Besök från USA - visning

 
Jag kom på att jag hade lite ovisade bilder från förra veckan. Vi fick besök hela vägen från USA och jag och hästarna fick visa upp hur vi arbetar tillsammans. Här är första delen, från när jag och Conny visade.

Häst i Balans

Vill du kunna lasta din häst utan problem? Drömmer du om att rida i frihet utan huvudlag med bibehållen kontakt och balans? Har du råkat ut för en olycka och vill ha hjälp att hitta tillbaka till glädjen och tryggheten tillsammans med din häst? Eller vill du bara ha något nytt och roligt att träna på?

Jag undervisar i ridning och markträning i frihet, problemlösning, trickträning med mera. Grunden till all framgång är en väl fungerande kommunikation och relation mellan häst och människa, och därför är du välkommen till mig oavsett inriktning, mål och nuvarande nivå. Jag utgår från Kungsbacka men kommer med jämna mellanrum till bland annat Trollhättan, Jönköping och Helsingborg. Hör av dig för mer information, så hoppas jag att vi ses!
 

Att låta sig svepas iväg

 
Det här är vad jag och Conny gör mestadels. Det där med att traggla runt i paddocken... nä... det lockar inte alls. Vi vill ut på äventyr, ut i vildmarken över stock och sten! Det är underbart att sikta in sig på en stig, vilken som helst, och sen bara låta sig svepas iväg utan en aning om var slutdestinationen finns.
 
Älgloppornas tid kommer närmre och det innebär att vi snart inte kommer kunna vistas i skogen alls. Då får vi se om det blir mer träning, eller om vi hittar andra ställen att utforska. Hur som helst, ni vet varför jag inte skriver något om träning med Conny för närvarande.

Åhsåduktighäst

 
Min kapson gick sönder för ett litet tag sedan, så jag fick beställa hem en ny. Inte helt tråkigt, då jag nu kunde satsa på en brun med mässing istället för svart med rostfritt-ommålat-till-typ-guld som jag haft förut. Brunt läder är verkligen hur fint som helst.
 
Idag invigde vi den nya fina kapsonen med ett riktigt kanonpass. Leia var ganska slö till en början, men piggnade till efterhand. Vi jobbade en del med övergångar trav-halt i longeringen, vilket vi varit lite slarviga med hittills. Hon stoppar omedelbart, men tappar all bärighet och stannar på framdelen. Jag försökte idag be henne att istället ställa sig i en sluta med bibehållen form för att ha kvar lite bärighet även i halten. Inte helt lätt för fröken hängmatta, men jag tror att det blir bra med lite träning.
 
Vi har även börjat med galoppsamling på volt. Vi har två olika galopper vid arbete från marken - den hon bjuder på när vi leker vilket är en relativt samlad och väldigt luftig fyrtaktsgalopp men där bakdelen lätt glider utåt, och så är det den väldigt flacka och svaga galoppen som kommer vid longering. Det är även den jag får vid ridningen.
 
Jag skulle vilja börja introducera "lek-galoppen" vid arbetet för hand, så att vi kan samla upp styrkan och använda den till skolor och så vidare. Vi jobbade med detta via sluta på volt, där jag bad henne att plocka upp galoppen. Det var svårt att hålla ordning på bakdelen och fatta galopp istället för att bara sprattla iväg, men hon gjorde ett riktigt bra jobb. Vi får nog ordning på det här så småningom.
 
Lite trampträning fick det såklart bli också. Och idag gick det RIKTIGT bra! Arbetet med halter bidrog skulle jag tro. Vi gick längs långsidan och lade in volter och halter lite här och var för att hålla det intressant. Volt i trav - halt på spåret - tramp - ÅHSÅDUKTIGHÄST - volt i trav - halt på spåret - och så vidare. Rytm, schwung, energi, avslappning, takt, idag hade Leia koll på hela paketet. Så roligt! Det var en riktig boost. Nu vill jag bara träna hela tiden!

Följ med oss ut i skogen!


Leia den 17 augusti - ridning

 
Vi kämpar envetet vidare med den där kluriga bärigheten. Slutligen sitter alla Leias olika delar ihop som de ska - nu gäller det bara att lära sig att arbeta med dem korrekt.. och det är lättare sagt än gjort. Hela hennes exteriör arbetar emot henne, med den långa ryggen och långa bakbenen. Hon är heller ingen sån häst som "showar" genom att sätta sig på bakdelen och använda kraften så, utan hon är mer typen som krullar ihop nacken och sprattlar runt med frambenen. Och så har vi mig ovanpå alltihop som är uppvuxen på en liten stark ponny som vänder på en femöring. Det är ingen helt lätt utmaning vi har med andra ord.
 
