Idag körde jag och Conny ett riktigt fjant-och-lek-pass i paddocken, helt från marken faktiskt. På sistone har det mest blivit att jag checkat av läget från marken och sedan suttit upp, men idag bestämde jag mig för att köra helt rid-fritt!
Det ENDA som möjligtvis är positivt med alla små kryp som är ute och härjar nu om sommaren, är väl att man får ökad motivation via goa kli-ställen. Det är naturligtvis inte roligt att det kliar på hästarna - absolut inte - men har det redan hänt kan vi absolut utnyttja det i träningen. Många hästar är beredda att göra nästintill vad som helst för att bli kliade på favoritstället. Där kommer vi in i bilden och kan med fördel sätta upp lite kriterier för att hjälpa till att klia. Man kan börja väldigt enkelt, som att belöna med kli när hästen står still i stallgången, och sedan öka kraven efterhand.
Det var detta jag och Conny sysslade med idag. Han blir alltid väldigt kliig på magen om somrarna, och uppskattar då enormt när jag hjälper honom. Så idag valde jag ut två moment att förbättra - passagen och galoppen. Båda dessa är sådana han gärna bjuder på, men inte alltid särskilt engagerat eller under längre stunder.
Passagen först ut. Min signal där är precis samma som för spansk skritt, fast med ett tillagt ljudkommando och eventuellt lite studsande från min egen sida. Här ville jag se om jag kunde få en bättre samlad passage som dessutom höll lite längre. Hemligheten här är att börja smått! Vill man ha mer uthållighet från hästen gäller det att bryta när det är som allra bäst. Jag jobbar alltid med att motivera knoppen snarare än kroppen, och då vinner man enormt på att visa när det är rätt. Så efter bara ett par steg avbröt jag och erbjud en lång stunds kli.
När jag slutade att klia första gången svarade han med att ställa rumpan närmre och be mig fortsätta klia. Men bara ett par upprepningar senare, var första responsen istället "när kan jag få visa min passage för dig?". Och så höll han den gärna flera varv runt mig!
Vidare till galoppen och tillvägagångssättet där var alltså precis lika. Det svåra för mig är här bara att hålla mig väldigt nertonad och inte stimma runt för mycket. Om jag galopperar sida vid sida med Conny kan han hålla igång länge och erbjuder samlingen efter bara en kort stund. Om jag däremot bara står helt stilla... inte lika lätt. Men det var alltså det vi jobbade med idag och jag såg klart framsteg. Sedan är han ju inte särskilt vältränad för närvarande, men det är ju inte hans fel!
Vi avslutade med lite vanligt fjant. Jag drog fram de två tunnorna och lät honom leka en stund med dem. Han vet mycket väl vad han "ska" göra, vilket är ett halvhopp dvs att hoppa över med bara frambenen. Men hans idéer är ju så mycket roligare, såklart! Det är så himla roligt att se hans olika uttryck när vi jobbar med olika saker. När vi arbetar med mer fart och "action" är det mycket hummanden, öronen bak och släng med både framben och huvud. Det betyder inte att han är sur, utan enbart att han känner sig cool och kaxig. Det får han gärna vara för mig. När vi istället jobbar med tricks så som spansk skritt eller sitta till exempel, ser han himla mallig och nöjd ut. Och så slutligen när han får exprimentera och vara precis så "löjlig" han vill - då ser han sådär barnsligt glad ut att man inte kan låta bli att skratta!
Såhär ser det alltså ut när Conny, hoppmaestro, får bestämma själv:
