Övning: Bomvändning

Jag tänkte att jag då och då skulle beskriva lite övningar man kan göra med sin häst. Jag kommer inte att skriva i någon direkt ordning så som gör-denna-först-och-sedan-den och så vidare utan det blir lite när andan faller på helt enkelt. Jag kommer inte heller att beskriva steg för steg exakt hur de ska genomföras, utan det blir upp till varje ekipage att hitta ett sätt som funkar för ens individuella filosofi. Vi börjar idag, med Bomvändningen!
 
Utförs: Från marken
Utrustning: Pinne av något slag, grimma och ledrep (frivilligt)
Syfte: Hjälper till att träna ögat för hur hela hästen kropp från mule till svans håller ihop, hur mulens riktning kan påverka resten av kroppen och hur vi kan kommunicera till hästen specifikt vad vi är ute efter. Balanserar hästens kropp och lär oss att "skicka" hästen framför/iväg från oss.
 
Tanken här är alltså att man står relativt stilla någonstans vid nedre delen av mittenbommen. Hästen går in i en av passagerna, gör en vändning och går ut genom den andra. Här gäller det att hålla koll på vad mulen gör och var den är påväg. Det är inte ovanligt att hästen automatiskt vill vända upp mot oss istället för att gå rakt ifrån oss, speciellt om man tränat mycket bakdelsförflyttningar. Hemligheten är att tala om för mulen att sikta rakt fram, istället för att vara vänd bakåt mot oss. Tittar mulen för mycket inåt kommer det resultera i att bakdelen glider iväg utåt och trampar över den yttre (högra) bommen.
 
Nästa utmaning är sista delen av vändningen, där hästen måste böja på sig och hålla koll på bogen så att den inte glider ut över yttre (vänstra) bommen. Ett bra stopp utan att bakdelen glider iväg är en stor hjälp, och därefter en inkallning återigen utan att bakdelen flyttas bortåt.
 
Givetvis utförs övningen åt båda håll. För att försvåra flyttar man de yttre bommarna längre in mot mitten, och mittenbommen flyttas närmre staketet. Man kan även stå längre och längre bort. Vill man göra det riktigt svårt byter man ut staketet mot ytterligare en bom.
 
Lycka till!

Dödslyft

Idag var det Leias tur att få komma ut och röra på sig. Hon har för första gången i sitt liv lagt på sig något som nästan skulle kunna liknas vid en kalaskula. Jag antar att hon tidigare år använt all energi till att växa till sig, medans hon i år är lite mer "färdig" och därför lägger sig de extra kalorierna som fett istället. Men så kan vi inte ha det så idag stack vi ut på en galopprunda.
 
Leia blir otroligt besvärad av alla kryp nu på sommaren, så hon tycker det är himla jobbigt att behöva ha sadel på sig. Det är inte så att det inte funkar, men hon tycker uppenbart att det är obehagligt. Därför blir det mest barbacka på sommartid. Inget konstigt med det, jag rider ju mer barbacka än med sadel. Men jag får säga att det är himla tur att hon 1. Har en massa man att klamra sig fast i och 2. Lyssnar så bra på röst och säte för mina händer är liksom upptagna (se punkt 1.) ;) För trots att jag red in henne barbacka och mestadels ridit henne utan sadel är det fortfarande något av en utmaning att hänga med i hennes rörelsemönster.
 
En annan utmaning är ju att ta sig upp. Hon är inte så värst hög egentligen, men om man som mig begåvats med en smidighet i likhet med en säl på land kan det helt klart bli ett litet projekt att komma upp på ryggen. Då underlättar det att hon är så himla snäll och hjälper mig så gott hon kan!
 
