Häst i Balans

 
Vill du kunna lasta din häst utan problem? Drömmer du om att rida i frihet utan huvudlag med bibehållen kontakt och balans? Har du råkat ut för en olycka och vill ha hjälp att hitta tillbaka till glädjen och tryggheten tillsammans med din häst? Eller vill du bara ha något nytt och roligt att träna på?

Jag undervisar i ridning och markträning i frihet, problemlösning, trickträning med mera. Grunden till all framgång är en väl fungerande kommunikation och relation mellan häst och människa, och därför är du välkommen till mig oavsett inriktning, mål och nuvarande nivå. Hör av dig för mer information, så hoppas jag att vi ses!
 
Norah Kohle - Häst i Balans

Hej du, du kommer ihåg att du har en bog här va?

Under en av dagens lektioner fick jag jobba med en häst som beskrevs som mer eller mindre katastrofal. Världens mysigaste och gosigaste, men kunde bli totalt vild, slita sig, springa ner folk och så vidare. Jag träffar på sådana rätt ofta, och det är inte sällan just dessa hästar kryper lite längre in i hjärtat på mig...
 
Det finns två regler jag alltid håller hårt på, oavsett vad jag ska göra med en häst.
 
1. Jag får aldrig röra hästen utan att ha fått hästens samtycke genom en hälsning.
2. Hästen får aldrig springa ner mig.
 
Det vanligaste när man har en häst som är bufflig, biter och knuffas är att hästen bara beter sig så som hon tror att man beter sig i just den relationen. Människan är på och klappar och kliar och borstar och flyttar på hästen utan att riktigt tänka på att man då talar om för hästen "såhär gör vi mot varandra". Det man gör får man oftast tillbaka. Så snart man korrigerar sig själv och respekterar att hästen är boss över sin egen kropp, brukar det inte ta lång tid innan hästen i sin tur visar mer respekt tillbaka.
 
För att återgå till dagens häst fick jag snabbt påminna om regel nummer två. Hon hade dåliga erfarenheter av tidigare tränare och tänkte inte alls bli runtbossad, så hon kom springande med bogen och skulle försvara sig innan jag ens hunnit tänka på att flytta henne. När jag talar om att jag inte uppskattar att bli nersprungen utgår jag alltid från mig själv, och är aldrig kritisk mot hästen. Det vill säga, jag svarar inte med samma attityd och börjar flytta runt på hästen, utan jag försvarar bara mitt utrymme. Lättast görs det genom att jag helt enkelt slår mig själv på ryggen med repet, från sida till sida. Jag säger inte till hästen att hon ska flytta sig, jag höjer inte min energi - jag vevar bara runt med mitt rep inom mitt utrymme så får hästen flytta sig bäst hon vill.
 
Det här är något alla hästar förstår och kan acceptera utan att känna sig tillsagda. Viktigt är dock vad man gör efter att man försvarat sig. Ber jag genast om något annat? Går jag fram och klappar på hästen? Nej. Jag avvaktar. Det är ingen big deal att jag behövde försvara mig själv och jag understryker det genom att bli helt passiv omedelbart efter. De flesta hästar funderar en stund, bearbetar det som just hände och slappnar sedan av. Så även dagens sto. Sedan tog hon ett par steg framåt igen och hälsade på ett respektfullt och artigt sätt - och gav mig därför en inbjudan att klappa lite på henne. Sedan spenderade vi en stund med att nosa i ansiktet och klia i pannan.
 
En annan fantastisk dam jag har fått äran att följa och inspireras av.
 
Efter en del övningar som alla genomsyrades av grundtanken att bevisa att vi inte försökte bossa utan bara hitta ett trevligt sätt att förhålla oss till varandra gick vi vidare till bogförflyttningen. Bogen är hästens sköld och de använder den ofta för att försvara sig. Detta sto hade fått för vana att alltid gå med bogen pekandes mot människan och var därmed alltid beredd att slita sig om det skulle behövas. Vid tidigare träningar hade man försökt få henne att flytta på bogen, men det hade varit katastrof.
 
Att be hästen att flytta sin bog kan lätt bli kritiskt och många hästar blir stötta när man ska göra det. Som sagt, det är deras sköld och den används för att försvara sig. Så snart jag ställde mig i position för att kunna arbeta med bogen kom hon återigen springande med den och talade tydligt om att hon inte alls tänkte flytta på någon bog tack så väldigt mycket. I ett sånt läge är det lätt att svara med samma medel och trycka tillbaka - men vad har jag för rätt? Jag hade privilegiet att ha blivit inbjuden till hennes personliga sfär, så vem är jag att komma där och flytta runt på henne? Jag förstår att hon ville göra det klart från första början, för vi människor kan vara redigt otrevliga utan att ens tänka på det.
 
Så när bogen kom flygande klev jag ur hennes utrymme och gick återigen tillbaka till att enbart försvara mig själv. Så förvånad hon blev! Hon hade förberett sig på kamp och så gjorde jag precis tvärtom. Jag brukar säga att stegen är 1. Nyfikenhet, 2. Intresse, 3. Respekt, det vill säga att först när man fått hästen nyfiken och intresserad på vad man är för någon, då har man förtjänat respekten. Och fröken var här ordentligt nyfiken på vad jag var ute efter.
 
Genom att jobba med energin framåt och bakåt med mig vid sidan förstod hon snart att jag inte var ute efter att skyffla runt på henne. Då var hon redo att bli uppmärksammad på sin bog, som nu inte pekade mot mig men som fortfarande var väldigt spänd. "Hej du, du kommer ihåg att du har en bog här va?" En liten förmedling var allt som krävdes och så flöt hon iväg med bogen bort från mig. Det syntes tydligt att en liten lampa tänts inombords och att hon plötsligt kommit på att hon faktiskt kunde röra sin bog med avslappning.
 
Under resterande tid fick både matte och häst jobba med sina nya avslappningsövningar. Det var en fröjd att se! Från en spänd häst i försvarsposition och en stressad matte till en tillfreds, rörlig häst med en harmonisk matte. En häst som utåt sätt uppfattades som tuff och hård och bossig, men som gömde sig bakom ett skal och där under var otroligt känslig och osäker som en bräcklig liten blomma. Jag ser fram emot att få följa hennes resa och förhoppningsvis hjälpa hennes självförtroende att växa.

Skillnad på traven under Honzahelgen

Överst - "före". Underst - "efter". 
 
Jag tycker det är så himla roligt att titta på bilderna från våra träningar och verkligen se skillnad på hur traven utvecklades under helgen. Från fattig bakdelsaktivitet, tung framdel och ett huvud som bara hängde där - till lätt och rörlig bog, aktiva bakben och ställning i nacken. Som sagt, det här är absolut ingen färdig produkt, men vi är på gång.
 
Högervarvet har alltid varit lite si sådär. Conny har varit väldigt avslappnad, men det har inte varit någon direkt form att tala om. Att han ställde sig inåt då och då var mer eller mindre tur. Och nu är vi plötsligt här och har massor av verktyg att påverka form, ställning och böjning!
 
Något jag ser fram emot något enormt är att ta upp galopparbetet när vi fått koll på öppnorna i trav. Även om galoppen är Connys svåraste gångart bjuder han till så mycket mer där, just eftersom vi fått kämpa så mycket med den. Han har däremot haft väldigt lätt för att känna sig pressad när jag bett om saker i galopp, men jag tror och hoppas absolut att det här nya kan hjälpa oss. Såhär träningssugen har jag inte varit på lång tid!

En solskensdröm

Även om man inte är prestationsinriktad på så sätt att man siktar på att tävla med sin häst så är det lätt hänt att önskan om prestation blir lite för stark. Det kan visa sig på de allra mildaste sätt.. så som att man missar den första kravlösa hälsningen på sin häst eller att man driver på, om än mjukt, lite för tidigt. Eller något så enkelt som att man väntar på ännu lite mer innan man bryter och belönar. Det är mänskligt och helt naturligt för oss att vilja få saker gjorda, att utvecklas och ta oss framåt.
 
Det bästa sättet för mig att balansera upp det här är genom att bara kravlöst vara med hästarna. Sedan om det innebär att jag sitter på en stock hos dem inne i hagen eller ger mig ut på en stillsam tur i skogen, det spelar ingen större roll. Idag tog jag, Conny och Iso en ljuvlig promenad i det strålande solskenet.
 
Genom den blommande fruktträdgården, över ängen fylld med yrande maskrosfrön, en vila i skuggan under den stora eken och sedan vidare upp i skogen. Otroligt rofyllt.
 

Tankar om longering

Jag har en fråga. Parelli säger ju att man inte ska longera utan bara leka "cirkling game", men i akademisk ridning håller man ju hästen ganska mycket och så. Haha jag är inte jättebra på detta men jag håller på med lite av varje. Vad tycker du att jag ska göra? Lära båda sätten?
 
Förr var jag ganska rädd för att använda termen longering om något jag gjorde med hästarna. Longering för mig var lika med att be min häst att springa varv efter varv på en meningslös volt - helt hjärndött. Och longering, med ordets traditionella bemärkelse, det är något jag faktiskt tar avstånd från. Jag ser ingen som helst mening med det.
 
Vill jag rasta min häst utan att rida - eller låta honom springa av sig innan jag ska rida-, då finns det en uppsjö av saker vi kan hitta på där min häst får använda både kropp och knopp och som utbildar honom samtidigt. Träning som gynnar vårt framtida arbete och inte bara släpper ut lite energi tillfälligt.
 
För traditionell longering, ja, det känns faktiskt ganska meningslöst för mig. Är min häst pigg eller het eller stressad, då är lösningen för mig inte att låta honom kuta runt i änden av ett snöre medan jag på sin höjd ber om gångartsbyten och skiftar varv någon gång då och då. Istället försöker jag hitta på saker som aktiverar honom fysiskt såväl som mentalt, som hjälper honom att hitta en inre balans och komma till avslappning i arbetet.
 
Men efter att ihärdigt ha kämpat mot ordet longering i ett par år, gav jag efter och accepterade att jag helt enkelt får dela ordet och låta det ha lite olika innebörd. För min del spelar det ingen större roll att sätta ord på saker, det underlättar bara när man pratar om det. Longering för mig innebär helt enkelt att jag jobbar med min häst från marken mer eller mindre på en volt, på lite avstånd. Därefter finns det inga gränser. Vi kan arbeta i skritt, trav, galopp, halt eller baklänges. Vi kan jobba i hög eller låg form, snabbt eller långsamt. Vi kan flytta inåt och utåt på volten, göra öppnor och slutor, springa eller hoppa över föremål, göra galoppombyten genom varvbyten, göra slalom på volten, passera mellan portar. Vi kan jobba i träns, stallgrimma, kapson, repgrimma, i halsring eller löst - som sagt, det finns inga gränser för vad man kan hitta på. Allt beroende på vad min häst har för behov just för dagen.
 
