Övning: Åttan

Utförs: Från marken
Utrustning: Pinne av något slag, grimma och ledrep (frivilligt)
Syfte: Övar upp kontrollen över bogen, både för häst och människa. Lär oss att "skicka" hästen ifrån oss och hjälper inför varvbyten på volt.
 
(Haha, jag kan inte riktigt låta bli att tänka på någon form av elak grimas när jag ser bilden.)
 
Den här övningen är ganska självförklarande. Det handlar alltså om att låta hästen röra sig på en åtta, förslagsvis runt två koner, sockerbitar eller vad man nu har tillhands. Vår svårighet är att stå relativt still, inte springa runt utan försöka att med enkla medel få hästen dit vi tänkt oss.
 
Då en åtta är symbolen för oändlighet betyder det att man kan hålla på med det här i en evighet. Detta har jag pratat om förut men jag säger det igen; åttor är kanon när hästen måste få röra på fötterna men på ett kontrollerat vis. De går även att variera hur mycket som helst så man blir aldrig riktigt "klar".
 
Men till en början är det väldigt basic. Den ljusa pilen är tänkt att visa vårt spår, där vi får röra oss. Med andra ord fram och tillbaka på en linje. Tänk att man drar en linje mellan konerna och denna får vi INTE korsa. Jag brukar sätta upp konerna med tre meters mellanrum och själv stå ca två meter från linjen. För enkelhetens skull börjar jag med hästen stående mitt emellan konerna men på andra sidan linjen. Genom att visa med kroppspråket skickar jag hästen åt det håll som blir enklast, för att inte börja för svårt. Så snart hästens bog/framben har passerat den första konen backar jag på min linje och ber därmed hästen att vända upp mot mig. De första gångerna låter jag dem alltid komma in till mig och vila, för att befästa att det är bäst att vända upp efter konen istället för att springa vidare på volten. Därefter skickar jag hästen ifrån mig, över linjen in mellan konerna. Runt nästa kon och så upprepar jag - backar och låter hen komma in till mig.
 
När detta upprepats ett par gånger är det dags att testa ett helt varv på åttan. Så istället för att låta hästen komma hela vägen in till mig dirigerar jag om henom och skickar direkt in mellan konerna igen. Runt nästa kon och sedan omedelbart in till mig för beröm!
 
Jag tar det i väldigt små steg i början. Hästen förstår snabbt att detta är en "oändlig" övning och det gäller att till en början visa att man faktiskt har ett stopp. Låt det inte gå för långt utan att låta hästen komma in och vila. Något annat som kan vara bra att tänka på är att osäkra hästar kan tycka det är väldigt jobbigt att hela tiden behöva vända runt och "visa upp" alla sidor av kroppen. Har man en sådan häst får man ta det ännu lugnare, i små små steg och bara väldigt sällan be om hela åttor. Är hästen tvärtemot väldigt extrovert och framåt fortsätter jag tills hästen bjuder på ett lugnare tempo.
 
När man fått kläm på övningen är det dags att bredda avståndet mellan konerna, ställa sig själv längre bort, kanske kliva upp på en pall så att man tvingas stå helt still? Byt till ett längre rep eller gör övningen helt löst, öva i både trav och galopp, lägg in bommar som hästen måste korsa - som sagt, övningen är oändlig. Fantasin sätter gränsen.
 
Lycka till!

Gasen i botten

Inte mycket rast eller ro här inte. Jag jobbar på för fullt som planerat och det blir därför inte mycket tid framför datorn. Vilken het sommar vi har!! Det måste vara rekordmånga varma dagar - det har ju varit över 35 grader under en lång tid nu. Mina hästar står inne i ligghallens svalka mer än någonsin och tar sig ut i hagen först fram mot kvällen. Jag är oändligt glad för deras skull att de kan välja precis själva hur de vill  göra och när.

Av förklarliga skäl blir det heller inte mycket till träning. De gånger jag orkar samla kraft för att hitta på något blir det uteritter tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Lite runda om magen är de... Men så får det väl vara på sommaren så länge de är friska i övrigt. 