Det är viktigt för mig att uppsittningen sker på ett sätt som känns ok för hästen. En häst som steppar runt, flyttar sig bortåt och går iväg när man försöker sitta upp är inte en häst som är nöjd med händelsen, i mina ögon. Jag vill kunna sitta upp med tyglarna hängande och ta det i lugna steg medan hästen väntar tålmodigt. Det är dels behagligare för båda parter samtidigt som det dessutom är väldigt mycket säkrare. Här är ett par punkter som kan höja oddsen för en lyckad uppsittning avsevärt:
 
1. Att hästen lärt sig och trivs med att stå stilla och vänta på "frisignal".
2. Att hästen är trygg med att bli berörd överallt och inte blir rädd för hastiga rörelser.
3. Att hästen är ok med diverse föremål på ryggen.
4. Att hästen kan flytta bakdelen mot en.
5. Att man sitter upp på ett sådant sätt att man kan göra det lugnt och kontrollerat. Exempelvis använda pall om man är barbacka.
6. Att uppsittningen i början leder till en omedelbar avstigning, istället för att genast rida iväg.
7. Att uppsittningen i framtiden belönas med något värdefullt, antingen kli, godis eller bara en stunds vila.
 
Mina hästar kan en hel del tricks och konster för att hjälpa mig upp men exakt vad de gör spelar ingen större roll - bara att de är nöjda när de gör det. Leias favorit är helt klart att slänga upp mig med nacken. Så fort jag ställer mig i position och klappar på halsen sänker hon huvudet och är sedan så ivrig att slänga upp mig att hon knappt orkar vänta på mig!

 
"Dödslyftet" är inlärt genom att hon först kunde sänka nacken på en enkel signal och sedan stå kvar med huvudet sänkt. Positiv förstärkning och fri-shejpning är jättebra till detta. Sedan kommer svårigheten, att lära hästen att lyfta på huvudet trots att det ligger tyngd på nacken. Jag brukar lägga armen över nacken och trycka på undersidan av halsen, på så vis kan jag gradvis lägga på tyngd. Nästa steg är att kunna stå kvar med huvudet sänkt trots att man hoppar och är lite "störig" vid sidan. Även här är positiv förstärkning en stor hjälp. När det slutligen kommer till att "gå hela vägen" brukar jag ta det från en pall de första gångerna. Främst för att man själv ska få öva upp sin smidighet en aning innan man tar det helt från marken... ;) Och så givetvis, mycket belöning när man väl är uppe - från samma sida man hoppade upp. Det göra ofta att hästen lyfter nacken och automatiskt vrider lite på huvudet samtidigt, vilket hjälper till som en extra skjuts upp.

Har ni några speciella sätt att ta er upp på? Berätta!

Bryt när det är som bäst

Idag körde jag och Conny ett riktigt fjant-och-lek-pass i paddocken, helt från marken faktiskt. På sistone har det mest blivit att jag checkat av läget från marken och sedan suttit upp, men idag bestämde jag mig för att köra helt rid-fritt!
 
Det ENDA som möjligtvis är positivt med alla små kryp som är ute och härjar nu om sommaren, är väl att man får ökad motivation via goa kli-ställen. Det är naturligtvis inte roligt att det kliar på hästarna - absolut inte - men har det redan hänt kan vi absolut utnyttja det i träningen. Många hästar är beredda att göra nästintill vad som helst för att bli kliade på favoritstället. Där kommer vi in i bilden och kan med fördel sätta upp lite kriterier för att hjälpa till att klia. Man kan börja väldigt enkelt, som att belöna med kli när hästen står still i stallgången, och sedan öka kraven efterhand.
 
Det var detta jag och Conny sysslade med idag. Han blir alltid väldigt kliig på magen om somrarna, och uppskattar då enormt när jag hjälper honom. Så idag valde jag ut två moment att förbättra - passagen och galoppen. Båda dessa är sådana han gärna bjuder på, men inte alltid särskilt engagerat eller under längre stunder.
 