 
Oavsett vad jag vill hitta på grundar sig allt i en god kommunikation med min häst. Kan jag göra mig förstådd och få honom att vilja göra det jag ber om, ja då är det bara att arbeta sig därifrån. Så som svar på din fråga - försök att inte fokusera så mycket på vad du ska lära in eller inte. Tänk dig istället vad du vill få ut av träningen. Kan du inte rida utan att ha låtit din häst springa av sig först? Då hade jag arbetat i ett högt tempo med mycket växlingar av riktning. Att springa runt runt på en volt kommer möjligtvis göra hästen lite mer fysiskt trött, men all spänning som sitter mentalt kommer att sitta kvar. Får hästen däremot komma till ro med arbetet och nå en mental nivå där han kan lära sig och ta in ny information, då har man förberett på ett bra sätt inför ridning eller vad man nu vill göra. Vill du träna dressyr via longeringen? Då hade jag börjat med hästen alldeles intill mig och lärt in de grundläggande övningarna, för att sedan släppa hästen längre och längre ifrån mig. Fundera på vad ditt slutmål är och välj därefter en passande väg för er.
 
Jag hoppas att du fick lite att fundera på och känner dig nöjd med svaret på din fråga. :)

Kinesiologbesök

Igår fick vi besök av kinesiologen. Det var nu ett ganska bra tag sedan hon tittade på hästarna sist, så det kändes bra med en liten koll. Jag är inte tillräckligt kunnig för att kunna förklara exakt vad en kinesiolog gör - jag vet att mina hästar blivit hjälpta och det räcker! Men kort och gott handlar det om att lösa upp blockeringar i kroppens energiflöde. Vår kinesiolog "knäcker nacken" för att lösa spänningar i nack-kotorna, reglerar höften, känner av balansen i orgnanen och så vidare. Hon har även diverse naturliga mediciner att sätta in precis där de behövs.
 
Det häftigaste hände under ett av hennes allra första besök. Coolman mådde då inte så bra, utan magrade av och såg överlag ganska sjuk ut. När det skulle väljas ut en medicin för honom frågade jag hur hon visste vad som var rätt och inte, eftersom hon bara höll medicinen mot ganaschen och därmed avgjorde om det funkade. Jag fick känna själv och blev helt förundrad! Jag började med den ena medicinen och gjorde precis som hon, höll den mot ganaschen på Coolman. Därefter bad hon mig att sträcka ut armen och så försökte hon trycka den neråt. Det gick inte, det var hur lätt som helst för mig att hålla den uppe. Vi bytte medicin till den andra, och gjorde samma sak. Bara det att nu hade jag absolut noll styrka i armen - det var omöjligt att hålla uppe den när hon tryckte! Det var lätt att dra slutsatsen vilken medicin som stärkte Coolman, och vilken som var dålig för honom. Efter det här var jag helt övertygad om att kinesiologi funkar!
 
 
Åter till gårdagens besök så fick alla hästar bra/okej diagnoser. Coolman var fin i hullen och kändes bra på insidan - lite stel i en höft men överlag otroligt fräsch för att vara en tjugosex år gammal pensionerad ridskolehäst. Leia var den friskaste hästen hon behandlat på länge. Och det säger inte lite, med tanke på den problemkroppen hon egentligen har. Under tidigare besök har det ägnats nästan en hel timme åt att rätta till kotor, reglera den ojämna höften både i höjdled och sidleds, behandla obalanser på insidan och så vidare. Nu blev det på sin höjd lite massage på den lägre sidan på höften och i övrigt ingenting alls att anmärka på. Conny var minst frisk av de tre. Han var spänd på vänster sida av bogen och upp i halsen, vilket förklarar varför han haft svårt att böja sig åt höger. Det var även lite spänningar i musklerna runt manken och så kände hon lite svaghet i magen. Inga katastrofala problem dock och absolut ingenting vi inte kan bota på egen hand. Så vi fortsätter att ut och röra på oss, stretcha efter passen och så får han lite tillskott för att lugna magen.
 
Idag strålar solen, så jag tänkte ta med mig Conny och Iso ut på en härlig ridtur. Hoppas att ni får en kanonstart på helgen ni också!

Mest ute i skogen

 
Jag är ledsen att det inte blivit så mycket bloggande på sistone. Jag låg sjuk i helgen och har nu i veckan mest haft "det gamla vanliga" för mig, med andra ord inget särskilt spännande att berätta om. I tisdags var jag och Conny ute på ett riktigt träningspass i skogen - långa travsträckor, galopper i uppförsbackar och vandring över stock och sten i naturen. Vi var riktigt seriösa med sadel och boots och grejer! Sadel har han inte haft på säkert två år, och även om han inte brydde sig nämnvärt tyckte jag att det var himla konstigt med en massa utrymme mellan mig och honom. Men jag ska erkänna att det var himla gott att kunna rida lätt när vi travade fram kilometer efter kilometer!
 
Igår körde jag och Leia ett liknande upplägg. Hon var faktiskt riktigt pigg! När vi skrittade ut från gården hade hon ordentligt tryck i steget och hon höll den inställningen under hela rundan. Tänk att vi faktiskt kan sticka ut och galoppera, långa sträckor utan avbrott, som jag längtat efter det!
 