Men vi har roligt när vi experimenterar omkring. Leia älskar dressyr och försöker alltid så gott hon kan. På det kommer man långt! Och det räcker egentligen att jag jämför med hur det såg ut förra sommaren, så inser jag att vi ändå tagit ett par stora kliv framåt.
 
Uppsamling innan galoppfattning. Lite kort i halsen men hon får ändå med sig rygg och bakdel hyfsat.
 
Mindre bra försök till samling... Så här ser det ut när Leia tappar bärigheten. Nacken blir överböjd, ryggen blir en hängmatta och bakbenen har inte alls förstått vad vi pysslar med. Det här är tyvärr ingen helt ovanlig arbetsform för speciellt frieserhästar, men det är inte en form jag anser vara önskvärd.
 
Karamellpaus såklart.

Dödslyft gone wrong. Haha, så otroligt fult! Såhär ser det ut när Leia är lite väl ivrig att slänga omkring på sin matte, och nämnda matte inte är tillräckligt snabb att hoppa upp. Då fastnar man lite sådär halvvägs.
 
 
Ett av dagens bättre försök till samling. Hon har en naturligt bärig hållning, god takt och arbetar helt okej med ryggen. Det kan bli oändligt bättre men som sagt - det här är början.
 
Vi har även tagit upp inlärningen av stegra uppsuttet. Såhär kan det se ut när Leia provar sig fram.
 
Hon har blivit overkligt vacker, min lilla "fula ankunge". Och jag får säga att de röda topparna passar henne. Eldhästen.. ♥
 
Tripp trapp trull!
 

Leia den 17 augusti - uppvärmning

 
Det känns ju onekligen som att hösten är på väg..! De senaste dagarna har vi haft äkta västkustblåst och regn och rusk. På ett sätt får jag säga att det är ganska mysigt. Jag är en sån där som ser charmen i alla årstider och nu har jag varit redo för hösten ett tag - även om det såklart alltid är lite vemodigt när sommaren går mot sitt slut.
 
Dagen har i alla fall följt temat med regn och blåst men nu på eftermiddagen fick vi uppehåll ett tag, så då passade jag på att träna lite med Leia. Vi har återupptagit dressyren uppsuttet och häromdagen hade vi ett riktigt kanonpass. Jag fick till och med känna på våra första piaffsteg. Visst var det knackigt och inte särskilt balanserat, men piaff likväl. Därmed inte sagt att vi är på piaff-nivå än, definitivt inte. Men det är alltid trevligt med lite smakprov på vad man strävar mot. :)
 
I alla fall, jag fick blodad tand och idag blev det alltså dressyr igen. Leia hade möjligtvis lite träningsvärk, för hon var inte riktigt på alerten. Men överlag hade jag en fin känsla i passet och det var roligt att få lite nya bilder på uppsutten dressyr!
 
... men de ska ni få vänta lite på, för här kommer först bilderna från vår uppvärmning.
 
Sluta. Ja, skolan sluta, inte att ni ska sluta.. ;)
 
 
Det är viktigt för Leia att, oavsett vad vi ska göra senare, få rasta av sig lite löst innan vi sätter igång det "riktiga" arbetet. Där får vi chans att komma på samma spår, hon kan få ur sig eventuella frustrationer och allmänt bara "skaka igång maskineriet".
 
Jag har sällan en vidare strukturerad plan för det här. Leia får stolla omkring bäst hon vill så är jag där och förstärker om hon bjuder på beteenden jag vill befästa. Det blir mycket löslongering, formgivning i frihet, lite skolor och såklart en hel del bensprattel. "Spanskt whatever" brukar vi kalla det, för det är inte riktigt varken spansk skritt eller spansk trav eller spansk galopp utan ja - lite whatever. Inte så jäkla specifikt. ;)
 
Det är inte ovanligt att den där lilla blondinen i bakgrunden bara "råkar" dyka upp utanför paddocken när jag tränar med Leia eller någon annan häst.
 
"Spanskt whatever". ;)
 

Eldlekar

 
Idag har vi gjort något som det var ett par år sedan vi gjorde sist.. nämligen lekt med eld! Jag känner att ni redan förstått att jag inte riktigt är som de andra barnen med mina hästar - så jag tror inte jag behöver ge någon förklaring till varför jag ska ha eld runt dem. Det är kul, helt enkelt. Ännu en sak att träna på.
 
