Intressant lastning

Igår och idag på morgonen blev jag anlitad som akut lasthjälp. Min kund skulle till veterinären med sin häst idag och kunde inte få in honom i transporten.
 
Vanligtvis rekommenderar jag att man inte börjar lastträningen när man har en tid att passa, och att man tar ett par träningar innan man börjar på själva lastningen. Får man rätt på kommunikationen brukar transporten sedan vara ett ganska litet steg. Men i denna situation var det alltså lite akut, så jag åkte ut för att hjälpa till så gott jag kunde.
 
Hästen, vi kan kalla honom för "S", var en arabvalack i sina bästa år som hade för vana att stanna med frambenen på lämmen och sedan inte röra sig mer. Det här är ett otroligt vanligt problem och bottnar sig ofta i att hästen har problem med sina bakben. Det kan vara antingen fysiskt eller mentalt eller en kombination av de båda, men överlag är det oftast där problemet sitter. Så har man en häst som inte vill gå upp med bakbenen på lämmen, kan det vara en god idé att jobba mycket med bakdelen för att lära hästen att arbeta rätt med den.
 
Att arbeta med bakdelen kan vara så enkelt som att flytta runt den eller mer avancerat så som att backa upp på föremål med bakhovarna eller utföra olika tricks. Det kan givetvis också vara en rent fysisk skada som gör hästen stel eller skapar smärta. I "S" fall var det av just den anledningen han skulle till veterinären - på grund av misstänkta problem i ett eller båda bakben.
 
Då vi som sagt hade begränsad tid på oss fick jag kompromissa med hur jag vanligtvis gör. En "regel" jag har är att man aldrig lastar hästen och sedan ändrar miljön - med andra ord, ska hästen åka trångt och mörkt, ja då ska det vara trångt och mörkt när lastningen sker. I annat fall ger man hästen en falsk trygghet genom att säga "kom med mig in, titta så ljust och trevligt det är här" och sedan går man ut, stänger och lämnar hästen själv som undrar vad som hände... Däremot betyder inte det att man måste börja lastningsträningen såhär. De första tillfällena kan man ha det öppet och ljust och rymligt för att sedan, en bit i taget, närma sig hur det kommer att se ut i slutändan. Viktigt är bara att man aldrig går vidare förrän hästen är helt trygg i föregående läge.
 
Men. Nu hade vi bara tre timmar uppdelat på två dagar på oss, så de perfekta förutsättningarna fanns inte. Just nu låg fokus på att få in S så att han kunde åka till veterinären, och så får vi ta tag i den "äkta" lastningsträningen senare.
 
Jag började med att se hur rörlig S var i sina bogar. Jag ville kunna flytta honom åt både höger och vänster med bibehållen avslappning och fokus på mig. Med andra ord inte den traditionella bogförflyttningen där man säger "bort från mig" utan snarare som en yogaövning. Åt höger flyttade han lätt och kunde stanna och backa för en liten signal. Åt vänster flyttade han sig inte sidleds alls, utan sprang bara iväg framåt. Om detta var inlärt eller ett sätt för honom att komma runt eventuell stelhet bak, kunde jag inte svara på.
 
Efter att ha lirkat en stund testade jag att förflytta sticken från nedre bogen/ovanför frambenet till övre skulderbladet/under manken. Det blev omedelbart stor skillnad och även om avslappningen fattades, flyttade han sig nu mer åt sidan. Troligtvis var det ett (medvetet eller omedvetet) inlärt beteende, då.
 
Klockan tickade så när jag hjälpligt kunde flytta S sidleds och sedan avsluta i en avslappnad backning blev det dags att introducera transporten. Detta innebar att jag ställde mig i vägen för honom, så att han inte kunde gå in, och gjorde samma övning. Genom att arbeta runt transporten istället för att genast be hästen att gå in, visar man att det inte handlar om lastningen utan att man ber om precis samma saker, bara i en ny miljö.
 
Succesivt backade jag uppåt på lämmen och fortsatte att be S att flytta sig från höger till vänster med avslappning och milt fokus på mig istället för omgivningen. Tillslut stod han uppe med frambenen och jag fortsatte att flytta åt sidorna med bakbenen på marken. Åt höger var fortfarande mycket lättare för honom, och plötsligt började han att gå på med bakbenen samtidigt som han flyttade sig åt höger.
 
Sedan arbetade vi i det läget en ganska bra stund. Han fick upp både ett och två bakben på lämmen, men det såg himla obalanserat och okontrollerat ut. Jag fick känslan att han inte var säker på hur han skulle arbeta med sin bakdel på lämmen, som ju gungade och rörde en del på sig.
 