När vi hade ca två kilometer hem började dropparna falla på oss.Vi ökade på steglängden och gick över i trav, och då fullkomligt öppnade sig himlen. Stora, tunga regndroppar och det bästa av allt - enorma hagelkorn. Dessutom ackompanjerades hela spektaklet av kraftiga åsksmällar bakom oss. Men Leia brydde sig inte utan trippade på med glada steg! Det var mest Iso som tyckte det var himla korkat av mig att beställa ett sånt väder.
 
Jag fokuserar mest på att bygga upp hästarnas fysik genom uteritter för närvarande. Som jag skrivit förut har Conny tidigare haft fångtendenser och även om han känns hundra procent frisk nu, vill jag inte riskera något. Och Leia som tidigare lagt en massa kraft på att växa, har avstannat aningens och behöver därför mer motion för att inte lägga på sig. Dessutom tycker jag det är himla smidigt att kunna motionera både häst och hund samtidigt!
 
Detta innebär ju också att jag inte har sådär värst mycket intressant träning att skriva om. Jag försöker att hitta något även under våra uteritter, om än småsaker, att skriva eller tipsa om men det är inte helt lätt. Bara så att ni har koll på läget. :) Jag har ju fortfarande en del saker jag lovat att skriva om vilket jag ska göra, men i sinom tid. Det blir ju när jag har både tid och ork, liksom.
 
Nåja. Hoppas att allt är väl med er!

Möt stress med meditation

 
Idag var det så slutligen dags för min svarta fröken att få hitta på något! Conny har ju som blivit lite prioriterad nu inför att vi skulle iväg, och Leia har därför hamnat lite i bakkant. Jag tänkte först att vi skulle arbeta för hand idag, men väl på stallet kände jag inte alls för det. Det fick bli en uteritt istället.
 
När vi skrittade ut från gården kunde jag inte låta bli att tänka på vilken enorm utveckling hon gjort, min lilla ankunge. Utseendemässigt är ju uppenbart, men inte minst insidan har gjort en sån enorm resa sen jag först träffade henne. Det går knappt att förstå att hon är samma häst. Kan ni tänka er att det kunde ta en och en halv timme att promenera runt fälten med henne, inte ens en kilometer? Och då ska vi inte tala om hur det var när jag satt på hennes rygg.
 
Nyckeln till att låsa upp henne, så att säga, har varit att jag alltid hanterat problemet där och . Hon fick aldrig lämna en plats och gå vidare förrän hon var avslappnad. På ett sätt har hon varit väldigt "enkel" att jobba med med det här, eftersom hon varit så tydlig med när hon blivit spänd. Hon stannade helt enkelt, och gick inte ett steg till. Det. Gick. Inte. Att få henne att röra sig framåt när hon sett något som gjort henne upprörd eller misstänksam. Hon stannade och såg ut ungefär såhär - tänk er stenhård och orörlig friesernacke.
 
Vi har tagit oss igenom det här problemet med hjälp av backning och flyttning av bogen. Just backning används ofta som bestraffning, men det var inte alls på det sättet. Jag ville snarare att hon skulle känna "just det, det här känner jag igen, den här övningen får mig att må bra" när jag bad henne att backa eller flytta bogen. Givetvis hade vi tränat massor på detta på hemmaplanen först. Hon behövde inte backa direkt, inte backa fort och absolut inte backa perfekt, bara hon hade en god känsla i övningen. Väl ute på äventyr arbetade jag sedan med henne såhär tills hon slappnade av. Backa, backa, backa... gå framåt, backa igen, flytta bogen på volt, backa mer, avslappnad - totalt eftergift. Spände hon upp sig, ja då fortsatte jag att arbeta med henne... tills hon kunde gå därifrån och vara lugn och mjuk i kroppen.
 
 
Oavsett om man har en introvert eller extrovert/reaktiv häst kan man arbeta såhär. Har man en utåtagerande häst gäller det bara att läsa alla signaler hästen visar upp utåt - spetsade öron, spänd underläpp, höjt huvud, snabbare takt och så vidare. Alla tecken på stress och spändhet behandlas omedelbart och man låter det ta tiden det tar vid varje promenad. Det bästa av allt med det här - hästen märker att du alltid är där och stöttar vid alla situationer. Och det är du som hjälper honom/henne att ta sig igenom det och slappna av. Det är relationsbyggande om något!
 
Idag är Leia en himla cool häst och det går alltså knappt att förstå att hon är samma individ ens. Hon är fortfarande misstänksam mot det mesta och tittar gärna både en och två gånger på allt vi stöter på, men skillnaden är nu att hon tror på sig själv. Hon gör det - hon tag tag i sig själv och tar sig förbi även om hon tycker att det är läbbigt. Blir hon alltför orolig går jag tillbaka till våra "yogaövningar" och jobbar med henne, men annars låter jag henne sköta sin inre resa i så stor utsträckning som möjligt.
 
Åter till dagens uteritt tog vi en runda på en dryg halvmil. Det blev en hel del både trav och galopp i uppförsbackar och hon var riktigt duktig! Hon har tidigare inte alls sett syftet med att ut och rusa runt i naturen, utan snarare tyckt att det varit helt idiotiskt att ta omvägen i skogen till maten i hagen... Men idag drog hon alltså på mer av egen maskin. Och när hon väl drar på för fullt i galoppen... då tappar man nästan andan! Det är tur att hon har man att hålla i alltså för de frieserkliven är inte att leka med. Hon lägger så enormt mycket mark bakom sig på så kort tid. När Iso, som annars är riktigt snabb och hänger på hur bra som helst, inte ens är i närheten av att kunna hålla hennes tempo, då vet man att det går fort!
 