Igår var det en lite annorlunda typ av jobb som stod på schemat. Vi fick besök av en fotograf som håller på med ett "sagoprojekt" och vi ställde upp som modeller. Conny stod i fokus, det blev bilder både på beridet tränslöst bågskytte i skogen och lite alviskt inspirerat. Vid det senare temat användes rökpatroner vilket Conny varit med om en gång förut, när vi fotograferades av Elin Kero/Nevnarien. Även nu var han helt strålande duktig! Jag är helt fascinerad av honom - jag vet att han är modig som få men det här är något alldeles extra. Rökpatronen fräser och pyser och spyr ut en tjock rök som är helt omöjlig att se genom. Men Conny tar bara ett djupt andetag och strider rakt genom röken, utan att ha en aning om vad som väntar på andra sidan. Han är en äkta krigare!

Även Leia fick vara med på ett hörn. Jag vet inte riktigt när bilderna ska publiceras, men det blir nog framåt hösten/vintern. 

Nu är det dags för mig att återgå till arbetet. För lite jämnare uppdatering kan ni besöka min instagram - HorseBalance. Ha det kanonfint så hörs vi!

Foto av Lina Malmqvist

Leia den 11 juli - lek på fältet

 
Dagen avslutades med att vi gick ner på fältet och stökade runt ett tag. Vi hade verkligen tur med vädret - till skillnad från övriga dagar var det en lätt bris och knappt några flygfän över huvud taget. Det uppskattar både jag och framför allt Leia, som annars blir väldigt påverkad av dem.
 
I alla fall, Leia bjöd på sina mest spektakulära konster och krumbukter och det var tydligt att hon njöt över att får stoja omkring. Ja jag behöver väl egentligen inte säga så mycket, det räcker nog att titta på bilderna av hoppetossan.. :)
 
Än en gång, alla bilder är tagna av Lina Malmqvist och jag tackar hjärtligast för riktigt trevligt umgänge och proffsiga bilder!
 

Leia den 11 juli - ridning del två


Leia den 11 juli - ridning del ett

 
Alla bilder är tagna av Lina Malmqvist.
 
Efter uppvärmning från marken var Leia snäll nog att slänga upp mig och så körde vi lite träning uppsuttet också. Här använder jag två stickar och mixar mer mellan positiv och negativ förstärkning. Ridning utan träns har Leia faktiskt tyckt varit en ren pest tidigare. Hon förstod inte syftet alls utan blev bara omotiverad och seg. Något som jag hade väldigt svårt att förstå! Men då hon uppenbarligen inte trivdes med det la vi det på hyllan ett tag. Sedan 2012 någon gång har vi därför främst arbetat med dressyr från marken samt enstaka uteritter då och då. I augusti förra året tränade vi något pass, och nu i vår har det blivit kanske två-tre gånger.
 
Så vi är inte direkt välsmorda på lösridnings-fronten, det kan man inte påstå. Just därför är jag både förvånad och främst stolt att Leia är så himla, otroligt duktig! Allt jag ber om bara sitter. På bilden här nedan ser ni en sluta. Jag visste inte ens att hon kunde sluta uppsuttet, framför allt inte utan huvudlag..?
 
 
Något annat hon plötsligt också bara kan är spanskt sprattel i galopp. Det har vi försökt oss på tidigare, men Leia har inte förstått hur hon ska få till det. Det var svårt nog att bara röra sig framåt i någon form av galoppliknande gångart!
 
Nu är det inga jättelyft heller (tur det!) men hon förstår helt klart att det funkar att sprattla även med mig på ryggen.
 
 

Övning: Kanelbullen

Utförs: Uppsuttet
Utrustning: Halsring/stick, huvudlag av något slag (frivilligt)
Syfte: En tydlig övning för att träna upp styrningen uppsuttet. Extra bra om man känner att det är svårt att se framsteg och behöver ett tydligt mål.
 
 
 
Då har jag varit och grejat i photoshop igen och även om det mest ser väldigt rörigt ut hoppas jag att ni ska förstå hur jag menar ändå. Det röda här är alltså koner, sockerbitar, hinkar, hinderstöd - vad som helst som man kan rida runt. Antal och avstånd kan varieras efter storlek på paddock eller hur avancerat man vill ha det.
 
Man rider alltså i en spiral och själva övningen är att man ska använda säte istället för tyglar/halsring/stick. Man får givetvis börja på sin nivå och arbeta därifrån, men man kan väldigt lätt se när det går framåt och då öka svårigheten.
 
