Leia den 22 november

 
Här är resten av bilderna från gårdagens pass med Leia, när vi värmde upp inför hoppningen. Vi jobbar med böjning i voltarbetet, både från marken och uppsuttet, för att få en bättre stadga i ridningen utan huvudlag. Leia böjer sig gärna åt alla möjliga håll och kanter samtidigt, så utmaningen ligger i att försöka sortera ut alla kroppsdelar och utföra det hela med någon form av balans och struktur.
 
Jag försöker att variera mig med vilka redskap jag använder i träningen. Vi har kört mycket utan någonting alls på sistone, vilket verkligen har varit nyttigt för oss båda. Här tog jag hjälp av två pinnar, för att kunna vara lite mer specifik med vilken kroppsdel jag ville påverka. Viktigt att komma ihåg är ju att utrustning kan bytas ut, utökas och plockas bort men kvar finns alltid jag och hästen... Och det är det som i mina ögon bör stå i fokus.
 

Den flygande holländaren

 
Idag har jag och Leia gjort något som verkligen inte hör till vanligheterna - vi har hoppat!
 
Låt mig först och främst berätta våra förutsättningar. Hoppat i paddock, med riktiga hinder och allt det där, det har vi gjort ungefär en eller två gånger förut och det var minst två år sedan. Och med hoppning menar jag typ att välta sig över ett ensamt litet sockerbitshinder med mycket möda och glada tillrop.
 
Ridit i paddocken, det har varit väldigt sparsamt med det den här hösten. Förutom våra uteritter har jag kanske ridit henne två eller tre gånger "på riktigt". Vidare så var det väl i våras någon gång som vi senast tränade på ridning utan huvudlag.
 
Så ni förstår, vi är verkligen inte "preppade" för någon hoppning.. :) Men vad gör det! Vi har definitivt inga seriösa mål med hoppningen - Leia är trots allt så långt ifrån någon hopphäst man kan komma och för det mesta tycker hon ärligt talat att det är ganska meningslöst hela kalaset. Men någon gång ibland får man roa sig lite, och då kan det se ut ungefär såhär. Mycket nöje. ;)
 
Ha ha.. det gäller att börja på en realistisk nivå.
 
Det roliga med Leia är dock att ju högre hindret är, desto bättre hoppar hon. Det är precis som att hon inte riktigt förstår att hon faktiskt måste lyfta på benen förrän det ligger på lite höjd.
 
Så efter ett par testsprång höjde vi upp till ungefär en meter.
 
Vi hoppar nog hellre än bra många gånger, båda två..
 
Det där med avståndsbedömning är inte Leias starkaste sida...
 
Men när vi väl får till det ser det ju inte så pjåkigt ut! Roligt är det i alla fall!

Väldigt sent...

 
... kommer här en film från dagens lekpass med Conny. Han har varit ohalt nu ett tag, men när jag såg honom springa i hagen när jag körde förbi på vägen hem såg han inte helt ren ut. Aaahh, vad irriterande. Min stackars farbror! Jag tycker fortfarande att det ser väldigt "hovböldigt" ut, men det är konstigt att han varit bra en period och inte visade något när vi lekte. I nästa vecka kommer vår hovvårdare, jag hoppas att hon kan hitta något som förklaring!
 
Jag har även glömt bort att berätta att Leia blev genomgådd i måndags. Vi fick besök av Viveca från Care of Ewards som kollade över hela kroppen med värmekamera (riktigt intressant!), klämde, kände och behandlade med biolight. Hon tyckte att Leia kändes riktigt stark i kroppen, och både rörlig och stel på samma gång. Det är precis samma känsla jag haft, men utan att kunna sätta ord på det. Ryggpartiet var helt oömt och, som sagt, starkt men stelt. Vi lade även på min sadel och Viveca tyckte att allt verkade i sin ordning, med andra ord borde felet inte sitta där. På måndag blir det återbesök och då ska vi prova kinesiotejp på magen och titta på henne i arbete. Det ska bli spännande!

Nåt är inte helt som det ska

 
Idag är det kallt! Kanske hösten/vintern slutligen anlänt på riktigt? Jag, Leia och Iso tog en riktig långrunda för att få upp värmen. Men det är något jag inte kan sätta fingret på, något som inte är helt rätt med Leia. Hon är absolut inte halt eller visar någon ömhet, men hon är inte sitt vanliga jag. Tar inte ut steget ordentligt och bjuder inte framåt riktigt så mycket som hon gjort tidigare. Just den egna drivningen är det vi har fått jobba med tveklöst mest under vår tid tillsammans, så det hade varit lätt att anta att hon bara tagit ett litet kliv tillbaka och ramlat in i gamla mönster. Men det är inte den känslan jag får, utan att det är något annat som gnager.
 