Tillbaka på stallplanen var hon både varm och svettig, så för att skona henne från alla kräk som älskar hennes svarta päls fick hon sig en dusch. Det var uppskattat! Även det är en sån himla skillnad. Bara man tänkte på att spola henne kastade hon sig bakåt och sidleds och visade väldigt tydligt att hon inte alls tänkte vara med. Går inte heller att tänka sig längre, när hon står helt lös och bara njuter.. ;)
 

Möte med skogens konung

 
Idag var det dags att testa våra nya vingar på hemmaplan för första gången. Som jag skrev är det en himla omställning att gå från vår lilla mini-paddock till ett stort ridhus med en massa spektakel - men jag ska säga att det var en omställning av gå tillbaka till vårt eget också! Nu hade jag ju vant mig vid stora utrymmen... ;) Men bortsett från att ridbanan kändes om möjligt än mindre än förut var det ett riktigt bra pass. Så himla roligt att verkligen ha detaljer att finslipa på, det blir ju annars så lätt att man bara strosar omkring lite planlöst och egentligen bara repeterar sådant som redan fungerar.
 
Vi jobbade vidare med öppnorna på volt och att komma in i rytmen där igen så att säga. När man gör nya grejer blir det ju lite konstigt första gången man ska göra det utan att någon övervakar. Men det var inga problem, vi mindes båda två hur det skulle kännas och Conny var kanonduktig! Det är en så häftig känsla att plötsligt ligga på en helt ny nivå och verkligen rida DRESSYR med bara pinnarna. Det har vi gjort förut också men som sagt - nu är det en helt ny nivå...
 
Vi försökte klämma in lite åttvolter också i lilla paddocken. Aningens trångt blev det, men på samma gång ska det inte vara något problem eftersom volterna helst ska vara så små som möjligt. Han blev lite hög i formen just vid omställningen, men kom snabbt in i det nya varvet och gjorde fina öppnor åt båda håll. Vi får jobba på "varvbytena" bara, så att de också blir avslappnade och mer korrekt form.
 
 
Ett par galopper kunde vi inte låta bli heller. Jag var så spänd på hur det skulle fungera nu med våra nya signaler. Vi tog någon galopp uppe i Hällekis och även om det absolut inte var som på hemmaplan kändes Conny avslappnad. Han var dock inte helt uppvärmd än utan galoppen blev lite flack (som den så lätt blir för honom) så Honza började ropa om att stänga dörren och hela paketet eftersom han trodde att Conny stack med mig. Haha! Då ska han se hur det ser ut när Conny blir spänd på riktigt i galoppen.. ;)
 
Men! Om jag inte var helt nöjd med vår galopp-prestation där uppe kan man verkligen säga annat om idag. Wow! Vilken bärighet! Den sista galoppen vi tog var så samlad att det kändes som att vi stod stilla. Och det bästa av allt... jag fick känslan att jag bara kunde be honom att samla sig mer och mer så skulle han göra det. Nu valde jag såklart att avbryta istället eftersom han absolut inte har musklerna att arbeta längre stunder i samlad galopp än, men det var helt klart ett trevligt "smakprov"!
 
Efter det lyckade galopparbetet gav vi oss ut i naturen på en kort uteritt med Iso. Det regnade igår och skogen kändes därför sådär extra fräsch och renad. Conny var harmonisk men framåt så vi fick en riktigt härlig ridtur!
 
En del av er känner säkert till facebook-gruppen "As Seen Through Horses' Ears". För er som inte vet vad det är så är det en plats där folk från hela världen lägger upp bilder de tagit på sina hästars öron under ridturer. Man får se heeeelt magiska landskap (mina favoriter är bilderna från Nya Zeeland, fast mest blir jag avundsjuk) och det är så himla intressant att se hur folk har det runt om i världen.
 
I alla fall, man blir lite lätt besatt. Under dagens ridtur tänkte jag på hur otroligt svenskt landskap jag var i, och därmed leddes mina tankar även in på fb-gruppen. Med ett skratt tänkte jag sedan "ja, det enda som vore mer svenskt skulle väl vara om vi stötte på en älg!". Ni får en gissning, vad hände tio sekunder senare? Det prasslade till i buskarna bredvid oss och femton meter bort stod skogens konung och spanade på oss. Men han hade inget intresse av att visas upp på facebook, för han vände och försvann in mellan träden. Men häftigt, det var det!
 

Honzahelg - fjärde passet

Conny böjer inåt för innersticken.
 
Fjärde och sista passet ägnades åt att repetera det vi gjort på förmiddagen och att få tillbaka arbetet på rakt spår. Eftersom vi nu lärt Conny att vända inåt för tryck från inre sticken, resulterade det alltså i att han bara gjorde mindre och mindre volter när jag la på tryck. Vilket är bra och helt okej för det var ju så vi tränat! Men jag måste ju kunna gå rakt fram också.
 
Jag har inte så mycket att säga, vi fick till ett par riktigt fina öppnor på rakt spår där Conny hela tiden sökte sig inåt på volten igen. Vilket är precis vad man vill, för då får man bättre vändning av bogen och lateral flexions.
 
Både högre och lägre form funkade plötsligt.
 
Det är så himla roligt att titta på bilderna och verkligen se skillnaden. Vi har alltid haft så mycket svårare i högervarvet, och nu kan vi plötsligt göra öppnor på volt utan att varken släpa nosen i backen eller kika efter stjärnorna. Vi har verkligen en lång väg kvar att gå och är på intet sätt något exempel för hur det "bör" se ut, men vi är på väg!! Och det bästa av allt, jag känner verkligen att jag har verktygen att arbeta vidare med det här på egen hand.
 
Vid sista passets slut gav Honza oss olika hemläxor och berättade vad han tyckte om med varje ekipage. Han sa till oss att han verkligen gillade vår avslappning i traven och att vi utvecklats mycket på kort tid. Det är roligt att höra, när vi verkligen startat på minus och kämpat oss uppåt till nuvarande nivå! Jag fick också höra i efterhand att han tydligen sagt att Conny har "great potential", vilket såklart också är jätteroligt att han tycker.
 
 
Conny traskade med mig löst ut ur ridhuset, väntade nöjt utanför transporten medan jag öppnade och gick sedan på så snart jag fällt ner lämmen. Någon som nog skulle tycka det vore skönt att få komma hem och sova i sin egen hage..!
 
Jag själv har hört Honzas röst som ett eko i huvudet sen vi kom hem. You see different picture now. Laterale flexione. That's it white pony! Let him stretch, let him stretch... My superstar!! Zuschauers. Honza BlaBla. Allt med en väldigt distinkt tjeck-engelska med inslag av lite av varje..
 
Nu ska vi träna på som bara den, och så hoppas jag kunna delta på nästa kurs i oktober!
 
När man varit duktig ponny blir det kli på magen.
 

Honzahelg - tredje passet

 
Så blev det söndag och vi var inne på sista kursdagen. På förmiddagspasset meddelade Honza att han bestämt sig för att vi skulle skippa lateral flexions stillastående och istället använda oss av öppnor för att få välvning av nacken. Så vår första övning blev att rida längs spåret i öppna och lägga volter i varje hörn samt mitt på långsidan.
 
Jag fick låna Honzas barbackapad för att testa, och det märktes att den påverkade. Vad konstigt att rida med något annat än bara schabrak..! Snacka om att vi är skogsmullar alltså, en liten pad och allt blev jättekonstigt. Jag som dessutom kämpade med min egen sits efter gårdagens lärdomar hade det inte helt lätt där ett tag.
 
Men så småningom kom jag in i det och kunde fokusera mer på vad Conny gjorde. Det kändes inte kanon, han var inte stressad men vi kom heller inte åt den där avslappningen vi var ute efter. Han knallade på längs spåret, gjorde volter när jag bad om det och öppnor när jag bad om det, men det kändes inte som att vi fick till det helt.
 
Honza såg detta också och hjälpte oss. Vi skulle försöka ta med oss det vi lärt oss på marken upp till ridningen, det vill säga att få mer samlad energi mot sticken istället för att glida iväg sidleds när jag la på tryck. Han peppade oss och där kom det!! Conny tryckte sig inåt mot sticken, välvde nacken både lateralt och vertikalt och vi fick öppna på volten. Vilken känsla!!
 
 
Det blev verkligen en otroligt stor skillnad. Jag fick rida på en liten volt med yttre sticken under knät och fokusera bara på att få Conny avslappnad och runt innersidan. Därefter skulle jag lägga på tryck på innerbogen, och därmed be Conny att vända in bogen på volten och göra öppna. Det var svårt men det gick! Och det finns ett knep... det kallas Vodka! ;)
 
Nej, ni behöver inte bli oroliga. Det handlar bara om känslan man ska ha i övningen. Jag vet verkligen inte hur jag ska förklara det här utan att få det att låta konstigare än det redan gör - men det hjälper faktiskt! Det ska väl till en tjeck för att få det att verka vettigt.. ;)
 
Men fy vilken sits, Norah.. Pad eller inte pad, det är ingen ursäkt. Det där får vi jobba på!

Öppna utan vodka..
 
Vi fick bevisa att vi kunde göra volter utan att vara beroende av stickarna.

Conny vänder inåt på volten mot sticken.
 
Vodka!
 
Åh vilken känsla jag hade efter söndagens förmiddagspass! Conny är verkligen ingen lätt häst att rida dressyr på, den där balansen mellan styrka och energi och avslappning och harmoni är svårare än man kan tro. Han är liksom inte den som showar och har sig i onödan, utan allt handlar om att få honom att förstå och bli motiverad att göra vad man ber om. Och Honza visste precis hur han skulle plocka fram det bästa hos oss.

Honzahelg - andra passet

 
Lördag eftermiddag och dags för pass nummer två. Efter en snabb check från marken kom jag fram till att Conny var väldigt balanserad och valde därför att köra uppsuttet istället för att fortsätta med markträningen.
 
Jag förklarade vad vi kämpar med för Honza och vad jag har funderat på. Som jag skrivit förut är det inte lätt att få både avslappning och energi med Conny, med andra ord blir han antingen otroligt lång-låg och väldigt rak eller överböjd sidleds men i övrigt helt oformad. Vi fick visa upp att jag kunde påverka honom bättre med grimman, och sedan fick vi göra samma utan huvudlag.
 
Förklarar vad vi behöver jobba på.
 
Visar hur det ser ut med grimma...
 
.. och utan.
 
När Honza fått se vilken nivå vi låg på bad han mig att värma upp på egen hand och så skulle han återkomma senare.
 
Viktigast för mig är alltid att Conny är avslappnad. Han har upplevt sin beskärda del av stress i livet och ingen prestation är värd något om han inte är avslappnad när han gör det. Så jag fokuserade enbart på att rida runt i manegen, göra volter och få samma avslappnade känsla som vi har när vi tränar hemma. Han var absolut inte stressad, men inte fullt så "djup" som han kan vara.
 
Honza noterade detta och med några enkla instruktioner fick jag ändrat min sits för att bättre kunna hjälpa honom. Så snart jag rättade till mitt eget misstag smälte Conny ner och blev mjuk som en smörklump! Jag är naturligt svankig så det är viktigt för mig att verkligen tänka på att sjunka ner i sitsen. Honza tyckte också att jag skulle sänka ner mina händer mot bogen till, vilket skulle bidra till min avslappnade sits.
 
Under vårt första ridpass handlade det i princip bara om att finna avslappningen. Jag fick Emilias låt Big Big World dedikerad till mig så varje gång jag hör den ska jag tänka på att inte vara en Barbie utan tung och stark.. ;) Vi fick också jobba med våra lateral flexions, alltså böjning av huvudet sidleds. Det är också något vi har svårt med. Conny böjer duktigt och gör vad jag ber om, men vi får aldrig till att han välver nacken även vertikalt. Återigen... det blir antingen väldigt lågt eller väldigt överböjt. Vi stretade på men till slut kom Honza fram till att han skulle fundera och komma med en lösning till nästa pass dagen efter.
 
 
Det blev ett väldigt harmoniskt, lugnt första ridpass. Jag kände verkligen stor skillnad när jag ändrade min sits, och är glad att det blev uppmärksammat. Jag har upplevt att min balans blivit sämre på sista tiden, så jag hoppas och tror att det här kommer hjälpa till.
 
Efter träningens slut tog vi en lugn ridtur ner till sjön så att Conny skulle få sträcka lite på benen innan han fick gå in i boxen för natten. Han är ju en vildhäst i själ och hjärta så det känns väldigt onaturligt för honom att behöva stå instängd på nätterna. Av den anledningen är jag lite extra stolt över honom som hållt sig så cool under helgen!
 

Honzahelg - första passet

 
På lördag förmiddag var det dags för vår första träning med Honza. Vi startade på marken, så att jag och Conny skulle få en chans att "snacka ihop oss" och reda ut eventuella spänningar. För oss skogsmullar är det ju en ganska rejäl skillnad att komma in i ett stort ridhus med publik, andra hästar och en galen tjeck med speaker..!
 
Men Conny var sitt vanliga, coola jag. En äkta klippa med andra ord! Honza ville se vilken nivå vi låg på, så vi fick börja med att visa upp det vi tränat på under tidigare kurser. Det var ju alltså ett år sedan sist, ett år där vi tränat otroligt sparsamt, och under ett år hinner man hitta på en massa nya fasoner och glider mer och mer ifrån det man fick med sig på förra kursen. Jag som dessutom är halvdöv på ena örat har ganska svårt att plocka upp allt jag hör ur högtalarna - och Honzas minst sagt originella engelska bidrar.. :) - såg nog aningens virrig ut där de första minuterna när jag gjorde ungefär allt annat än det han bad mig om. Haha! Men efter att vi fått reda ut en del begrepp var han nöjd med oss och det visade sig att vi inte gjorde särskilt mycket fel trots allt.
 
 
Vad jag främst var ute efter var att få lite mer "power" i markträningen och verktyg för att få med den här kraften upp i ridningen sedan. Det visade sig att jag inte behöver vara rädd för att be om mer och att Conny faktiskt svarar på precis det sätt han "borde". Han är ju en väldigt känslig häst och är rätt så lättmanövererad. Detta gör att när jag ber om mer energi, blir det lätt att den energin används till att flyta utåt istället. Han lämnar mig väldigt sällan, men glider gärna sidleds och runt mig istället för att samla upp energin. Men, efter att Honza sa till mig att våga hålla kvar lite längre och be om mer, löste sig det på en handvändning.
 
Honza pratar i ett och man får mycket både plus och minus. Han är verkligen inte rädd för att poängtera det han inte gillar, men kan två sekunder senare vråla "YES MY SUPERSTAR!" när han tycker att man fick till det. Han mixar även den direkta träningen med långa föreläsningar, historier ur hans eget liv och konkreta exempel. Jag håller absolut inte med om allt han gör och säger, men han vet verkligen hur han ska motivera och inspirera sina elever. Och framförallt kan han få en att känna att ingenting är omöjligt!
 
Mr. Honza har väldigt varierade träningsmetoder.
 
Efter vårt första pass kände jag verkligen hur jag fått en Aha-upplevelse och var riktigt taggad på att fortsätta. Jag kände att med enkla medel kunde jag nu se vägen framför oss och förstod hur vi skulle jobba för att ta oss vidare, både från marken och uppsuttet.
 
Från att lätt ha hamnat lite vid sidan av mig när jag bad om mer energi, använde Conny nu detta mot mig och det resulterade i mer samling. Nu var nästa steg att få samma resultat när jag satt på ryggen!
 

Honzahelg - uteritt

 
Då var jag åter hemma, har haft en god natts sömn i min egen säng och har en ledig förmiddag framför mig innan det är dags att sticka och jobba. Jag har dryga tusen bilder från helgen att rensa och redigera, så jag har min sysselsättning klar för mig. Conny tyckte det var underbart att vara tillbaka på hemmaplanen igårkväll och galopperade rakt ut på fältet tillsammans med de andra hästarna. Nu ska han få återhämta sig ett par dagar och så ser jag sedan fram emot att ta tag i träningen igen!
 