Jag brukar be mina elever att göra halt i den första "porten" och sedan i den sista. Därimellan räknar man "korrigeringar" - med andra ord de gånger man behöver plocka upp sin utrustning för att styra. Vill man bli mindre beroende av huvudlaget, ja då börjar man med tyglarna hängande på manken. Varje gång man lyfter händerna och tar i tygeln blir det en korrigering, ett "poäng". Vill man bli mindre beroende av halsring räknar man istället varje gång man behöver ta i halsringen. Och vice versa med vad man nu brukar använda. När man kommit till sista porten gör man alltså halt igen och räknar sina poäng/korrigeringar. På så sätt har man fått en uppskattning över sin nuvarande nivå, och har någonting att jobba mot. Det hjälper att innan varje bana sätta upp ett mål för sig själv - "nu ska jag göra detta med max tio poäng". Sätt upp ett realistiskt mål och se till att du klarar av det innan du byter riktning. För att göra det lättare för sig själv är det bra att verkligen ta ut svängarna, speciellt när man närmar sig mitten på "kanelbullen".
 
Lycka till!

Leia den 11 juli - markträning

 
Alla bilder är tagna av Lina Malmqvist.
 
På dessa bilder ser ni lite av vad jag och Leia leker med just nu. Som jag skrivit har vi gått över till att helt och hållet jobba med positiv förstärkning och det betyder bland annat att jag inte längre har en stick i handen. Den har praktiskt taget bott där i sex år så det känns aningens konstigt att jobba utan den... Men Leia är en fantastisk lärare och det känns lättare för var gång. Själva poängen är ju att jag inte ska behöva göra så mycket... ja, förutom att berömma då. :)
 
 
En övning jag lägger stor vikt vid är arbete från sidan med kontakt. Kalla det longering på nära håll, ledning, vallning... Jag har själv inget bra ord. Jag går i alla fall i höjd med hennes bog eller rygg och strävar efter en mjuk kontakt, böjning mot mig men samtidigt lätthet i bogen. Kontakten och böjningen har Leia lätt för men hon hänger lätt inåt och tränger längre och längre in på volten istället för att snarare flytta sig lite utåt.
 
Här arbetar vi med att balansera backning och sidförande flytt. När jag känner att hon tränger för mycket på mig ger jag signalen för sakta av/stanna/backa och ber henne samtidigt att flytta sig sidleds ifrån mig. Detta resulterar i en ännu bättre böjning och smidighet i bogen. Nästa steg är såklart att jag inte ska behöva påminna henne om detta, utan att hon håller sig "rätt" av sig själv. Det är kul att se hur mycket det har gått framåt sen jag släppt all teknik och bara jobbar med att hitta känslan!
 
Sträck ut handen.. möts på halva vägen.. det är all den utrustning som behövs. :)
 
 
Här ovan ser ni en mer aktiverad skritt som är påväg att övergå i trav. Så snart Leia hör ljudsignalen för trav sänker hon nacken, svingar in med bakbenen och förbereder sig för taktändring. Ibland tar det längre tid, upp mot ett par varv, innan hon faktiskt går upp i trav, men hon får ta den tid hon behöver för att förbereda sig.
 
Jag brukar säga att Leia är född med två ben för mycket.. :) Så försöker man stressa henne att byta gångart blir det lätt pannkaka av hela kalaset. Hon behöver lite utrymme att sortera ut alla ben och stora hovar och komma på hur hon ska röra sig för att det ska fungera. Om tanken hinner arbeta klart innan kroppen ska prestera får slutresultatet en betydligt högre kvalitét!
 
 
Intressant skillnadsbild på trav i vänster respektive höger varv. I vänster varv får hon med sig bakdelen, aktiverar ryggen och orkar bära upp hela tunga kroppen på ett hälsosamt sätt. Ber jag om samma "action" i höger varv resulterar det i extrem böjning av nacken, hon kopplar ifrån framdelen från bakdelen och glider iväg sidleds.
 