Passagen först ut. Min signal där är precis samma som för spansk skritt, fast med ett tillagt ljudkommando och eventuellt lite studsande från min egen sida. Här ville jag se om jag kunde få en bättre samlad passage som dessutom höll lite längre. Hemligheten här är att börja smått! Vill man ha mer uthållighet från hästen gäller det att bryta när det är som allra bäst. Jag jobbar alltid med att motivera knoppen snarare än kroppen, och då vinner man enormt på att visa när det är rätt. Så efter bara ett par steg avbröt jag och erbjud en lång stunds kli.
 
När jag slutade att klia första gången svarade han med att ställa rumpan närmre och be mig fortsätta klia. Men bara ett par upprepningar senare, var första responsen istället "när kan jag få visa min passage för dig?". Och så höll han den gärna flera varv runt mig!
 
Vidare till galoppen och tillvägagångssättet där var alltså precis lika. Det svåra för mig är här bara att hålla mig väldigt nertonad och inte stimma runt för mycket. Om jag galopperar sida vid sida med Conny kan han hålla igång länge och erbjuder samlingen efter bara en kort stund. Om jag däremot bara står helt stilla... inte lika lätt. Men det var alltså det vi jobbade med idag och jag såg klart framsteg. Sedan är han ju inte särskilt vältränad för närvarande, men det är ju inte hans fel!
 
Vi avslutade med lite vanligt fjant. Jag drog fram de två tunnorna och lät honom leka en stund med dem. Han vet mycket väl vad han "ska" göra, vilket är ett halvhopp dvs att hoppa över med bara frambenen. Men hans idéer är ju så mycket roligare, såklart! Det är så himla roligt att se hans olika uttryck när vi jobbar med olika saker. När vi arbetar med mer fart och "action" är det mycket hummanden, öronen bak och släng med både framben och huvud. Det betyder inte att han är sur, utan enbart att han känner sig cool och kaxig. Det får han gärna vara för mig. När vi istället jobbar med tricks så som spansk skritt eller sitta till exempel, ser han himla mallig och nöjd ut. Och så slutligen när han får exprimentera och vara precis så "löjlig" han vill - då ser han sådär barnsligt glad ut att man inte kan låta bli att skratta!
 
Såhär ser det alltså ut när Conny, hoppmaestro, får bestämma själv:
 

Connys fånghistoria

Sommaren är härlig på många sätt och vis men den för även med sig en del nackdelar. Fång är en av dessa. Hemska, otäcka, fullständigt onödiga fång! Jag kan tänka mig att en del av er som läser just nu kämpar mot fången med era egna hästar, för det är trots allt en väldigt utbredd sjukdom och kan drabba.. ja, alla. Som tur är finns det sätt att både förebygga fång och även behandla den så att hästen får ett drägligt liv ändå.
 
För ett antal år sedan började Conny kännas annorlunda. Han verkade deppig, omotiverad och osäker. När jag borstade honom stod han och slängde med huvudet och när vi tränade hade han som sirap under fötterna. Jag visste varken in eller ut. Han var ju inte halt och inte direkt sjuk, så vad var det med honom? Började han helt enkelt bli till åren?
 
Samtidigt började en del andra konstiga saker hända med honom. När vi var ute och gick kunde han från ingenstans tappa hela bakdelen och nästintill falla omkull. Det här gjorde att jag tog beslutet att åka till kliniken och gå igenom honom för att försöka reda ut vad som var fel.
 
 Efter många om och men hade vi fått en diagnos. För att börja med bakdelsproblemet syntes tydlig spatt på röntgenpåtarna. Detta var troligtvis något som legat vilande under många år och som helt enkelt inte gett sig tillkänna förrän nu. Jag hade ju trotsallt tagit mig an en triangelmärkt häst som markerade hälta på alla fyra ben vid böjprov. Han hade inte varit halt en dag under alla våra år, men nu hade det alltså kommit upp till ytan.
 
Förutom spatten blev han även diagnostiserad med fång och hovbensrotation. Veterinärerna sa till mig att hans hovvägg var inflamerad och att hovbenet släppt från hovväggen. När vi åkte hemåt hade jag följande ord ringande i öronen: Den här hästen har spatt och fång och fullt tillfrisknande är inte troligt. Rid inte i branta backar och sitt av i alla nerförsbackar. Träning från marken rekommenderas framför ridning.
 
Folk har pratat emot mig och Conny under hela vår tid tillsammans, och träning från marken stod ju ändå högre upp på listan än ridning för oss. Men trots det - en sån diagnos kan ju få vem som helst att vilja gräva ner sig. Men jag tänkte inte ge upp, givetvis inte. Kanske skulle vi få släppa ridningen och hålla oss till markträning, men vad gör det bara vi fick fortsätta att vara tillsamans. Jag tänkte i alla fall inte slänga in handduken än.
 
Så under en lång period såg Connys liv väldigt annorlunda ut. Från att ha fått röra sig fritt i en stor hage med mycket variation och aktivering, till att ställas i en liten sandhage och inget annat än korta promenader på mjukt underlag. Men det var vad veterinären rekommenderade, så vi körde på.
 
Nästan ett år senare hade vi inte sett något direkt resultat. Visst, han var inte halt och han hade tappat en del i vikt, men han kändes fortfarande deppig och som att han hade ont. Det var som att själva huden ömmade på honom. Tillslut fick jag nog. Att vila honom frisk fungerade uppenbarligen inte, så vi var tvungna att testa något nytt. Därför blev det precis tvärtemot vad vi tidigare gjort - han släpptes ut i hagen och så började vi motionera. Vi har turen att ha en alldeles perfekt galoppbana bara ett par kilometer bort, så dit började vi gå ett par gånger i veckan. Där fick Conny springa av sig ordentigt och jag märkte en enorm skillnad redan efter första gången.
 
 
Såhär i efterhand är det väldigt logiskt. Conny hade fång, och fång betyder att blodet är förgiftat av socker. Det är ju inte det minsta konstigt att han kändes öm i huden och deppig, när det flödade förgiftat blod i hans kropp! Motionen satte igång blodcirkulationen och fick hjärtat att pumpa ut nytt, rent, friskt blod i venerna.
 
Så varför veterinärerna rekommenderar vila till fånghästar, det är mer än jag begriper. Det är klart att man inte vill tvinga en halt häst att motionera, men om det är vad som krävs för att bli frisk, är det då inte värt det? Hästen kommer ju inte bli mer halt av att röra på sig, som om det skulle vara en sen- eller ledskada. Att hästen ömmar eller haltar vid fång handlar om att hoven är inflammerad av giftet. Varje gång hästen tar ett steg med hoven pumpas blodet = inflammationen drivs ut. Förutsättningen är hästen har kontakt med marken med strålarna, då det är dem som pumpar blodet. Därför är även flexande underlag så som gräs eller sand extra bra att röra sig på, då det ger stöd men tillåter att hovarna sjunker en bit.
 
Nu var Conny aldrig direkt halt av fången, bara ömfotad och, som sagt, med flera andra symptom. Men det betyder bara att han var i ett tidigare stadie av fången, behandlingen blir ju densamma ändå.
 
Spatten har jag inte sett skymten av sedan vi började med våra långa galopprundor. Överlag är Conny idag en otroligt pigg, glad och framför allt frisk häst i sina bästa år - vi närmar oss tjugo med stormsteg. På vårkanten och nu på sommaren kan jag märka att han "svullnar" upp om han få gå utan motion en längre period. Han är tvärtemot andra hästar inte en sådan som blir fet på sommaren, utan han håller sig i riktigt fin form. Däremot kan man se hur huden sväller och blir öm, och det handlar återigen alltså om att blodet blir förgiftat. När detta sker är det bara en sak som gäller - ut och förbränna!
 
En halvtimmes intensiv galopp bränner allt socker i hästens kropp för ett dygn framåt. Tänk vilken hälsokur det är med lite motion. Numer är faktiskt motion mitt go-to så snart något känns lite fel, så länge det inte handlar om rena hältor såklart. Jag tror verkligen på hela konceptet att låta kroppen driva ut ohälsa på egen hand, istället för att förhindra och stoppa i en massa mediciner. Givetvis finns det fall då veterinärvård och annan hjälp krävs, men många gånger går det faktiskt utmärkt att reda ut det på egen hand. Det gäller bara att lyssna på sin häst och använda det sunda förnuftet!

Lediga tider för Ölandsträning

Jag och Conny på Öland för fem år sedan.
 
Det finns ännu ett par lediga tider för träning när jag är på Öland över midsommar. Fredag fm och lördag. Timpriset för träning är 350 kr och på det läggs reseersättning på 30 kr/mil (räknas från Gårdstorp). Ni upp till 16 år betalar 300 kr för en timme. Passa på medan jag är i närheten! Maila mig på info@norahkohle.se för att boka.

Tre snabba...

Jag får ofta frågor från folk i mail eller på facebook eller instagram eller här på bloggen eller ja var som helst egentligen, som ber om hjälp och input till olika problem eller dilemmor. Ibland känner jag att jag kan ge lite hjälp på distans, men för det mesta brukar jag rekommendera att ta hjälp av någon i närheten. Helt enkelt därför att jag inte känner att jag har möjlighet att överblicka situationen och göra en rättvis bedömning - och därmed kan jag inte heller ge rätt sorts hjälp. Det är inte schysst mot varken häst eller människa.
 
Vad jag däremot försöker göra här på bloggen är att förmedla min filosofi och mina tankar om hästträning i stort. Genom att läsa mina texter om olika situationer eller händelser jag varit med om, kan man snappa upp små fragment av hur jag arbetar. Förhoppningsvis kan man dra paralleller till sina egna problem eller funderingar och få lite nya sätt att närma sig det hela på.
 
Idag tänkte jag dock göra en liten "tre snabba". Jag ska ta upp tre vanliga problem, och berätta hur jag brukar lösa dem. Jag ber er dock att tänka både en och två gånger innan ni sväljer allt som står och bestämmer er för att testa med era egna hästar. Alla problem är individuella och går att närma sig på flera olika sätt! Bakom hela konceptet ligger också min grundfilosofi som kan vara bra att ha i bakhuvudet. En häst som hanteras helt klassiskt och traditionellt är inte alls garanterad att bli hjälpt, eller vara redo att bli hjälpt med just dessa problem. Det är mycket möjligt att problemen ligger mycket djupare och att det är något helt annat som behöver ändras i hanteringen först. Med det sagt ska jag nu gå vidare!
 
1) Lastning
Lastning, lastning, lastning. Detta eviga problem. Alla hästar har sina egna sätt att slippa bli lastade och alla hästmänniskor har sina egna metoder att få in hästen. Det viktigaste för mig här är att alltid - alltid - utgå från att hästen är rädd. En häst kan se kolugn ut men trots det vara rädd för sitt liv. Går man in med inställningen att hästen är rädd (även om det absolut finns hästar som bara inte vill för sakens skull) sparar man både sig själv och hästen mycket frustration och missförstånd. Sedan är själva filosofin den samma. Det är lugnt och skönt i transporten och lite mer rörelse utanför. En del hästar longerar jag i galopp med massor av varvbyten, över hinder, mellan mig och transporten, över lämmen och så vidare, medan andra bara får ta ett steg sidleds åt båda håll. Det beror på, så här gäller det att läsa av hästen och se var behovet sitter. Väl inne är jag inte på och klappar och berömmer och tjoar, förutsatt att hästen inte föredrar det förstås. Annars håller jag mig lugn och visar hur trevligt det är inne i transporten. Mat (i form av hönät eller liknande) erbjuder jag inte förrän det går att lasta och stänga. Det är däremot en helt annan sak med positiv förstärkning i form av godis!
 