De första bilderna är från den underbara uteritten vi hade i fredagskväll. Jag som har ungefär grusvägar och lite fler grusvägar att rida på hemma njöt för varje steg vi tog i den helt fantastiska naturen i Hällekis. Munkängarna doftade av ramslök och Vänern skymtade mellan träden titt som tätt. Som jag längtat efter att få sträcka ut i galopp på en riktig skogsstig!
 
Ni som sett filmerna om Arn kanske känner igen Kinnekulle? Det var här scenerna om Axevalla ting spelades in.
 

23 september // bilder

 
Lite bilder från den 23 september 2013.
Jag älskar ljuset på Connybilderna! Så mjukt och magiskt. Fokus den här dagen var faktiskt filmning och inte fotografering - filmen hittar ni här.

Dag ett

Då var första kursdagen över och jag är både trött och nöjd! Även som åskådare på Honzas kurser blir man fullproppad så nu är det mycket att smälta. 

På förmiddagens pass höll jag mig på marken. Vi hade en liten "inkörningsperiod" där jag fick komma i gängorna så att säga och bli lite uppdaterad på vad vi pysslade med egentligen. Det var ju ett år sen sist... Men när vi väl var igång fick jag bra verktyg och blev än en gång påmind om hur jag på marken kan förbereda inför det jag vill göra i ridningen sen. 


På eftermiddagen blev det ridning. Jag fick en så bra känsla efter första passet att jag kände att vi kunde gå vidare. Conny var lite spänd till en början - inte mycket men tillräckligt för att vi inte skulle smälta ihop helt liksom. Honza noterade detta och skällde lite på mig och sedan fick vi löst det! Det är bra med någon utanför som kan påpeka alla fel man själv gör. Och Honza är inte rädd för att ge kritik.. ;)

Så snart jag ändrade mig slappnade Conny av och vi kunde börja jobba med det vi behövde. Dvs böjning OCH avslappning, inte det ena istället för det andra. Fick mycket att tänka och hade en RIKTIGT bra känsla. Vi jobbade i trav och halt hela passet och det är så himla nyttigt. 


Nu blir det uppladdning inför morgondagens träningar. Får se om det blir från marken eller ridning eller både och - det beror på dagsformen!

Önskar er en härlig lördagskväll här från Hällekis, så hörs vi. 

Framme i Hällekis

Nu är vi framme i vackra Hällekis. Vi kom lite tidigare och hann därför ta en ridtur i de helt magiska omgivningarna - något jag velat göra om sen jag var här för nästan fem år sedan. Under de andra kurstillfällena har det varit för mörkt på kvällarna, men nu är det vår och hela Hällekis strålar. Vi galopperade i Munkängarna och red runt stenbrottet med utsikt över Vänern. Härligt tyckte vi alla efter resan!


Nu är Conny installerad i sin Box bredvid en väldigt entusiastisk granne - PRE-hingsten Solvente. Men Conny tar det lugnt som vanligt och lär sova gott efter ridturen.  Nu ser vi fram emot morgondagen!

Lite dött

Ber om ursäkt för att aktiviteten är lite låg här på bloggen för närvarande. I söndags blev jag sjuk och har därför haft en väldigt lugn och ganska ointressant vecka. Imorgon är tanken att jag och Conny ska bege oss upp till Hällekis för att delta på Honza-kursen lördag och söndag, så jag hoppas verkligen att jag blir lite mer frisk till dess. Vi har ju inte direkt kunnat hårdträna nu in i det sista på grund av det här, men det får gå ändå. Conny är ju inte sån som flippar ur av att få vila direkt, fördel med lösdrift..!
 
Mina tankar och önskemål för helgen är bara att ta det lugnt och jobba på att finslipa det vi redan kan. Senast vi var med, för dryga året sedan, var varken jag eller Conny riktigt i balans och det gav ingen fantastisk känsla under kursen. Så i år är det främsta målet att helt enkelt vara på samma harmoniska våglängd. Jag hoppas såklart också att få massa inspiration av de andra deltagarnas träning och kanske få lite nya idéer för mina egna elever..?
 
Jag ska se om jag hinner tidsinställa lite inlägg och/eller mobilblogga under helgen - annars hörs vi i nästa vecka!
 
Jag, Conny och Honza förra året. Förhoppningsvis blir det inte lika svinkallt den här gången som de tidigare tillfällena..!
 
För den som är nyfiken på vem Honza är:
 



Välkommen!

Mitt namn är Norah Kohle och jag kommer från Kungsbacka där jag driver företaget Häst i Balans. Jag jobbar med både mina egna hästar och mina elever för att finna harmoni och balans mellan häst och människa, så att samvaron blir trygg och spännande för båda parter.

Har tre hästar vid namn Conny, Coolman och Leia som du kan läsa mer om på deras respektive sidor.

Vill du träna för mig?

Till mig är du välkommen oavsett om du är intresserad av ridning, markträning, körning, trickträning etc. Inriktning är för mig inte det viktiga, utan att skapa en förståelse mellan individerna vilket sedan kan utvecklas åt det håll man önskar.

På min hemsida kan du läsa mer om mig och de tjänster jag erbjuder. Än en gång, varmt välkommen hit och hör gärna av dig om du har frågor!

Hemsida | Facebook | Instagram


Follow on Bloglovin

RSS 2.0