När jag tagit in henne från hagen och gjorde i ordning henne inför ridturen hade hon ryckningar i musklerna vid frambenen och uppe på rumpan. Att hästarna skakar när det är kallt är inga konstigheter, det är ett bra sätt att hålla värmen i kroppen. Mina hästar sätter bra med päls och har tillgång till både mat och vindskydd, så de klarar sig toppen även när det blir riktigt kallt. Men jag tyckte ändå att det var lite konstigt att Leia reagerade såhär - kallt var det inte. Jag bestämde mig i alla fall för att ta ut henne ändå, rörelse brukar ju göra gott. Jag stannade och checkade av med jämna mellanrum, och efter att vi skrittat någon km hade det slutat rycka.
 
Som jag skrev känns något dock inte helt som det ska, så jag får fundera lite på vad vi ska göra. Börjar misstänka sadeln, då jag tycker att den inte ligger riktigt så bra som den gjort tidigare. Det får nog bli ett besök av massör och kolla igenom henne!

Leia den 5 november


Tillfälle - rea!

Nu går helgtiderna inför jul snabbt åt och jag har inte många lediga kvar. Jag har dock fått fria tider kommande helg och rear nu därför ut dem till sista minuten-pris. 250 kr/timme för alla träningar den 7-9 november (ord. pris 350 kr. Eventuell reseersättning tillkommer som vanligt).
 
Jag utgår från Kungsbacka, men åker upp till 20 mil/2 timmars resa enkel resa över dagen. På min facebook-sida skriver jag ut om jag har lediga tider på mina lite längre turer, så håll koll! Även du som finns på större avstånd än så är varmt välkommen att boka mig för träning, men då för flerdagarsupplägg. Hör av dig för mer information! Jag nås lättast på mail: info@norahkohle.se.
 

Ont i tassen

 
Conny har tyvärr gått och blivit halt. Jag vet inte riktigt vad som har hänt eller vad felet är, men jag både tippar och hoppas på en hovböld. Det är ju inte särskilt dramatiskt - det gör väldigt ont och ser hemskt ut, men brukar bli bra så fort den kommit ut. Jag ger det ett par dagar till, men sedan får vi såklart kalla på veterinär om det inte reder ut sig.
 
Han är som tur är vid gott mod ändå och vill gärna visa att han kan jobba trots hältan. Så för att ge honom någon sorts stimulans blev det lite eldträning häromdagen, där han bara behöver vara stilla och se världsvan ut. Det gör han bra!
 
Som skrivet förut rekommenderar jag inte att man involverar eld i träningen om man inte är säker på vad man gör. Låt snarare bilderna stå som en inspiration för vad man kan uppnå med en stor dos tålamod, tillit och fantasi! :)
 

Hoppetossan Leia

 
Lite bilder från häromdagen. Hon är så söt, min studsboll!
 
Idag körde vi ett rent och skärt lekpass utan någon som helst struktur och planering. Vi började med löslongering, sida vid sida och lite sidvärtsrörelser, men det gick snabbt över till att bara rusa runt som två dårar i paddocken. Leia är inte riktigt typen som far runt planlöst egentligen, men idag hade hon mycket energi som bara sprutade ur alla fyra hovar.
 
Som jag pratat om tidigare jobbar jag mycket med min egen energi och brukar försöka hålla mig på en låg kroppslig energinivå för att ge hästen utrymme att "blomstra". Så det är lite ovant för mig också att "släppa loss", men det är såklart nyttigt att gå utanför ramarna då och då. Och väldigt bra träning att kunna växla mellan hög sprallig energi och låg intensiv!
 