 
2) Sadeltvång
Hästar är inte skapta för att ha remmar runt magen och klumpar på ryggen. Därför är det ganska lätt att förstå varför så många hästar lider av sadeltvång. Det kan te sig på massor av olika sätt - en del kollapsar i stallgången, andra flyr i panik när de börjar röra på sig och somliga ger uttryck för det genom att bocka vid galoppfattningar. Här handlar allting om förberedelser. Hästen måste kunna röra sig i hög fart med mycket energi och ändå kunna hålla sig lugn - naken innan man ens börjar fundera på gjordar. Det ska gå att longera i galopp, göra varvbyten, bryta av och fatta nya galopper på spåret, sedan ta in hästen och omedelbart kunna slappna av. När det funkar kan man börja med en typ täckesgjord eller longeringsgjord. Hästen ska vara ordentligt uppvärmd och gärna trött innan man lägger på. Så snart allt sitter på plats är det återigen longering som gäller - med fart. Travövergångar, galoppfattningar, avbrott och nya övergångar. Blir det bock och hopp och panik är det fortsatt arbete som gäller, tills avslappningen kommer. Succesivt ökar man på utrustningen. Observera att det är stor skillnad på sadeltvång och osäkerhet vid föremål! En häst som inte ens fått vänja sig vid att ha saker hängande på ryggen utan att vara fastspända är inte redo att få grejer runt magen.
 
Leia hade en del problem med sadeltvång när jag red in henne.
 
3) Stress i boxen
Massor av hästar trivs inte med att bli lämnade ensamma i boxen utan sällskap av andra hästar. Återigen handlar det om att förbereda, så att hästen är tillfredsställd innan man sätter in i boxen. Man kan sedan närma sig problemet från två håll - antingen genom att gå in i ett tomt stall eller genom att ta ut kompisarna i efterhand. Oavsett vad så handlar det om att låta hästen röra på sig. Det värsta man kan göra är att sätta in i boxen och sedan stänga för. Alla dörrar ska vara öppna och hästen måste kunna röra sig in och ut. Sedan handlar det bara om att upprepa. In och ut i boxen, in och ut, in och ut... Hästens fötter måste få röra på sig men på ett kontrollerat sätt - inte genom att springa rundor i boxen. Efter en stund kan man avvakta när hästen kommit in i boxen och se om hen vill stå kvar en stund. Vill hen det, väntar man några sekunder och ber sedan om mer rörelse. Än en gång handlar det om att öka succesivt tills hästen föredrar att stå i boxen. Då kan man stänga dörren men stå kvar med repet på. När stressen kommer måste man snabbt kunna öppna dörren och fortsätta arbetet. När hästen står lugnt i boxen man kan knäppa loss men var noga med att stå kvar hos hästen! Belöna gärna med godis eller mat.
 

Med blommor i manen

 
I tisdags var Zandra hos oss och fotograferade igen. Det finns ett litet ställe med vackra lupiner en bit bort från hästarna, så vi ville passa på innan de försvann. Dagen till ära var det runt trettio grader varmt och alldeles vindstilla! Man kan säga att både jag och Conny svettades innan vi ens lämnat gårdsplanen...
 
Den här gången ville vi göra något lite annorlunda mot vad vi brukar, med mer fokus på ljus och komposition. Jag som annars brukar försöka hålla mig ganska stilrent men diskret klädd körde på klänning för ovanlighetens skull och Conny fick en liten fläta i manen. Kanske kunde vi plocka lite blommor och sätta i den, tänkte jag. När vi mötte upp Zandra visade det sig dock att hon hade med sig en massa fina rhododendronblommor som vi kunde smycka honom med. Great minds think alike, eller vad säger man..? ;)
 
Här är tre smakprov från fotograferingen. De är helt magiska, tycker jag! Särskilt den översta är så himla mysig. Speciellt eftersom Conny inte ALLS var på pusshumör och jag fick apa mig ordentligt för att få någon som helst reaktion, haha. Men, hur söt är han inte med blommor i manen? Som en äkta prinsessponny!