Vad vi behöver jobba på här är bakdelskontroll på voltarbetet. Som jag skrev flyttar hon lätt utåt, och på så sätt behöver bakbenen mest bara följa med. Genom att göra t ex slutor på volt måste hon få kontroll över bakbenen och det i sin tur kommer hjälpa henne att förstå hur hon ska arbeta med kroppen även i höger varv. Jag ska se hur det funkar att öva slutor helt löst... annars får jag nog plocka fram kapson och pinne åtminstone ett litet tag när vi övar på detta. När det handlar om rent fysiska svårigheter eller rentav låsningar är det väldigt svårt att hjälpa hästen utan att på något sätt kunna visa "såhär kan du göra". Det går! Men kan ta en väldig tid innan hästen förstår vad man är ute efter och när det gäller kroppen vill man ju helst inte att hästen behöver gå alltför länge "fel".
 
Tretaktsgalopp - vänster bak och höger fram kommer att landa ungefär samtidigt.
 
"Dålig" fyrtaktsgalopp - höger fram kommer att landa före vänster bak.
 
"Bra"/"bättre" fyrtaktsgalopp - vänster bak kommer att landa före höger fram.
 
"Gissa-min-gångarts-galopp".. ;) - höger bak är ute på egna äventyr.
 
 
Till sist ett gäng bilder på olika kvalité på galoppen. Som ni ser är hon mångsidig den där Leia... Galoppen är hennes absolut svåraste gångart då den har klurigast takt att hålla koll på. Förr i tiden hade hon bara ett läge - fyrtakt där frambenet tog mark före bakbenet. Med andra ord en ganska passtaktig galopp. Nu mer är hon helt klart mer tretaktig och de gånger hon blir fyrtaktig är det oftast med en "bättre" fyrtakt - där båda bakben tar mark före frambenen. Detta är något man kan lära in när hästen är tillräckligt skolad men nu är det ju inte riktigt därför Leia gör det. Hon experimenterar bara. MEN det faktum att hon faktiskt mer och mer går ifrån den sämre fyrtakten är ju ändå ett bevis på någon form av fysisk utveckling. :)
 

Foto av Lina Malmqvist

 
Två bilder till från senaste dagarnas fotograferingar. Jag kommer att posta resten av dessa bilder på Ailim, så håll lite koll där om ni vill se fler. :) På mitt förra inlägg fick jag en kommentar om kulturellt anslag som jag tyvärr inte minns vem det var som skrev. Jag råkade dessvärre radera den tillsammans med mitt svar, men då det är ett viktigt ämne har jag skrivit lite om mina tankar här. Läs gärna! Det sista jag vill är att någon ska bli kränkt eller tro att jag vanhedrar en kultur, medvetet eller ej. :)
 
Nu ska jag sätta mig och ta tag i Leia-bilderna, så att de också kommer upp någon gång. Trevlig lördagskväll!

Produktiva dagar


 
 
Igår var jag nere i Skåne över dagen på jobb. Tillbaka hem tog jag med mig Lina, som stannat tills idag för att fotografera mig och hästarna. Och vilka bilder..! Med grabbarna har vi tagit indianinspirerade bilder och med Leia blev det "vanliga" träningsbilder. Det är inte ofta man gör flera olika fotograferingar och verkligen hittar äkta guldkorn ur alla!
 
Här är ett par smakprov så länge. Fler bilder kommer efterhand som jag hinner redigera dem. Trevlig helg sålänge!

Skymningsritt

 
VILKEN HETTA!! Jisses, hela dagen har varit totalt kokhet. Jag väntade tills nu på kvällen med att sticka ut till hästarna, för att förhippningsvis undvika en del värme och framförallt kryp. Men det hade jag inte mycket för... både bromsar och flugor var totalt galna i oss. Leia och jag tog i alla fall ett kort lekpass från marken utan fokus på något särskilt. Jag var lite sugen på att kanske titta på arbetet för hand och se om vi kunde jobba in det i lösarbetet, men gav upp den planen ganska snart. Det var fullt nog att bara mysa och leka och jaga bromsar åt varandra!
 
När jag släppt ut Leia tänkte jag ta ut Conny för en uteritt i solnedgången. Men den fick vänta lite, för precis när jag skulle gå ut i hagen satte hästarna igång sin skymningsdans. Det är så fantastiskt, en flock med mestadels äldre hästar (~20 år och uppåt, plus Leia) och varje sommar har de en ritual på kvällen där de helt enkelt bara... ja, dansar är det bästa ordet jag kan komma på. Jag är tacksam att jag fick chans att delta idag och få en del av det på film!
 