Efter att jag släppt ut Leia i hagen ställde jag mig och mockade i ligghallen, och hon var väldigt enträgen med att pocka på min uppmärksamhet. Plösligt kom hon spatserande förbi mig i spansk skritt, ett ögonblick senare hade hon klättrat upp på en stubbe och därefter ställde hon sig bredvid mig och flemade. Jag tar det som ett tecken på att hon uppskattade dagens pass. :)
 

Nästa steg i riddarhästens utbildning

 
Så har Leia haft sin eld-debut också. Hon har stått i hagen vid sidan om och sett när Conny tränat med eld, men förutom det har hon inte haft någon närmare kontakt. Som alltid är det spännande innan man vet hur hästen kommer att reagera, även om jag var ganska säker på vad för reaktioner Leia skulle bjuda på. Och det blev inga direkta överraskningar - friesernacke, knorrande och några misstänksamma steg undan. Efter att den första förvåningen lagt sig började hon snabbt närma sig elden på eget bevåg och försökte verkligen lista ut vad hon förväntades göra. Men vi tar det från steg ett!
 
Det är viktigt att man tar det steg för steg. Rök är en bra början, och det var ju inga större problem senast vi testade. Jag var också noga med att visa henne tydligt vilken nivå vi låg på idag. Det vill säga, att jag inte ville ha henne vidare känslig utan mest att hon skulle stå stilla. Med min energi kan jag förmedla om mitt "viftande och flaxande" faktiskt betyder något eller om det är något hon bara ska ignorera. Jag kan därför ena dagen använda pinnen för att ge henne signaler, för att nästa dag bara ha den i handen utan att be om en reaktion. Det krävs lite träning för att bemästra sin energi och kroppspråket på så sätt, men när man väl lärt sig det har man ett starkt redskap i träningen!
 
 
Hon fick gärna kolla in staven lite kort innan vi satte igång, men jag fick sedan vara uppmärksam på vad jag förstärkte. Hade jag berömt när hon nosade på staven hade hon tagit det som en signal till att vi idag gjorde "targeting", det vill säga att hon skulle sätta mulen mot den. Och det vore ju lite dumt när jag sedan skulle sätta eld på den.. ;)
 
Så efter första nosningen berömde jag enbart passivitet, alltså när hon inte gjort något alls. Jag kollade sedan av att hon var ok med att jag svängde med staven både runt och över henne, och att hon förstod att hennes uppgift helt enkelt var att ignorera allt jag gjorde.
 
 
När elden väl satt igång fick hon "jaga" den ett par varv. Om hon får känna att elden nästintill flyttar sig för henne är det tvärtemot vad hon antar ska hända, och det bygger självförtroende. Omvänd psykologi är ofta till stor nytta!
 
Därefter blev det åter lite jobb med att ta udden av känsligheten. "Jag vill ingenting, du kan bara slappna av och stå stilla". Hon hajade fort vad det var frågan om och skötte sig överhuvudtaget bara strålande! Och så kan jag inte låta bli att än en gång säga hur otroligt tjusig jag tycker att hon är.. :D Flammorna matchade snyggt mot hennes eldröda slingor!
 
 
Elden ovanför huvudet var lite läbbigt. När vinden tar tag i flammorna fräser det rejält, så jag förstår att hon reagerade. Som jag skrivit förut får hon gärna testa att agera utåt, för att se att det inte hjälper något. Hon får lära sig att "träna" det otäcka - står man still kan man få det att försvinna.
 
Det var kul att se hur mycket hon funderade under passets gång. Det blev tydligt att vi jobbat en del med just miljöträning det senaste, då hon verkligen satte på sig sin "tänkarmin" och försökte klura ut vad hon skulle göra. Hon provade att gå iväg ett par gånger, men när jag bara följde efter lugnt med elden gick hon snabbt över till att stå stilla istället.
 
Det var en bra första introduktion med elden. Jag ser fram emot att jobba vidare, och ta med staven upp på ryggen!
 



Välkommen!

Mitt namn är Norah Kohle och jag kommer från Kungsbacka där jag driver företaget Häst i Balans. Jag jobbar med både mina egna hästar och mina elever för att finna harmoni och balans mellan häst och människa, så att samvaron blir trygg och spännande för båda parter.

Har tre hästar vid namn Conny, Coolman och Leia som du kan läsa mer om på deras respektive sidor.

Vill du träna för mig?

Till mig är du välkommen oavsett om du är intresserad av ridning, markträning, körning, trickträning etc. Inriktning är för mig inte det viktiga, utan att skapa en förståelse mellan individerna vilket sedan kan utvecklas åt det håll man önskar.

På min hemsida kan du läsa mer om mig och de tjänster jag erbjuder. Än en gång, varmt välkommen hit och hör gärna av dig om du har frågor!

Hemsida | Facebook | Instagram


Follow on Bloglovin

RSS 2.0