Det här är frihet för mig

Det är intressant hur man kan ändra sig över tid. Under rätt många år, ja ungefär från det att vi flyttade dit vi är nu fram till för kanske två-tre år sedan, lämnade vi så gott som aldrig gårdsplanen. Vi tränade och tränade och tränade i paddocken och utvecklades massor inom allt vi tog oss för. Vi fick ett fantastiskt lösarbete, Conny tog enorma kliv framåt i trickträningen och vår dressyr utan träns blev bara bättre och bättre. Jag ville utvecklas! Lära mig mer! 
 
Sedan hände något, främst under det senaste året som gått. Den där lusten att traggla och träna och jobba oss framåt... Den avtog gradvis. Jag kände mig mättad på ett sätt - trots allt kunde vi ju nu göra allt det där vi strävat efter under alla år. 
 
Visst tycker jag fortfarande att det är roligt att träna, absolut. Men det viktigaste är inte längre att lära sig en massa nytt och utvecklas - utan helt enkelt bara att njuta kravlöst med hästarna. En stilla skrittrunda i skogen eller en fartfylld tur till galoppbanan smäller många gånger högre numer. 
 
Som sagt... Intressant hur man kan förändra sig över tid. Filmen här nedan demonstrerar vad som är frihet för mig - vad som gör mig lycklig. 


Conny 9 juni

 
Nu så, tillslut gick det att ladda upp en utav filmerna. Hoppas nu att den inte ska krångla något för er...

Dags att ta tag i dressyren kanske

Då har jag äntligen lite nytt material att bjuda på!
 
Min förkylning var riktigt segdragen så föregående vecka låg fokus på jobb och däremellan att ta det lugnt och försöka bli frisk. Jag är väl inte helt på topp än egentligen, men nu testar jag att köra på! Conny och jag hade äntligen ett redigt dressyrpass i paddocken. Sen vi kom hem från Honza har vi nog tränat en, max två gånger... Ha ha jag kan ju inte direkt beskyllas för att träna ihjäl mina hästar. Sedan har det ju blivit en del konditionsträning i skogen istället, så helt på latsidan har vi väl inte varit.
 
Det märktes att vi inte övat på ett tag, men vi kom ändå hyffsat snabbt in i gängorna igen. Även om Conny naturligtvis inte var helt genomtränad i kroppen och musklerna efter att "bara" ha sprungit i fri form kom han ihåg allt vi tränat på så det var bara en fråga om att repetera och repetera än mer.
 
Främst arbetade vi i traven och jobbade där med att hitta en balans i bogflyttningen. Vi lärde ju in att han skulle vända in på volten extremt när jag la på sticken på innerbog, vilket gav mer kraft men också resulterade i att all böjning blev, ja, extrem. Så idag försökte jag utöka storleken på volten och hjälpa honom att hitta formen efter det, utan att gå tillbaka till vår tidigare "slappa" form. Jag får säga att jag är nöjd! Som sagt, hans muskler är ju inte helt i form men han jobbade utefter bästa förmåga.
 
När vi jobbat i någon halvtimme sprang jag och ställde upp kameran för att försöka fånga en del av arbetet på film. Det var ju alltså sista delen på passet som kom med och han började bli lite trött (jag med..), men en del fina stunder fastnade. Vi avslutade med att köra vår favorit-runda i skogen, jag filmade en del med mobilen där också så det dyker väl också upp så småningom.
 
... och nu kan ni gissa att jag är irriterad. Hela eftermiddagen har jag laddat upp film efter film på youtube, och varje gång är det någon del av den som är helt svart... Suck och snark och @%\*§!! Jag ska fortsätta kämpa, så hoppas jag kunna visa er dagens filmer så småningom..

Jag kommer till Öland!

Conny och jag på Ölands västkust 2009.
 