Jag fick en idé och frågade S matte om det inte möjligvis var en step up-transport, det vill säga att det går att ta bort lämmen. Vi hade tur! Det gick, så istället för att låta S vingla omkring på en ostadig läm, skulle han behöva ta ett kliv direkt in i transporten. Detta passar många hästar bättre, men det är också en del som inte vet hur de ska kliva uppför den ibland rätt höga (i detta fall ca 40 cm) kanten. S testade trevande att sätta in en fot men förstod inte hur han skulle kunna lägga någon vikt på. Och när han väl la tyngd på benet som stod inne i transporten, hängde han hjälplöst på ett ben och insåg inte att han kunde ta stöd med den andra hoven också.
 
Men positiv förstärkning och mild uppmuntran gav honom självförtroendet att fortsätta försöka, så snart stod han med båda framben inne i transporten. Det var den enkla biten. Har hästen inte ordentlig motivation och kraft i sina bakben, är det ett ganska svårt kliv att ta. Speciellt som S gärna gick längre in med frambenen, och lämnade bakbenen längre och längre bak.
 
Vi fortsatte med sidförflyttningarna. Höger till vänster, vänster till höger, om och om och hela tiden fokus på avslappning. Gång på gång frågade han "får jag gå in nu?", med andra ord byggdes motivation upp stegvis. Sedan hände det! Han tog ett skutt och hamnade inne i transporten med alla fyra hovar. "Hur gick det till.." såg han ut att undra. Men han stod lugnt och backade sedan försiktigt av när jag bad honom.
 
 
Det var otroligt intressant att se hur han utvecklade sin koordination under passet. Från att ha nästan ramlat ur transporten med frambenen tog han det nu försiktigt och sänkte sig sakta ner tills han fick kontakt med marken. Även bakbenen blev säkrare och säkrare och det strålade "jag kan!" ur ögonen på honom. Det finns inget bättre än när man kan få hästen att VILJA göra det man ber om!!
 
Två timmar förflöt otroligt snabbt och vips så var tiden slut. S hade nu varit inne i transporten ett flertal tillfällen och fullkomligt sken av stolthet. Det var dags att ta en paus, och så skulle jag återkomma idag på morgonen för att hjälpa till med lastningen inför veterinärbesöket.
 
Idag hade vi bara en timme på oss, sedan var S tvungen att stå i transporten på ett eller annat sätt. Men det absolut viktigaste är att hålla sig själv lugn - annars applicerar man all press på hästen och det är aldrig nyttigt. Så vi tog helt enkelt vid där vi slutade igår och betade metodiskt av våra punkter. Det syntes på S att han var trött efter gårdagens pass. Det var ju rena styrketräningen att kliva upp och ner för en hög kant sådär! Så jag försökte att släppa transporten ännu mer, och bara fokusera på hans lyhördhet.
 
Jag ska inte berätta hela historien igen, för det gick på ungefär samma sätt som igår. Plötsligt hoppade han in, men blev osäker med bakbenen och backade ur. Detta ledde till sänkt självförtroende och därefter vågade han inte gå längre in ens med frambenen under en period.
 
Men där gäller det att ha tålamod, tålamod, tålamod och inte bli stressad. Har man lyckats en gång kan man göra det igen! Det var upp till mig att återigen bygga upp S självförtroende och få honom att förstå att han kan.
 
Long story short - i sista sekund hoppade han in. Där stod han sedan kolugnt medan hans matte stängde bakom honom och jag bytte grimma. Han var redo! Allt hade skett i små steg och han hade fått känna att han klarade av allt vi bad om. Därför var det ingen stor grej när han tillslut stod helt inne.
 
Nu har jag skrivit en halv novell, så det är väl dags att runda av här. Jag ser fram emot att följa S och hans matte i deras framtida arbete och hoppas att allt gick bra hos veterinären idag!

Linnéa
Postat 2014-03-13 / 13:21:48.

Hej, jag tycker verkligen om din blog den är jätte intressant att läsa :D
Tänkte höra om du har något sommarläger?

Svar: Tack, vad glad jag blir! Tyvärr har jag inget läger planerat i år, men förhoppningsvis framöver!
Norah Kohle {Horse Balance}


Kommentera inlägget här:



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:



Välkommen!

Mitt namn är Norah Kohle och jag kommer från Kungsbacka där jag driver företaget Häst i Balans. Jag jobbar med både mina egna hästar och mina elever för att finna harmoni och balans mellan häst och människa, så att samvaron blir trygg och spännande för båda parter.

Har tre hästar vid namn Conny, Coolman och Leia som du kan läsa mer om på deras respektive sidor.

Vill du träna för mig?

Till mig är du välkommen oavsett om du är intresserad av ridning, markträning, körning, trickträning etc. Inriktning är för mig inte det viktiga, utan att skapa en förståelse mellan individerna vilket sedan kan utvecklas åt det håll man önskar.

På min hemsida kan du läsa mer om mig och de tjänster jag erbjuder. Än en gång, varmt välkommen hit och hör gärna av dig om du har frågor!

Hemsida | Facebook | Instagram


Follow on Bloglovin

RSS 2.0