Tillslut kom i alla fall Conny dansande fram till mig och då gav vi oss iväg. Det var en HELT otrolig ridtur vi fick. Magin var generös idag och jag fick verkligen känna mig-oss som en kentaur. Solnedgången var så vacker, Conny var på sitt allra bästa humör och skogens djur rörde sig stillsamt runt oss. Bland annat mötte vi både älg och ormvråk, och hela ridturen ackompanjerades av rådjursrop. Jag har faktiskt inte ord att riktigt beskriva hur magiskt det var. Jag hoppas att filmen kan återge åtminstone en liten del av det. Om inte annat kan ni ju njuta av det underbara soundtracket från Spirit.. :)
 

Hästarna i september -13

 
Lite bilder från september förra året då hela dysfunktionella familjen var igång och skapade kaos. Haha, nä, skämt åsido, men det är lite att hålla reda på med tre fullkomligt olika hästar som alla vill fullkomligt olika saker. :D
 
Dessa bilder togs till min nya hemsida som jag planerade att bygga. Ja, detta var alltså i september för nästan ett år sedan... Och min hemsida ser ännu precis likadan ut. Men nu har jag faktiskt tagit tag i det och nu försöker jag mig på WordPress. Jag tror att det kan bli himla mycket enklare att använda det istället för att koda helt som jag gör nu, men ÅH! Vad frustrerande det är innan man lärt sig något. Jag är van vid att kunna få allt precis som jag vill ha det och när det plötsligt bråkar tillbaka, då blir man lite purken... Men det löser sig väl så småningom.
 
Idag är sista dagen innan en intensiv jobbsommar drar igång. De närmsta tre veckorna är fullständigt fullbokade, efter det har jag lite ledigt och reser då bort i knappt en vecka, sedan är det back to work igen. Så vi får se hur mycket tid det blir över till träning av mina egna hästar och framförallt att dokumentera och blogga om det. Det blir lite som det blir helt enkelt! Så vet ni alla fall om och varför det är lite tyst ifrån mig. :)
 

En herrans massa år sedan

 
Det här är jag och Conny för sex år sedan. Här hade vi känt varandra i fyra år, med andra ord lika länge som jag och Leia känt varann nu.
 
Jag minns fortfarande den där kokheta kvällen i mitten på juni år 2008. Jag minns att jag var helt uppfylld av allt det magiska jag och Conny skapade tillsammans, och att jag sprang tillsammans med honom där på fältet tills mina lungor var på väg att sprängas. Sedan satte jag mig lutad mot hans framben och vilade medan han betade av det torra gräset.
 
Under en ganska lång tid var dessa några av mina absoluta favoritbilder. Jag tyckte att vi såg så himla seriösa och proffesionella ut. Konstigt egentligen, när känslan jag mindes var avslappnad glädje? Självklart kan man vara avslappnad och glad och seriös och proffesionell på samma gång, det är inga som helst problem. Men det är ändå en intressant reflektion att det var just det jag plockade ut och uppskattade med dessa bilder...
 
Som jag skrivit förut lägger jag idag mer värde i de små detaljerna som inte nödvändigtvis syns utifrån, men som känns med hela hjärtat. Och därför kan jag fortfarande uppskatta dessa bilder - just därför att de för mig personligen speglar en sån härlig start på vår relation, min och Connys. Tänk om vi bara vetat vad som skulle ligga framför oss på vår väg tillsammans..

Vad jag kan göra för dig idag?

När jag gick ut i hagen idag mötte Leia mig som vanligt med spetsade öron. Men efter den vanliga hälsningen vände hon helt om och galopperade iväg och lämnade mig kvar, undrandes vad som hände. Nåja, jag ryckte på axlarna och promenerade efter henne i sakta mak. Hela flocken hade dragit med henne när hon galopperade ut i det höga gräset och nu sprang de runt som en enhet där knappt hundra meter bort. Det dröjde inte länge innan mina hästar som travande mot mig, alla tre med ett stolt sving i steget och spetsade öron. Ibland blir man liksom lite andlös över hur någon eller några kan vara så vackra.
 