Det är både roligt och frustrerande att jag har följare över hela landet. Roligt, ja av uppenbara orsaker såklart, och lite frustrerande därför att jag inte kan komma till er alla. Vilket jag gärna skulle vilja! Då och då åker jag på träningstourer men det blir än så länge rätt sällan. Det är ju lite att pussla ihop när man har hästar och hund och allt vad det är, man kan inte bara fara runt hur som helst.
 
Men i vilket fall, nu har ni på Öland chansen! Jag är där över midsommar och skulle ha tid för träningar fredag förmiddag den 20/6 samt lördag den 21/6. Jag utgår från Degerhamn så först och främst södra Öland, men hör gärna av dig i vilket fall så ser vi om det går att pussla ihop. Maila mig på info@norahkohle.se! :)

Horse Assisted Leadership Training

Idag har jag varit på en typ av prova på-kurs inom Horse Assisted Leadership Training. I korta ord handlar det om att använda sig av hästen och sin relation/kommunikation/ledarskap där och översätta det till rollen som företagsledare eller chef på sin vanliga arbetsplats. Då jag ju är min egen chef och dessutom redan är relativt insatt i både hästträning och ledarskap var detta mer ett sätt för mig att få lite nya infallsvinklar och ja, se hur det gick till helt enkelt.
 
Det var en mycket intressant dag och även om hästhanteringen och hästsynen i stort skilde sig en del från mina egna tankar, var det givande att få se helt ovana människor sättas bredvid hästen och försöka göra sig förstådda. Spännande också hur tillvägagångssättet till mycket stor del speglade just individens förhållningssätt till sina medarbetare eller anställda!
 
Feedback och tankar både från de övriga samt från mig själv efter dagen är att jag är väldigt inkännande, fokuserar på att leda individen till personlig utveckling snarare än att få specifika övningar gjorda och att det vore intressant att se hur mitt ledarskap skulle fungera på en grupp människor. Kort och gott mycket sådant som jag själv sitter hemma och klurar på!
 
Jag vet själv hur enormt mycket hästarna har gjort för min personliga utveckling. Om jag inte hade gjort den hästresa jag varit med om hade jag definitivt inte varit samma människa idag, så jag har hästarna att tacka för mycket. Och tacksam, det är jag!
 
Har ni några situationer eller områden där ni känner att hästarna bidragit till att ni tänkt, agerat eller känt på ett speciellt sätt? Berätta!
 
Conny har till stor del hjälpt mig att bli den person jag är idag.
 

Vad ni är flitiga...

... som checkar in och kommenterar och är goa trots att bloggen är heldöd för närvarande. Jag har varit iväg till London över helgen, vilket förklarar mitt obefintliga uppdaterande. Med mig hem tog jag en rejäl förkylning, så idag har det inte blivit många knop gjorda. Men imorgon är jag back in business och jag hoppas få lite tid att skriva ihop några inlägg till er snart.
 
Har ni förslag på något "lätt" ni skulle önska att jag skrev om? Jag har ett gäng tungviktare på G men de dröjer lite då jag vill låta dem "ligga till sig" innan jag publicerar. Så har ni några andra önskemål, fire away! :)
 



Välkommen!

Mitt namn är Norah Kohle och jag kommer från Kungsbacka där jag driver företaget Häst i Balans. Jag jobbar med både mina egna hästar och mina elever för att finna harmoni och balans mellan häst och människa, så att samvaron blir trygg och spännande för båda parter.

Har tre hästar vid namn Conny, Coolman och Leia som du kan läsa mer om på deras respektive sidor.

Vill du träna för mig?

Till mig är du välkommen oavsett om du är intresserad av ridning, markträning, körning, trickträning etc. Inriktning är för mig inte det viktiga, utan att skapa en förståelse mellan individerna vilket sedan kan utvecklas åt det håll man önskar.

På min hemsida kan du läsa mer om mig och de tjänster jag erbjuder. Än en gång, varmt välkommen hit och hör gärna av dig om du har frågor!

Hemsida | Facebook | Instagram


Follow on Bloglovin

RSS 2.0