välkommen hit och hör gärna av dig om du har frågor!

Hemsida | Facebook | Instagram


Follow on Bloglovin

RSS 2.0