Jag gjorde ett nytt försök med Leia. En lugn hälsning, lite kli på bogen. Hon stod kvar och njöt, men stack plötsligt iväg igen och galopperade tillbaka till lösdriften. Coolman hängde på men Conny stod troget kvar, lite som att han undrade vad idioterna höll på med egentligen?! Han har verkligen ett sätt att uttrycka sin förakt mot de andra hästarna ibland, även om det är en mänsklig känsla har jag levt med honom för länge nu för att kunna sätta ett annat ord på det än just förakt. Han är på alla sätt och vis en ensamvarg och många gånger ser man tydligt hur han står och hånskrattar inombords när de andra blivit upprörda över något och därför far omkring.
 
Jag och Conny gick i alla fall tillsammans tillbaka in mot lösdriften där resten av flocken stirrade omkring och inte riktigt verkade veta vad de pysslade med egentligen. Leia närmade sig flera gånger men det slutade varje gång med att hon sprang iväg igen. I ett sånt här läge har jag flera val. Jag kan driva henne ifrån mig och visa att det faktiskt är jag som bestämmer att hon inte får vara med, jag kan lugnt och stillsamt helt enkelt gå efter henne, jag kan kalla och pocka på henne, jag kan skramla med en godishink, och jag kan helt enkelt bara Vara där för henne. Hon var uppenbarligen upprörd och/eller förvirrad av något.
 
Så jag hängde runt med flocken ett tag. Snackade lite med Coolman, gick och kollade till vattnet, kliade på Conny, la uppmärksamhet på allt annat än just Leia. Inte så att jag ignorerade henne, men jag var noga med att ta bort all eventuell press och visa att jag inte var ute efter något särskilt.
 
Efter lite eftertanke kom jag på att det vi vid vårt senaste möte fick besök av hovvårdaren som skulle snygga till fötterna. Även om det nu är mycket bättre än i början är hovvård fortfarande ingen av Leias favoritaktiviteter, och sist var det lite extra jobbigt då bromsarna var fullkomligt galna i henne. Så egentligen var det ju inte så konstigt att hon inte ville vara med idag, även om hon fortfarande var samma kontaktsökande Leia som vanligt.
 
Slutligen följde Leia med mig in i stallet och verkade nästintill pusta ut. Det var som att hon plötsligt insåg att det inte var något konstigt på gång.
 
Jag hade egentligen tänkt arbeta henne lite löst uppsuttet idag, men den planen övergav jag ganska snart. Hon var helt enkelt inte på den våglängden. För ganska många år sedan var jag på en clinic med Parelli-instruktören Kristi Smith från USA. Där berättade hon att hon varje dag började med att fråga sina hästar "Vad kan jag göra för dig idag?" och det är något som har hängt med mig sen dess. Det spelar ingen roll om jag har en utarbetad plan i huvudet när jag kommer - är min häst inte redo för det just då är det bara för mig att tänka om. Och idag var Leia inte redo att bli riden.
 
Istället dedikerade jag dagens pass till att bara leka med henne. Inget tryck eller press - alls. Negativ förstärkning är absolut ingenting jag är emot, men jag tror också på en stor portion positiv förstärkning. Och att då och då bara släppa på alla spärrar och leka fritt, vilket är precis vad vi gör här.
 



Välkommen!

Mitt namn är Norah Kohle och jag kommer från Kungsbacka där jag driver företaget Häst i Balans. Jag jobbar med både mina egna hästar och mina elever för att finna harmoni och balans mellan häst och människa, så att samvaron blir trygg och spännande för båda parter.

Har tre hästar vid namn Conny, Coolman och Leia som du kan läsa mer om på deras respektive sidor.

Vill du träna för mig?

Till mig är du välkommen oavsett om du är intresserad av ridning, markträning, körning, trickträning etc. Inriktning är för mig inte det viktiga, utan att skapa en förståelse mellan individerna vilket sedan kan utvecklas åt det håll man önskar.

På min hemsida kan du läsa mer om mig och de tjänster jag erbjuder. Än en gång, varmt välkommen hit och hör gärna av dig om du har frågor!

Hemsida | Facebook | Instagram


Follow on Bloglovin

RSS 2.0