Jag ska inte säga att Conny är sådär väldigt imponerad av eld. Stöter vi på en brasa när vi är ute, ja då går han förbi utan problem. Han är ju ganska cool överlag. Däremot, när elden sitter på en pinne som rör sig runt honom och det ryker och fräser, då får man vara lite på sin vakt. Så jag började på längre avstånd, tände elden och lät honom se vad som pågick. Det är viktigt att hästarna känner att de får överblick innan man trycker upp saker i "ansiktet" på dem!
 
 
Som ni ser har jag inte en massa utrustning för att hålla Conny fast med, utan han är helt fri att gå när han önskar. Det är Hans val att vara med!
 
Efter en liten stund var det inga problem att gå med elden intill honom. Visst var han fortfarande på sin vakt, men han tålde det. En äkta krigare! Jag kunde svepa staven framför, lågt och högt och över och vid sidorna om honom. Han fick "jaga" den för att känna att han var i kontroll och tillslut verkade han känna att "ok, jag fattar, inga problem".
 
 
Då var jag såklart tvungen att sitta upp en liten stund också. ;) Och då kändes det faktiskt som att han blev ännu coolare. Som att han insåg att staven var en del av mig, inget hot utifrån. Vi tar det i små steg så idag skrittade vi bara runt ett par varv. Ett par små stegringar fick det bli för bildernas skull också. Nästa gång hoppas jag kunna tända båda sidor av staven samtidigt, sedan kan vi börja leka på riktigt! Och så ska väl Leia få bli bekant med elden så småningom också...
 

Otroligt kloka ord


Två år sedan premiering

 
Idag är det två år sedan Leia visades på premiering nere i Åstorp, Skåne. Även om jag verkligen inte är någon tävlingsmänniska och framförallt inte bryr mig särskilt mycket om utställningar, var det ett himla trevligt event och framförallt en bra möjlighet för mig att testa min och Leias relation.
 
Hon var då fem år gammal och hade varit hos mig i lite drygt två år. Vad jag var mest fundersam över inför premieringen var det faktum att man inte visade hästen själv, utan att det var handlers från Holland som sprang med dem och ställde upp. Leia är en häst med hög integritet och därför visste jag inte hur hon skulle hantera att plötsligt bli överlämnad till någon helt främmande och sedan behöva prestera. Det hade inte varit en omöjlighet att hon helt enkelt satte sig på baken och vägrade röra sig, eller tvärtom flög i taket.
 
Vi hade dessutom knappt åkt iväg någonstans med henne. Transporter är inte favoriten så tre timmar instängd och sedan vistelse i box över natten, det var också något som skulle kunna gå lite hur som helst. Som sagt, det var verkligen ett tillfälle att testa vår relation.
 
Mätning där Leia slutade på 163 cm.
 
När vi anlände på kvällen innan premieringen var Leia som en kanonkula redo att explodera. Mycket känslor som behövde vädras! Vi lekte och rusade omkring på gräsplätten ovanför stallarna och det var många ögon som följde Leia när hon sprattlade omkring och flög i luften... Tillslut var hon i alla fall nöjd och kunde komma till ro i sin box med ett hönät.
 
På morgonen för premieringsdagen startade det med mätning av hästarna och Leia fick vara först ut. "Ställ upp henne och håll för ögat, fixar du att hålla henne själv?" frågade mätmannen. Jag gjorde som han sa, funderade lite över varför jag skulle hålla för ögat och svarade att det inte var några problem att hålla henne. Leia mättes, papper skrevs på och så var det klart. Ungefär fyrtio sekunder.
 
Efter vår tur ställde vi oss en bit bort och betraktade resten av hästarna som mättes. Det var något av en show... Plötsligt förstod jag varför mätmannen undrade om jag kunde hålla själv och tyckte att jag skulle hålla för synen. Hästarna stod på bakbenen, galopperade sidleds och flög i luften. På var och varannan häst fick man vara upp till fem personer som höll och knuffade från olika håll för att hästen skulle stå stilla länge nog att hinna mätas. Jag tänkte för mig själv "Listan över gott uppförande och bra relation med Leia: ett poäng".
 
Under dagen gick jag runt med Leia på området och lät henne beta, snarare än att hon skulle stå instängd i en mörk box helt själv. Vi fick se en hel del stress bland övriga hästar och det var många som berömde Leia för hur lugn och cool hon var. När jag berättade att hon var fem år var det inte många som trodde på mig.
 
 
Så blev det slutligen Leias tur att gå in i ringen. Vi hade stått vid sidan och väntat på vår tur och klumpen i min mage blev bara tyngre och tyngre. "Hur ska detta gå", tänkte jag.. Hästarna stressade omkring och det var en allt annat än harmonisk miljö. När traven skulle visas var det många som rörde sig i någon alternativ gångart ovan mark och vid uppställningen var det inte ovanligt att de stod mer på två ben än fyra.
 
Handlern tog över Leias grimskaft och ledde iväg med henne. Visst, hon vände sig om efter mig och såg ut att undra vad som pågick. Men det var allt. Hon hängde med, ställde upp sig efter önskemål och travade snällt med när handlern sprang med henne. Vid sista uppställningen blev han inte nöjd med hur hon stod utan bad henne att backa och gå framåt upprepade gånger. Tillslut började Leia gå ner i spagat och såg ut som "men vad VILL du egentligen??!". När det hela var klart leddes hon ut till mig, tog en djup suck och somnade nästan stillastående.
 
En sån stjärna hon var! Helt klart förtjänt av första pris för gott uppförande!
 
Jag hade inte behövt vara det minsta orolig. Leia klarade allt med bravur och gjorde både mig och många andra imponerade. Mest stolt blev jag över det faktum att hon hade kunnat bete sig precis som så många andra på premieringen. Det hade kunnat bli kaos, hon hade kunnat flippa ur och absolut inte velat vara med. Hon var inte annorlunda mot någon av de andra hästarna när det gäller temperament, utan allt handlade om god förberedelse. Leia var i balans och kunde därför hantera den stressade miljön.
 
 
Jag får ofta kommentarer om hur snälla mina hästar är. Hur lyckligt lottad jag är som har hästar som låter mig rida dem utan träns och göra diverse roliga saker med dem. Vad jag kämpar med att få folk att förstå är att det inte handlar om ifall hästen är "snäll" eller inte. Det finns inga onda eller goda hästar, bara hästar med olika bakgrund och förutsättningar som formar dem. Det är upp till oss att låta dem formas till att bli sina bästa jag. Conny, han hade nog inte klassats som "snäll" när han dag ut och dag in slängde mig all världens väg, när han attackerade mig vid longering och skjutsade runt på mig. Jag hade inte direkt fått för mig att då sitta upp och rida runt utan ett träns. Leia hade antagligen inte tagit många poäng i snällhet när hon knockade mig, sprang över mig och gång på gång försökte slita sig.
 
Ja, vi har också varit "där" en gång. Vi har också haft motgångar och jag har tvivlat på om vi någonsin kommer kunna göra allt det där jag drömt om. Men alla kan. Det kan ta olika lång tid, det kan finnas olika vägar att gå - men alla kan. En god relation är nyckeln till all framgång.

Värt att fundera på

 
En bild som jag tycker är så himla bra och verkligen beskriver min syn på ledarskap. Det handlar för mig inte om att dominera, att styra och ställa och bossa runt "bara för att". Jag vill snarare vara den typ av individ som mina hästar ser upp till, någon att inspireras av, en förebild och någon att vända sig till i svårigheter. Har jag inget syfte att flytta runt på min häst, nej då gör jag det inte heller.
 
Eftersom våra hästar lever i ett modernt samhälle anser jag att det är viktigt att de kan hanteras, ledas, bindas fast och lastas utan problem. Hur man närmar sig detta spelar mindre roll, så länge det resulterar i en trygg och säker häst (och givetvis ska inlärning och träning alltid vara human). Allt annat vi gör är fullständigt onödigt för hästen och därför anser jag att jag inte heller har några rättigheter att kräva det. Vill jag något som min häst inte vill, då kan jag antingen strunta i det eller komma på ett sätt att få min häst att vilja samma sak som mig. Vad jag däremot inte tycker att jag har rätt att göra är att tvinga hästen bara för att få min vilja igenom. Där går gränsen mellan boss och ledare enligt mig.



Välkommen!

Mitt namn är Norah Kohle och jag kommer från Kungsbacka där jag driver företaget Häst i Balans. Jag jobbar med både mina egna hästar och mina elever för att finna harmoni och balans mellan häst och människa, så att samvaron blir trygg och spännande för båda parter.

Har tre hästar vid namn Conny, Coolman och Leia som du kan läsa mer om på deras respektive sidor.

Vill du träna för mig?

Till mig är du välkommen oavsett om du är intresserad av ridning, markträning, körning, trickträning etc. Inriktning är för mig inte det viktiga, utan att skapa en förståelse mellan individerna vilket sedan kan utvecklas åt det håll man önskar.

På min hemsida kan du läsa mer om mig och de tjänster jag erbjuder. Än en gång, varmt välkommen hit och hör gärna av dig om du har frågor!

Hemsida | Facebook | Instagram


Follow on Bloglovin

RSS 2.0